Det är idag precis ett år sedan vi besökte torpet för första gången. Mäklaren som tog oss ut till torpet körde fel och vi hamnade i ett område med flera förfallna hus och gårdar fulla av bråte. Jag kommer ihåg att jag och min sambo utböt menande blickar om de fula omgivningarna. Lättnaden var stor då vi vände om och mäklaren äntligen hittade rätt. (Några gäster körde i somras också fel och vi har nu förstått att färdnavigatorn inte alla gånger är att lita på.)
Torpet ligger avsides, men ändå nära byn. Allt kändes rätt. Jag minns att vi tilltalades av hur lugnt läget var. Personligen imponerades jag av hur välskött, städigt och välordnat allting var på torpet. Trots att huset och snickarboden var fulla av saker såg jag tydligt att var sak hade sin egen plats. Kanske kände jag igen en själsfrände, men jag förstod att jag skulle trivas på torpet.
Det var ingen självklarhet eftersom jag samtidigt höll på att förhandla om köpet av Bergbacka, min fars barndomshem. Den förhandlingen hade kört fast, men jag var inte beredd att ge upp den drömmen förrän jag strövade omkring på gården utanför Torpet. Då insåg jag med en gång att jag inte skulle sakna Bergbacka. Nu i efterhand inser jag att de utdragna och motiga förhandlingarna med släkten innehöll en dold välsig-nelse.
Och så här ett år senare vet jag att vi tog ett utomordentligt bra beslut. Jag undrar om det känns lika för föräldrar vars förstfödda fyller ett år?
Summary in English: It is today exactly one year ago our first visit to the country house. It was love at first sight. I remember how everything felt so right. And that was not a given. After all, I had my heart set on my father's childhood home, but our negotiations to buy it had not been going too well as another relative wanted to buy it as well. Thus, it was an enormous relief to find something to replace that dream with. We know we took the right decision.
23.10.07
Vita brevis
I trädgården påminns vi varje dag om att livet är här och nu. Det är speciellt perennernas uppgiftatt genom sin konstanta förvandling berätta för oss hur allt redan i morgon kan vara förbi.
Men samtidigt som man så här på hösten med vemod ser på frostbitna perennrester och dödsvärtade fröhus kan man också ana ett löfte i förändringen. Rhododendron har redan nu utvecklat nästa års skott, fast hos oss har hjortarna mumsat i sig skottet.
På sommaren blir man aldrig vemodig på samma sätt trots att det hela tiden är något som dör. Man märker helt enkelt inte förändringen på samma sätt eftersom det hela tiden är något nytt som sticker upp, visar den skönhet knopparna gömmer eller fyller luften med förföriska dofter.
Lotte Möller skriver i sin bok Tankar om Trädgården om vissa av trädgårdens växter som åldras fult och vissnar alldeles oanständigt länge. Hon ger rådet att dessa växter ska förpassas så långt bort från huset som möjligt. Men jag påstår att en blomma i förfall kan vara lika fager att beskåda som en i full prakt. Ett exempel är tulpanen. En tulpan i vas fascinerar mig mest i det skedet de flesta tycker det är dags att slänga den. Men före tulpansäsongen börjar ska vi njuta av amaryllisarnas prakt.
Men samtidigt som man så här på hösten med vemod ser på frostbitna perennrester och dödsvärtade fröhus kan man också ana ett löfte i förändringen. Rhododendron har redan nu utvecklat nästa års skott, fast hos oss har hjortarna mumsat i sig skottet.
På sommaren blir man aldrig vemodig på samma sätt trots att det hela tiden är något som dör. Man märker helt enkelt inte förändringen på samma sätt eftersom det hela tiden är något nytt som sticker upp, visar den skönhet knopparna gömmer eller fyller luften med förföriska dofter.
Lotte Möller skriver i sin bok Tankar om Trädgården om vissa av trädgårdens växter som åldras fult och vissnar alldeles oanständigt länge. Hon ger rådet att dessa växter ska förpassas så långt bort från huset som möjligt. Men jag påstår att en blomma i förfall kan vara lika fager att beskåda som en i full prakt. Ett exempel är tulpanen. En tulpan i vas fascinerar mig mest i det skedet de flesta tycker det är dags att slänga den. Men före tulpansäsongen börjar ska vi njuta av amaryllisarnas prakt.
