Verbet är frusta

Jag har nu utanför bloggen fått respons på mitt tidigare inlägg. Älgen frustar. Och det lär dom ska göra så här års eftersom dom är brunstiga. Det var med andra ord första och sista gången jag härmar älgens brölande. Jag vill inte har en älg med parningsdriften som intensivast på min gård. Om inte annat så vill jag inte se en av de gropar dom uppenbarligen "gräver" som en del av parningsritualen mitt i min gräsmatta.

Och om jag i mitt senaste inlägg klagar över bristen på myggor och andra småkryp i den ändan av näringskedjan så kompenseras detta med råge av att älgflugorna har kläckts. Hädanefter kommer jag att helt tyst knäppa mina händer och tacka för frånvaron av myggor. Att högt och offentligt himla sig över saken leder bara till att en annan plåga fyller tomrummet.