
En spegelkula i trädgården är detsamma som Mumindalen för mig. Jag kommer inte ihåg i vilken av muminböckerna som någon glömmer och drömmer sig bort från verkligheten då han stirrar in i speglade trädgårdens oändlighet, men jag har själv märkt tjusningen. Fast jag längtar inte bort från verkligheten. I varje fall så söker vår spegelkula fortfarande sin plats. Eftersom den lär ska skrämma småfåglar så kanske vinbärsbusken är rätt plats för kulan.
I helgen kunde vi lägga till storken bland fåglar som vi bongat på torpet. Jag behövde hjälp med att känna igen småfåglar, men de flesta stora fåglar kan jag. Storken flög dessutom ganska lågt över trädgården, så vi såg den bra.
Och apropås ingenting så har jag nu målat golvet i storstugan en andra gång. Jag hoppas att det räcker med två omgångar, men det vet jag först då jag åker ut till helgen.