21.10.07
Vintern kan komma
Aldrig har väl ett veckoslut på landet varit så tillfredsställande som det här. Pumpen är bortkopplad och torpet väntar nu på vinterns ankomst. Det här fotot tog jag i eftermiddags. Järneken bakom huset är nästan det enda trädet som fortfarande har löven kvar.
Både igår och idag har vi bränt kvistar, brädstumpar och gamla störar som legat bakom lidret sen år ett och två. Jag tror att det bor en liten pyroman i varje människa. Åtminstone var våra veckoslutsgäster enormt fascinerade av elden. Själv märker jag att jag i bastukammaren kan stirra in i brasan hur länge som helst. Det är avkopplande att lyssna på en sprakande brasa och se eldtungorna slicka björkveden.
Fast minst lika tillfredsställande är det att bli av med de rishögar som drällt på vår brasplats nere vid bäcken sen våren. Brasan hade brunnit ut och det var lite glöd kvar då vi skulle åka hem. Helst av allt hade jag velat låta den döende brasan värdigt ligga kvar och pyra ifred, men det sitter en liten neurotiker på högra axeln och viskar i mitt öra alla hemska (om än oändligt osannolika) saker som kan hända om man inte häller en massa vatten på brasan före avfärden. Följdaktligen gav jag efter för neurotikern och släckte askan med sputkannan, som jag fyllde och tömde hela åtta gånger. Till sist lade jag ännu iskakan från fågelbadet på den våta askan.
Då vi åkte iväg kändes det som om vi nu inte behöver åka ut till torpet på ett par månader eftersom allt är nu så väl förberett inför vintern. I verkligheten kommer vi att vilja åka ut ren nästa helg, eller senast helgen därpå.
Både igår och idag har vi bränt kvistar, brädstumpar och gamla störar som legat bakom lidret sen år ett och två. Jag tror att det bor en liten pyroman i varje människa. Åtminstone var våra veckoslutsgäster enormt fascinerade av elden. Själv märker jag att jag i bastukammaren kan stirra in i brasan hur länge som helst. Det är avkopplande att lyssna på en sprakande brasa och se eldtungorna slicka björkveden.
Fast minst lika tillfredsställande är det att bli av med de rishögar som drällt på vår brasplats nere vid bäcken sen våren. Brasan hade brunnit ut och det var lite glöd kvar då vi skulle åka hem. Helst av allt hade jag velat låta den döende brasan värdigt ligga kvar och pyra ifred, men det sitter en liten neurotiker på högra axeln och viskar i mitt öra alla hemska (om än oändligt osannolika) saker som kan hända om man inte häller en massa vatten på brasan före avfärden. Följdaktligen gav jag efter för neurotikern och släckte askan med sputkannan, som jag fyllde och tömde hela åtta gånger. Till sist lade jag ännu iskakan från fågelbadet på den våta askan.
Då vi åkte iväg kändes det som om vi nu inte behöver åka ut till torpet på ett par månader eftersom allt är nu så väl förberett inför vintern. I verkligheten kommer vi att vilja åka ut ren nästa helg, eller senast helgen därpå.
19.10.07
Veckoslutsförväntningar
Nu börjar det vara dags att ställa i ordning torpet inför vintern. Det är mycket som ska göras och hittills har vi inte velat se sanningen i vitögat. Bl.a. har vi dahliaknölarna fortfarande i jorden. Det kan hända att det är för sent att ta upp dem för övervintring. Men jag hoppas på det bästa.
Vattenförsörjningen kommer också att försvåras då vi kopplar bort pumpen och lyfter in den för vintern. Men samtidigt går vi in mot en lugnare period på torpet. Naturen väntar på vintern och invånarna trälar på helt någon annanstans.
Men före vintern ska ännu ett andra parti på 600 lökar grävas ner. Min sambo hade svårt att stå emot frestelsen då det kom ett erbjudande för ett parti med nästan 80 procents rabatt. Efter att vi fått (måste jag delta??!) dessa nergrävda kommer förväntningarna inför nästa vår att vara enorma.
Vattenförsörjningen kommer också att försvåras då vi kopplar bort pumpen och lyfter in den för vintern. Men samtidigt går vi in mot en lugnare period på torpet. Naturen väntar på vintern och invånarna trälar på helt någon annanstans.
Men före vintern ska ännu ett andra parti på 600 lökar grävas ner. Min sambo hade svårt att stå emot frestelsen då det kom ett erbjudande för ett parti med nästan 80 procents rabatt. Efter att vi fått (måste jag delta??!) dessa nergrävda kommer förväntningarna inför nästa vår att vara enorma.
