Bilder berättar

Då semestern började lämnade jag communicatorn på hyllan, avbröt prenumerationen på husis och bestämde att jag inte ska sitta framför tv:n eller datorn mer än nödvändigt. Det betyder också att jag inte kommer att uppdatera min blogg varje dag trots att jag nu har mera tid. Därför blir det två inlägg samma dag.

Blomsterprakten från våra jättevallmon upplevde vi aldrig eftersom vi inte förstod att vattna dem. Däremot blommar den här pionen som vackrast just nu. Det är roligt att sitta och stirra på alla myror som huserar mellan kronbladen.



Men jag har faktiskt gjort annat också än suttit och följt med myrorna. Med mera tid att förfoga fritt över kände jag hur inspirationen sköljde över mig i måndags och tog itu med att bygga ett stenparti. På tomten har vi egentligen bara en riktigt liten bergsknall, som rymmer endast en begränsad mängd taklök. Därför började jag gräva bort jorden som med åren täckt in bergsknallen. Det ska bli mera taklök, kärleksört invid gräsmattan och kanske nån torrtålig nejlika. Det som jag nu ska försöka vaska fram är några vackra och riktigt stora stenar. Är det nån som vet var man får tag på såna?



Det är tungt att röja gräsmatta och anlägga rabatter. Därför är det min rygg som har varit mest tacksam över det regniga vädret den här veckan. Just nu dryper trädgården av vatten.



Här syns trädgården från trappan:



Och om regnet fortsätter så kommer jag att börja renovera det här skåpet, som en gång stått i min farmors kök. Jag kommer ihåg hur jag en gång inte nådde upp till hyllan och något godis som min famo hade ställt utan räckhåll från en liten gottgris.

Jag skulle bara...

Om du är trädgårdsmänniska kan du relatera till följande: man går ut i trädgården för att vattna en nyplanterad perenn och fem timmar senare är man fortfarande ute i trädgården och arbetar för fullt. Det som börjar med "jag skulle bara..." fortsätter med att man vänder komposten, krattar gången, flyttar en buske till en mera fördelaktig plats, kapar några grenar från björken mitt på gården och klipper meterhögt gräs som skymmer irisarna nere vid bäcken...

I en trädgårdsbok som jag har kallas det här flow. Eller flyt på svenska.

Min semester började för en vecka sen och jag har varit ute i trädgården sen dess. Då det regnade gick jag omkring och klippte av lupinernas fröhus så att dom inte självsår. Det kan hända att det är dött försök, men jag ser gärna att dom inte erövrar mer rum i trädgården än dom redan har.

Men tillbaka till flow. Jag är helt säker på att det sker en fysiologisk och mätbar förändring i hjärnan då man kommer ut i trädgården och sticker fingrarna i jorden. Det är beroendeframkallande. Man kan inte slita sig från trädgårdsgörat, utan fortsätter att rensa, ansa och plocka kronblad trots att ryggen har protesterat redan länge. Personligen tycker jag den här årstiden bäst om ljuset i trädgården mellan klockan 19 och 22.

Och vet du vad som är det absolut bästa med fenomenet flow? Jo, det att man kan hålla på precis hur länge som helst för med en trädgård på över en hektar tar görat aldrig slut. Härligt!

Med kurs mot sommaräventyr

I dessa minuter inleder jag min semester officiellt, men lämnade arbetsplatsen ren för en timme sen. Framför mig har jag veckor av sommaräventyr, långsamma eftermiddagar med en bra bok i hängmattan, promenader på stranden, vänner på besök hos oss på torpet och vi på besök hos vänner på deras sommarnöjen.

Men först blir det ett veckoslut med nu redan traditionella midsommarritualer. Det är något smått hedniskt att fira midnattssolen och den ljusa årstidens zenit. Njut av midsommarbrasan, nypotatis och jordgubbar, ett svalkande glas vitvin och framförallt av bastu och nakenbad!

Blogginlägg för en vidare publik

Det här inlägget skriver jag på engelska för att mina läsare ute i stora världen bättre ska hänga med i verserna:

We had a busy weekend. A week ago I started washing rugs, and I continued doing this both Saturday and Sunday. Our attic had a considerable pile of old rugs, several of which after a thorough lathering qualify for my seal of approval. Although, I have to admit that the big, heavy ones in dark brown and orange have been passed on to charity. I was surprised that they didn't try to charge me anything for bringing them in. In other words, they were ugly. These ones a nicer:



We had +30 degrees Celsius in the shade yesterday. It was so hot that I didn't feel bad at all about working on some things inside the house. Mostly, we're trying to get the house ready before our summer holiday. These pictures show some details inside. For instance, our new table and chairs. The seats are being upholstered and should be done next week. I'll post another picture of the chairs when they're done. Anyway, I prefer old furniture to new, but we made an exception with the table and chairs. Mostly because it is difficult to find a decent sized table that is old. And buying new was cheaper than spending on antique gustavian chairs. I painted the chairs and the frame of the table with a light grey linseed (oil) paint. The top is waxed twice. It turned out nice and the wax brings out the redness of the wood (Alnus glutinosa).



