Simmande fladdermöss och ohyggliga skrik i natten

Trots att såväl sommarens som semesterns slut redan kan anas rymmer båda ännu stora fröjder. En sådan är en favorit som kommer i repris just den här tiden varje år. Nämligen solhatten (echinachea). Den är något av det absolut vackraste som finns, som dessutom inte faller Raseborgs partåiga hovdjur i smaken. Vi har bara några sorter (på bild nedan), men det lär bli fler.






Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:



Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?



Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.

Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).

Sommargott och belönande trälgöra

Det absolut bästa med sommar och semester är att jag har tid för mina vänner. Lyckligtvis är det ganska lätt att få dem lockade på besök hos oss på torpet. Inför en sommarlunch i trädgården förra söndagen hittade jag detta recept för pastasallad på en svensk webbplats. Rekommenderar den mumsiga salladen varmt.

penne pasta
soltorkade tomater
oliver (jag använde gröna oliver med citronfyllning)
kapris
tonfisk
sockerärter
pesto

Några mängder kommer jag inte ihåg, men koka pasta så att det räcker för alla. Tillägg därefter andra ingredienser efter egen smak så att salladen blir matig. Själv använde jag en del av lagen från de soltorkade tomaterna för att göra salladen godare. Salladen kan med fördel göras på förhand. Andra sallader på bild är nypotatissallad med rökt sik, tomat-koriandersallad och coleslaw samt fetasallad med kokt ägg.




Mellan varven (=andningspaus mellan olika gästsammansättningar) är sommaren skön eftersom man har möjlighet att inleda galna rabattprojekt som förser en med program för hela sommaren. Här syns några bilder från vårt försök att utvidga stenpartiet. Marken är full med björkrötter och stenar, som alla måste bort. Det visar sig att det vi tänkt som stenparti nog blir en riktig rabatt eftersom marken går ganska djupt innan urberget kommer emot. Men jorden är ganska sandig och väldränerande så det blir nog växter för solig och varm och torr plats som gäller.






Och projektet blir ännu på hälft. Rabattcirkeln runt bergsklacken blir färdig nästa sommar då vi tar oss an den sista tredjedelen. Är det för optimistiskt att hoppas på ruttna björkrötter då vi sticker spaden i jorden nästa vår? Under tiden ska jag nu njuta av det soliga och varma veckoslutet likt denna (mätta?) ödla, som vi såg i norra Österbotten häromdagen.

Uggla i mossen

På väg till bastun såg jag att det satt en uggla på en mossig stubbe i skogsbrynet. Det var en fjunig unge, som redan växt till sig och var ungefär 30 centimeter hög. Jag tror att det kan vara en slaguggla. Är det nån som vet?

Om det verkligen är en slaguggla var det nog ganska knäppt att gå så nära som vi gjorde för att fota den. Litteraturen har så här i efterhand upplyst mig om att slagugglans föräldrar kan vara rätt så aggressiva då de skyddar sina småttingar. I den grad att de kommer på och klöser ögonen blodiga. Nästa gång vet jag att bara betrakta den från bastufönstret.

Summary in English: This owl was sitting outside our sauna. It's Mom can get pretty aggressive in defending the little ones against curious amateur gardeners.

Åter till smultronstället

Efter ett dygn hemma i stan (för att tvätta kläder och sköta diverse ärenden) är jag åter på väg till torpet för att njuta av sommaren. Härligt.

Savannens barn

Jag har alltid tyckt om en välklippt gräsmatta. Och det är ett omtycke som sitter djupt. Dessutom är jag uppenbarligen inte ensam. Försök googla på ”lawn lover” så ser du att de anglosaxiska herrarnas trädgårdsintresse har två huvudinriktningar. Den ena är dahlior och den andra är gräsmattor. Märk att man på just lawn lover hittar nästan 3 miljoner träffar! Det är säkert en ren händelse att bland de träffar som kommer överst finns böcker om skötsel av gräsmattor till salu hos bl.a. bokhandeln Barnes & Noble.

Min sambo påstår att min kärlek till en välhållen gräsmatta finns i generna. Våra förfäder som bodde på savannen kände sig uppenbarligen tryggare då de kunde se sin omgivning, medan den täta bushen inte var något för savannens barn.

Och kanske däri ligger en liten sanning. Jag har nämligen observerat att många av de som gästar oss på torpet drar sig för att gå i högt gräs. Det är rädslan för ormar och fästingar som får dom att hålla sig till den välklippta gräsmattan. Själv medger jag inte att jag skulle lida av liknande fobier. Förresten så har vi inga fästingar. Ormar nog, men jag har märkt att de är räddare för mig än tvärtom.



Däremot är en jämn och fin gräsmatta väldigt fin. Den känns skön under mina bara fötter, och det gör ingenting om några mossor trivs i gräsmattan. Bäst är gräsmattan några dagar efter att den klippts. Och det avklippta gräset ska naturligtvis avlägsnas.

Hur länge sen var det förresten som du gick barfota ute på gården eller i naturen? Gör det! Det är skönt och dessutom är jag övertygad om att det är hälsosamt!

Semester!

Nu är det äntligen semester. Den inleddes med att vi började gräva en ny rabatt där det tidigare hade stått fyra björkar intill stenpartiet. Marken är lätt att gräva i tack vare allt regn vi fått, men att få bort björkrötterna är sannerligen ganska pissigt. Men trägen vinner. Lättare är det att gräva där vi ska anlägga en andra rabatt som par till en tidigare. Med tiden blir det kanske rentav 4 likadana rabatter med gräsmatta emellan, får se hur långt energin räcker.


Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.


Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.


Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.