15.10.07
Bloggaktion för miljön
I dag firar vi den internationella Blog Action Day då bloggare världen över uppmanas dra sitt strå till stacken för miljön. Var och en gör det på sitt eget vis.
Personligen önskar jag att jag kunde stoppa polarisarna från att smälta bort under tassarna på alla fina isbjörnar, vars existens hotas. Och jag önskar att jag kunde drastiskt minska på belastningen av Östersjön så att vi ska ha ett levande och välmående hav även i framtiden. Ja, det är mycket jag önskar...
Men dom viktigaste valen för och emot miljön sker närmare min egen vardag och verklighet. Det är våra alldagliga val som väger tyngst. Därför har jag tagit fram en hustavla för miljövänliga konsumentval. Den är ingalunda heltäckande, men jag välkomnar nya förslag för att komplettera hustavlan.
Jag lovar att
1. Välja mat som är producerad nära mig. Med andra ord kommer jag att i allt större grad välja inhemska frukter och grönsaker, spannmåls- och köttprodukter. Samtidigt väljer jag bort t.ex. honung från södra Europa, äpplen från Asien, morötter från Mellanöstern. Som stor vän av husmanskost njuter jag av traditionella finska maträtter oftare än jag köper långväga ingredienser till exotiska maträtter. Likaså försöker jag äta mera frukt, grönsaker och rotsaker istället för kött.
2. Återanvända och reparera saker då det går. Jag kommer att tänka efter två gånger innan jag köper något nytt. Det här är viktigt speciellt då man lockas köpa en ny elektronisk grunka som har en förhållandevis kort livslängd. Tänk bara efter på alla onödiga prylar som finns i de flesta hem, som t.ex. brödmaskiner, äggkokare, voffeljärn och diverse motionsapparater.
3. Köpa begagnat. Det här är lätt för mig, för jag har redan länge i hemmet föredragit föremål av god kvalitet med en tidigare ägare. Det är trendigt med retro och loppis, kanske för att det ofta är billigare än att köpa helt nytt. Men att förlänga livslängden på ett föremål är också i bästa fall ett miljövänligt val. Om du är tvungen att köpa nytt är det därför bäst att välja föremål av hög kvalitet.
4. Semestra i hemlandet. En stor miljöbov är flygindustrin. Istället för att åka till Thailand, Mauritius eller Kanarieöarna väljer jag Lappland, torpet i Västra Nyland eller ursköna Åland. Jag vet, det här är ingen uppoffring eftersom jag har gjort det här valet tidigare. Men om du aldrig har semestrat på t.ex. Åland eller i Uleåborg så vet du inte vad du har gått miste om. Jag rekommenderar varmt båda resmålen.
5. Välja miljövänligare presenter. Allt är relativt. Det kan vara svårt att hitta en gåva som inte tär på miljön överhuvudtaget, men det är ej heller poängen. Istället för ett rödvin från Nya Zeeland kan du ge bort en flaska hemgjord svartvinbärssaft. Istället för en sak kan du ge bort av din egen tid. Min brorsdotter har redan i många år fått teaterbiljetter istället för Barbiedockor och cd-skivor. Den gemensamma upplevelsen är ofta lika mycket en gåva till dig själv. Men om du vill ge en riktig present så blir det sällan fel om du väljer något man kan äta, dricka eller bränna. Då kommer presenten med största sannolikhet inte att stå och drälla i något hörn, bortglömd av alla.
6. Aldrig köpa en lövblåsare. Det finns alldeles för många helt onödiga grunkor och produkter som personer med anlag för lättja faller för. Lövblåsare är en sådan. Genom att kratta förbränner du dessutom kalorier istället för fossila bränslen. Hos oss på torpet är det gamla hederliga krattor som gäller.
Nu har mitt blogginlägg handlat ganska lite om just torpet, men det tillåts kanske i miljömedvetenhetens namn. Ikväll ska jag dessutom fortsätta firandet genom att leva som jag lär och gå på teater med en god vän till mig.
Personligen önskar jag att jag kunde stoppa polarisarna från att smälta bort under tassarna på alla fina isbjörnar, vars existens hotas. Och jag önskar att jag kunde drastiskt minska på belastningen av Östersjön så att vi ska ha ett levande och välmående hav även i framtiden. Ja, det är mycket jag önskar...
