Gott Nytt År!

Vi går mot årets slut. En återblick bekräftar att året har varit fullt av mycket arbete men även sköna lata stunder på torpet. Vi har nu haft torpet i lite över 2 år, vilket känns som en väldigt lång tid. Kanske känns det som en lång tid eftersom vistelsen på torpet har gett så oerhört mycket. Jag bläddrade bland bildfilerna på datorn och insåg att vi har material för en hel bilderbok, nu gäller det bara att börja skriva en lifestyle-bok om torpliv. Jag har förstått att sådana böcker säljer bra. Dessa bilder tog jag söndagen den 28 december 2008:





På sätt och vis känns det samtidigt som om vi haft torpet ett mycket kort ögonblick, en bråkdel av en livstid. Såhär vid årsskiftet känns just detta mest som ett löfte. Mina nyårslöften är två till antalet. För det första ska jag njuta av mitt torpliv ännu mer än i år. Och för det andra lovar jag att övernatta på torpet flere gånger än vi hunnit med i år. Om nån vill gissa hur många gånger vi övernattat på torpet i år så kan man göra det genom att lämna en kommentar nedan!

Till slut vill jag önska dig ett riktigt Gott Nytt År 2009!

Semester!

Nu är det äntligen semester. Den inleddes med att vi började gräva en ny rabatt där det tidigare hade stått fyra björkar intill stenpartiet. Marken är lätt att gräva i tack vare allt regn vi fått, men att få bort björkrötterna är sannerligen ganska pissigt. Men trägen vinner. Lättare är det att gräva där vi ska anlägga en andra rabatt som par till en tidigare. Med tiden blir det kanske rentav 4 likadana rabatter med gräsmatta emellan, får se hur långt energin räcker.


Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.


Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.


Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.

Tamburrenoveringen framskrider

Vi anlände till vårt påskfirande i soligt och om inte varmt så åtminstone vackert vårväder. Långfredagen brände vi ris på tomten samtidigt som vi värmde bastu och krattade löv där det redan torkat upp en del. Att vi under samma helg skulle få uppleva säsongens vintrigaste dag var det nog ingen som kunde ha gissat.



Själv var jag mest glad över att kunna konstatera att snickaren redan installerat hälften av pärlsponten i tamburen. Målningsleverantören hade blandat fel färg så det ser lite mörkt ut. Vi har nu fått rätt nyans, som alltså är ljusare än denna. Då pärlsponten är på väggen börjar snickaren bygga trappan upp till vinden.





I morse var det alltså så mycket snö överallt att man med gott samvete kunde stanna inomhus. Jag använde tiden till att tapetsera 2 taburetter med ett enkelt ofärgat linnetyg. Det kan verka lite oansenligt, men jag tycker det är fint. Om jag hade haft råd just nu hade jag kanske valt ett tyg från Jobs handtryck, en svensk firma som har världens finaste och dyraste tyger. Trycken som heter "rabarber", "kastanj" och "morfars trädgård" är mina favoriter.

In Memoriam

De osynliga krafterna har segrat. Överlevnadskampen för min murgröna slutade i förlust. Murgrönan är död. En liten tröst i sorgen är den att även ohyran måste ha frusit ihjäl.

Det brukar vara lätt för mig att avstå från världsliga ting. Kanske hade jag förstått att även murgrönan var inne på sista versen, men jag ville nog inte medge det för mig själv. Istället klängde jag mig fast vid murgrönan för att jag förknippar den med vissa känslomässigt viktiga minnen. Därför ville jag ge den en chans.

En lite större tröst (än ihjälfrusen ohyra) i sorgen är löftet om en prunkande ymnighet i vår trädgård i sommar. Min sambo har redan sått en del frön som ska fylla lustgårdens bäddar till bredden. Och jag misstänker att den nog blir en lebensarumskampf i rabatterna för min sambo har säkert tvåhundra fröpåsar som ska sås. Jag har redan sagt att jag inte kommer att plocka ogräs och pilla på kronblad hela sommaren, men visst uppskattar jag en prakten av en riktigt fin trädgård med frodiga rabatter och generösa trädgårdsland.

Min favorit bland trädgårdsgurur är Rosemarie Verey, en brittisk trädgårdsmysteriernas Miss Marple som dog år 2001. Om nån söker efter en lämplig vallfärdsort så rekommenderar jag hennes Barnsley House. Själv har jag bara blivit bekant med trädgården via 3 böcker som hon skrivit och som jag har hemma i bokhyllan. Google är bästa sättet att få info om såväl Verey som Barnsley House.