We haven't heated the stove for about a month now. I think it was mid-May when we last had a fire going, and that was mostly to dry up the room when it felt damp after heavy rains. This is a pic of the big stove.



And here's a closeup from the kitchen window. We have at least 20 different kinds of geraniums. Some specially ordered from abroad. Still, the simplest and most traditional ones are my favorites, such as this one.



We missed the poppies. They roof of the house comes out so far that rain water does not reach the ground in which they grow. We failed to realize this in time to water them. The poppies suffered greatly from the sunny heat wave of the past week. Shame. Still, there are other joys in our garden. Have a good week!

Stulna skott växer bäst

Varje gång vi åker hem från torpet känns följande weekend mycket fjärran. Pinan är lika stor som den är för barn som väntar på julgubben. Den är en evighet av vardagar som stör tillvaron mellan veckosluten. Speciellt stark är känslan just nu då naturen håller på och exploderar i blom. Jag medger att jag är lite rädd för att missa något. Just nu är jag till exempel rädd för att missa våra jättevallmon då de är som vackrast.

Våra urbana kvällspromenader för oss ganska ofta till en eller annan park. Ibland är det någon speciellt fin plantering som gäller. Men för det mesta är det roligt att gå dit näsan pekar och upptäcka nytt. Idag var det främst några sköna stenpartier som gjorde ett djupt intryck. Så djupt att jag lät mig frestas till att socialisera två små skott. Jag lovar att ge dem ett gott hem, så berätta inte!

Flora och fauna

Så här kort efter Carl von Linnés 300-årsdag är det väl lämpligt att via bloggen presentera ett urval foton på de växter som gör mig glad. Dessa ormbunkar har vi massor av och jag tycker egentligen bäst om dem så här på försommaren då de just ska slå ut.



Här har vi mitt favoritträd, asken, som på latin heter Fraxinus excelsior. Vi har två askar på gården, det är jag glad över. Askens löv kommer ett steg efter andra lövträd. Den här bilden är fotograferad vid foten av trädet och nästan rakt upp.



Hela den västra gaveln är full av jättevallmo. Då vi åkte iväg var det endast två som höll på att slå ut. På övriga håll i Nyland blommar den ren för fullt. Jag undrar varför den är sen just hos oss. Nåja, om jag inte tar fel kommer den att vara som vackrast nästa gång vi åker ut till torpet.



Och som socker på botten har vi lite fauna. Den här fulingen fångade jag i ett jättestort rödvinsglas. Han kan hoppa. Han och ungefär hundra av hans kusiner trivs bra i vårt torp. Otäckt, men det är förvånansvärt vad man vänjer sig vid allt.

Bed & Breakfast

Efter att hela våren ha rymsterat inomhus varje ledig stund kommer vi äntligen någon vart. Det har blivit rutin på torpet att jag använder den sista timmen före hemresan till att städa. Och nu äntligen börjar sommarrummet på vinden gestalta sig. Så här ser det ut.



Det här betyder att vi nu har sex extra bäddar. Kanske borde vi fundera på att öppna bed & breakfast. Och om vi marknadsför det som ett retreat så kan vi ta mera betalt. Och om vi sen själva blir uttråkade av att rensa ogräs, klippa gräs och klyva ved kan vi säkert locka dit några überurbana tyskar som är villiga att betala för landsbygdsupplevelser i pittoreska miljöer.

Jag brukar säga att våren har kommit då man första gången känner doften av klippt gräs. Och nu då jag har skurat mattor kan man säga att sommaren är här. Jag åkte iväg till kommunens "mattbrygga" redan lite efter klockan åtta i morse. Med mig hade jag en enorm funkismatta i ylle. Den var väl inte särskilt smutsig, men den luktade unkigt. Nåja, nu vet jag varför dessa mattor inte är särskilt populära längre. Mattan var i sig lätt att skura, men jag är övertygad om att synden väger mindre än en stor genomdränkt yllematta. Det tog över två timmar att skura mattan på båda sidor, skölja den och låta den rinna av så mycket att jag orkade lyfta den på tork.