Men dom viktigaste valen för och emot miljön sker närmare min egen vardag och verklighet. Det är våra alldagliga val som väger tyngst. Därför har jag tagit fram en hustavla för miljövänliga konsumentval. Den är ingalunda heltäckande, men jag välkomnar nya förslag för att komplettera hustavlan.
Jag lovar att
1. Välja mat som är producerad nära mig. Med andra ord kommer jag att i allt större grad välja inhemska frukter och grönsaker, spannmåls- och köttprodukter. Samtidigt väljer jag bort t.ex. honung från södra Europa, äpplen från Asien, morötter från Mellanöstern. Som stor vän av husmanskost njuter jag av traditionella finska maträtter oftare än jag köper långväga ingredienser till exotiska maträtter. Likaså försöker jag äta mera frukt, grönsaker och rotsaker istället för kött.
2. Återanvända och reparera saker då det går. Jag kommer att tänka efter två gånger innan jag köper något nytt. Det här är viktigt speciellt då man lockas köpa en ny elektronisk grunka som har en förhållandevis kort livslängd. Tänk bara efter på alla onödiga prylar som finns i de flesta hem, som t.ex. brödmaskiner, äggkokare, voffeljärn och diverse motionsapparater.
3. Köpa begagnat. Det här är lätt för mig, för jag har redan länge i hemmet föredragit föremål av god kvalitet med en tidigare ägare. Det är trendigt med retro och loppis, kanske för att det ofta är billigare än att köpa helt nytt. Men att förlänga livslängden på ett föremål är också i bästa fall ett miljövänligt val. Om du är tvungen att köpa nytt är det därför bäst att välja föremål av hög kvalitet.
4. Semestra i hemlandet. En stor miljöbov är flygindustrin. Istället för att åka till Thailand, Mauritius eller Kanarieöarna väljer jag Lappland, torpet i Västra Nyland eller ursköna Åland. Jag vet, det här är ingen uppoffring eftersom jag har gjort det här valet tidigare. Men om du aldrig har semestrat på t.ex. Åland eller i Uleåborg så vet du inte vad du har gått miste om. Jag rekommenderar varmt båda resmålen.
5. Välja miljövänligare presenter. Allt är relativt. Det kan vara svårt att hitta en gåva som inte tär på miljön överhuvudtaget, men det är ej heller poängen. Istället för ett rödvin från Nya Zeeland kan du ge bort en flaska hemgjord svartvinbärssaft. Istället för en sak kan du ge bort av din egen tid. Min brorsdotter har redan i många år fått teaterbiljetter istället för Barbiedockor och cd-skivor. Den gemensamma upplevelsen är ofta lika mycket en gåva till dig själv. Men om du vill ge en riktig present så blir det sällan fel om du väljer något man kan äta, dricka eller bränna. Då kommer presenten med största sannolikhet inte att stå och drälla i något hörn, bortglömd av alla.
6. Aldrig köpa en lövblåsare. Det finns alldeles för många helt onödiga grunkor och produkter som personer med anlag för lättja faller för. Lövblåsare är en sådan. Genom att kratta förbränner du dessutom kalorier istället för fossila bränslen. Hos oss på torpet är det gamla hederliga krattor som gäller.
Nu har mitt blogginlägg handlat ganska lite om just torpet, men det tillåts kanske i miljömedvetenhetens namn. Ikväll ska jag dessutom fortsätta firandet genom att leva som jag lär och gå på teater med en god vän till mig.
7.10.07
Ny skala: härligt - förfärligt
Efter att i mitt tidigare inlägg ha spytt galla över ölandstok och brudspirea får jag nog överväga att införa en skala. I ena ändan har vi nirvana, fulländad skönhet och underbar perfektion. I andra ändan finns skärselden, sura uppstötningar och fasansfull fulhet. Ölandstoken ligger på fel sida om mitten.
Ännu längre in på fel sida om mitten ligger hungriga hjortar och råddjur som äter precis allting. Här har man försökt välja sånt som inte ska ätas upp med en gång, men se nej! Nu visar dom jäklarna ingen hänsyn. Och det som inte tuggas av grävs upp då de vispande vita rumporna sprätter iväg hit och dit. Igen helt utan hänsyn till amatörträdgårdsmästarens ansträngningar.
Hm, nu får jag det igen att låta som om hela weekenden har varit en enda lång frustration. Så här lugnt och fridfullt var det fredag kväll:
På lördagen hade vi besök av en snickare. Vi diskuterade ett projekt för vilket han uttryckte intresse att ta sig an. Han lovade fundera på någonslags budget för projektet. Det verkar lovande, men jag återkommer till detta senast då jag kan visa före och efter foton. Söndagen var tillfredsställande likaså. Jag fick äntligen inspiration att måla två nattduksbord och en gammal kökspall. Det är fortfarande Allbäcks lineoljefärg som gäller. Här ett lite vardagligare stilleben på samma bord som stillebenet ovan.
Vi har hela tiden vetat att det finns möss i vårt hus. Det har alla små svarta peplor på vinden avslöjat för oss. I natt vaknade jag att det var livlig trafik på musebahn bakom spännpappen i sovrummet. Det var första gången på ett helt år som jag hört mössen. Men det är väl inte så underligt, mössen söker sig inomhus då det blir svalt ute. Med mig hem till stan hade jag i varje fall en stor del av all mat som funnits i skafferiet. Det som blev kvar är instuvat i glasburkar, i mikron och på andra ställen där den är svår att komma åt. Men mössen stör mig inte. Trots det är också dom på fel sida om mitten på min skala härligt - förfärligt. Och det är inte bara för att dom skiter inomhus.
Ännu längre in på fel sida om mitten ligger hungriga hjortar och råddjur som äter precis allting. Här har man försökt välja sånt som inte ska ätas upp med en gång, men se nej! Nu visar dom jäklarna ingen hänsyn. Och det som inte tuggas av grävs upp då de vispande vita rumporna sprätter iväg hit och dit. Igen helt utan hänsyn till amatörträdgårdsmästarens ansträngningar.
Hm, nu får jag det igen att låta som om hela weekenden har varit en enda lång frustration. Så här lugnt och fridfullt var det fredag kväll:
På lördagen hade vi besök av en snickare. Vi diskuterade ett projekt för vilket han uttryckte intresse att ta sig an. Han lovade fundera på någonslags budget för projektet. Det verkar lovande, men jag återkommer till detta senast då jag kan visa före och efter foton. Söndagen var tillfredsställande likaså. Jag fick äntligen inspiration att måla två nattduksbord och en gammal kökspall. Det är fortfarande Allbäcks lineoljefärg som gäller. Här ett lite vardagligare stilleben på samma bord som stillebenet ovan.
Vi har hela tiden vetat att det finns möss i vårt hus. Det har alla små svarta peplor på vinden avslöjat för oss. I natt vaknade jag att det var livlig trafik på musebahn bakom spännpappen i sovrummet. Det var första gången på ett helt år som jag hört mössen. Men det är väl inte så underligt, mössen söker sig inomhus då det blir svalt ute. Med mig hem till stan hade jag i varje fall en stor del av all mat som funnits i skafferiet. Det som blev kvar är instuvat i glasburkar, i mikron och på andra ställen där den är svår att komma åt. Men mössen stör mig inte. Trots det är också dom på fel sida om mitten på min skala härligt - förfärligt. Och det är inte bara för att dom skiter inomhus.
2.10.07
Gränsdragningar
Vi för en ständig dialog om gränsdragningar i trädgården. Dialogen är en slags kamp mot det oändliga habegär som vi upplever då vi besöker handelsträdgårdar, järnaffärer och plantskolor.
Själv har jag försökt låta bli att säga nej då min sambo köper perennplantor, vårlökar och hela träd som sen ska stuvas in i vår bil. Mer än en gång har jag anlänt till torpet med löven från ett äppel- eller körsbärsträd kittlande i nacken. Men trädgården är stor och mångfalden är välkommen. Trots det finns det vissa växter som är portade från vår trädgård. Dessa kan delas in växter som inte hör hemma i vår natur (t.ex. lupin och kaukasisk jättefloka) och i växter som hör hemma i rabatten utanför ett ämbetshus från 1970-talet (t.ex. brudspirea och ölandstok). Ja, och så vill jag inte ha något som breder ut sig alltför mycket.
Dessutom är vi lyckligtvis ganska långt överens om att det är just träd, buskar och perenner som gör en vacker trädgård. En och annan trädgårdsmöbel tillåts. Likaså stora krukor och gjutjärnsgrytor. Däremot är alla prydnadsföremål i plast och målad metall förbjudna. Det betyder att inga gardentomtar, krusidulliga rabattstaket eller mackapärer som pinglar med vinden är tillåtna.
Och nu är det inte så att jag/vi känner habegär inför trädgårdstomtar i gips. Men jag tror starkt på att man ska bestämma sig för en linje i trädgården och följa den. Eftersom vi har en ganska stor trädgård försöker vi ha stora rabatter med få sorter, men desto fler av just de få sorter vi väljer. För att undvika ett plottrigt intryck. Jag vet inte om vi lyckas varje gång, men vi försöker.
Men vad tycker du? Var går gränsen? Lämna en kommentar och berätta vad du inte vill se i din trädgård!
Själv har jag försökt låta bli att säga nej då min sambo köper perennplantor, vårlökar och hela träd som sen ska stuvas in i vår bil. Mer än en gång har jag anlänt till torpet med löven från ett äppel- eller körsbärsträd kittlande i nacken. Men trädgården är stor och mångfalden är välkommen. Trots det finns det vissa växter som är portade från vår trädgård. Dessa kan delas in växter som inte hör hemma i vår natur (t.ex. lupin och kaukasisk jättefloka) och i växter som hör hemma i rabatten utanför ett ämbetshus från 1970-talet (t.ex. brudspirea och ölandstok). Ja, och så vill jag inte ha något som breder ut sig alltför mycket.
Dessutom är vi lyckligtvis ganska långt överens om att det är just träd, buskar och perenner som gör en vacker trädgård. En och annan trädgårdsmöbel tillåts. Likaså stora krukor och gjutjärnsgrytor. Däremot är alla prydnadsföremål i plast och målad metall förbjudna. Det betyder att inga gardentomtar, krusidulliga rabattstaket eller mackapärer som pinglar med vinden är tillåtna.
Och nu är det inte så att jag/vi känner habegär inför trädgårdstomtar i gips. Men jag tror starkt på att man ska bestämma sig för en linje i trädgården och följa den. Eftersom vi har en ganska stor trädgård försöker vi ha stora rabatter med få sorter, men desto fler av just de få sorter vi väljer. För att undvika ett plottrigt intryck. Jag vet inte om vi lyckas varje gång, men vi försöker.
Men vad tycker du? Var går gränsen? Lämna en kommentar och berätta vad du inte vill se i din trädgård!
30.9.07
Änglavakt i höjden
Det är märkligt hur det vackra och varma höstvädret sätter fart på en. Inspirerad av 46 tranor som vilade upp sig på åkern utanför torpet har jag varit högt över marken hela dagen. Tranorna är alldeles kolossalt försiktiga och medvetna om sin omgivning. Jag smög tystare än Hiawatha, men kom bara så här nära:
Men det var tillräckligt nära för att få mig på gott humör.
På eftermiddagen trängde solen genom molntäcket och det var +19 grader Celsius i skuggan bakom torpet. Och där i värmen trivdes både jag och min egen lilla skyddsängel. För en sån hade jag nog med mig idag.
Jag fick ett infall att klättra upp på taket för att borsta bort mossan som växer på takteglen. Det var förvånansvärt tungt och efter en timme på taket var jag helt slut men bara halvfärdig med det jag börjat. Jag var nästan färdig och stod redan på stegen som står lutad mot taket och borstade bort den lösa mossan från taket. Detta moln av mossmulor for iväg över takkanten och hälften kom med en gång upp tillbaks med en oväntad luftström. Total oberedd som jag var fick jag ögonen fulla av mossa och tappade nästan balansen. Jag håller tyst om det här för min sambo för annars blir jag nog portad från taket.
Som du ser har tegeltaket mossa på norra sidan, men inte på den sidan som vätter mot söder. Antagligen är norrsidan tillräckligt fuktig medan solen gassar mot södra sidan mest hela dagarna och gör livet surt för mossorna som vill slå rot.
Och så här ser mossbeståndet ut på nära håll. Är det nån som vet hur man blir av med mossan? Eller måste man verkligen med jämna mellanrum klättra omkring på taket med en rotborste i handen för att bli kvitt mossorna? Google föreslår att jag dränker mossan i bensaltensid. Det lär ska vara biologiskt nerbrytbart och hålla mossorna borta i fyra år. Jag undrar om det inte låter lite för bra för att vara sant. Är det nån som vet? Berätta!
Ja och då jag var klar med taket klättrade jag upp för en annan stege för att kapa toppen på ett träd. Det var en gammal lind vars grenar kapats helt fel nån gång för länge sen. Grenarna hade följdaktligen murknat och släppt in en massa vatten i stammen. Hela trädet var en fara, men jag fick rådet att kapa kronan och låta 2,5-3 meter av stammen stå kvar. Den är nu ganska ful, men jag ska låta den stå kvar på nåder över nästa sommar. Om den får en buskig och frodig ny krona får den kanske stå kvar ännu längre.
Men det var tillräckligt nära för att få mig på gott humör.
På eftermiddagen trängde solen genom molntäcket och det var +19 grader Celsius i skuggan bakom torpet. Och där i värmen trivdes både jag och min egen lilla skyddsängel. För en sån hade jag nog med mig idag.
Jag fick ett infall att klättra upp på taket för att borsta bort mossan som växer på takteglen. Det var förvånansvärt tungt och efter en timme på taket var jag helt slut men bara halvfärdig med det jag börjat. Jag var nästan färdig och stod redan på stegen som står lutad mot taket och borstade bort den lösa mossan från taket. Detta moln av mossmulor for iväg över takkanten och hälften kom med en gång upp tillbaks med en oväntad luftström. Total oberedd som jag var fick jag ögonen fulla av mossa och tappade nästan balansen. Jag håller tyst om det här för min sambo för annars blir jag nog portad från taket.
Som du ser har tegeltaket mossa på norra sidan, men inte på den sidan som vätter mot söder. Antagligen är norrsidan tillräckligt fuktig medan solen gassar mot södra sidan mest hela dagarna och gör livet surt för mossorna som vill slå rot.
Och så här ser mossbeståndet ut på nära håll. Är det nån som vet hur man blir av med mossan? Eller måste man verkligen med jämna mellanrum klättra omkring på taket med en rotborste i handen för att bli kvitt mossorna? Google föreslår att jag dränker mossan i bensaltensid. Det lär ska vara biologiskt nerbrytbart och hålla mossorna borta i fyra år. Jag undrar om det inte låter lite för bra för att vara sant. Är det nån som vet? Berätta!
Ja och då jag var klar med taket klättrade jag upp för en annan stege för att kapa toppen på ett träd. Det var en gammal lind vars grenar kapats helt fel nån gång för länge sen. Grenarna hade följdaktligen murknat och släppt in en massa vatten i stammen. Hela trädet var en fara, men jag fick rådet att kapa kronan och låta 2,5-3 meter av stammen stå kvar. Den är nu ganska ful, men jag ska låta den stå kvar på nåder över nästa sommar. Om den får en buskig och frodig ny krona får den kanske stå kvar ännu längre.
19.9.07
Hurra för pigavdrag
Just nu känns det skönt med höst och lågsäsong för torpliv. Jag tror att det närmast beror på en lyckad och på många vis tillfredsställande sommarsäsong.
Med 10 månaders perspektiv inser jag att vi med köpet av skogsvaktartorpet inledde ett kanske livslångt kapitel i våra liv. Jag kände mig nog lite osäker inför köpet, men resonerade bort osäkerheten med tanken att vi alltid kunde sälja om det inte funkade. Just det torpet vi fallit för kändes helt rätt, men jag kände mig osäker över att äga och ha ansvar för en fastighet i största allmänhet.
Nu känner jag inte den osäkerheten längre. Visserligen har jag massor att lära mig ännu, men det kommer att gå vägen. Dessutom är det väldigt tillfredsställande att bygga och reparera och inse att tummen inte ligger precis mitt i handen. Även om det känns så ibland.
Dessutom är det inte meningen att vi ska göra allt själv. Om vi ser ett år fram i tiden så kommer vi åtminstone att anlita en snickare för att bygga om vår tambur och en träddoktor som kommer och trimmar några övervuxna träd samt en plåtsmed som tillverkar och installerar "mössor" på skorstenarna. Och för allt detta får vi hushållsavdrag (här i Finland kan man i beskattningen dra av en del av kostnaderna för arbete utfört i hemmet, pigavdrag tror jag det kallas i Sverige).
Med 10 månaders perspektiv inser jag att vi med köpet av skogsvaktartorpet inledde ett kanske livslångt kapitel i våra liv. Jag kände mig nog lite osäker inför köpet, men resonerade bort osäkerheten med tanken att vi alltid kunde sälja om det inte funkade. Just det torpet vi fallit för kändes helt rätt, men jag kände mig osäker över att äga och ha ansvar för en fastighet i största allmänhet.
Nu känner jag inte den osäkerheten längre. Visserligen har jag massor att lära mig ännu, men det kommer att gå vägen. Dessutom är det väldigt tillfredsställande att bygga och reparera och inse att tummen inte ligger precis mitt i handen. Även om det känns så ibland.
Dessutom är det inte meningen att vi ska göra allt själv. Om vi ser ett år fram i tiden så kommer vi åtminstone att anlita en snickare för att bygga om vår tambur och en träddoktor som kommer och trimmar några övervuxna träd samt en plåtsmed som tillverkar och installerar "mössor" på skorstenarna. Och för allt detta får vi hushållsavdrag (här i Finland kan man i beskattningen dra av en del av kostnaderna för arbete utfört i hemmet, pigavdrag tror jag det kallas i Sverige).
16.9.07
Över hälften vunnet
Narcissplanteringstalkot på lördagen var inte någon publiksuccé att tala om. Trots om inbjudan som gått ut i tid (yeah, right!) och lunchlöfte. Vi hade vädergudarna på vår sida och belönades belönades av härligt solsken, medan regnet uppenbarligen stod som spöt i backen här i Helsingfors. Och att plantera 300 lökar var inte riktigt så hemskt som jag hade tänkt att det skulle vara. Nu har vi bara ca 200 tulpanlökar kvar, men de ska inte planteras riktigt ännu.
Min metod var alltså att gräva ett stort hål, placera ut lökarna på botten och fylla igen hålet. Det gäller att hitta rätt plats för dessa hål eftersom det lätt blir fult där man grävt. Jag valde exempelvis att klippa bort rabarberbladen och plantera lökarna i gropar som var åtminstone 50 cm från rabarberplantan. Dessutom grävde jag en 4-5 meter lång och 20 bred grop längst bort i trädgården. Jag återkommer i vår med rapport om narcisshavet i form av en månskära.
PS. Jag har nu fått tag på en snickare som är mer än försiktigt intresserad att ta sig an tamburprojektet.
PS2. Det var mulet och regnigt i natt. Jag var uppe vid halvfyratiden. Det var rent förbluffande hur kompakt mörkret var. Vi har så fin feng-shui på torpet att mörkret inte kändes det minsta otäckt, tvärtom det kändes fridfullt.
Min metod var alltså att gräva ett stort hål, placera ut lökarna på botten och fylla igen hålet. Det gäller att hitta rätt plats för dessa hål eftersom det lätt blir fult där man grävt. Jag valde exempelvis att klippa bort rabarberbladen och plantera lökarna i gropar som var åtminstone 50 cm från rabarberplantan. Dessutom grävde jag en 4-5 meter lång och 20 bred grop längst bort i trädgården. Jag återkommer i vår med rapport om narcisshavet i form av en månskära.
PS. Jag har nu fått tag på en snickare som är mer än försiktigt intresserad att ta sig an tamburprojektet.
PS2. Det var mulet och regnigt i natt. Jag var uppe vid halvfyratiden. Det var rent förbluffande hur kompakt mörkret var. Vi har så fin feng-shui på torpet att mörkret inte kändes det minsta otäckt, tvärtom det kändes fridfullt.
14.9.07
Välkommen på talko lördag klockan 12
Jag kom hem igår från en förhandsvisning av Markku Pölönens nya film Lieksa vid halv 9 tiden och höll på att svimma redan i tamburen. De alliumlökar som gjorde livet surt för både mjölk, kalkonuppskärning och frukosthungriga jag var småpotatis i jämförelse med den ogenomträngliga stanken som slog emot då jag kom hem.
I går anlände nämligen över hälften av de ungefär 470 vårlökar som ska planteras inkommande veckoslut. Och härmed bjuder jag in alla de vänner och bekanta som jag någonsin hjälp att flytta. Jag vet, det är kort varsel, men förbarma er över oss som tack vare min sambos i och för sig bedårande galenskap har ett berg av lökar att gräva ner!
Summary in English: We have almos 500 bulbs waiting to be planted. Please join us on Saturday at noon for a bulb party.
I går anlände nämligen över hälften av de ungefär 470 vårlökar som ska planteras inkommande veckoslut. Och härmed bjuder jag in alla de vänner och bekanta som jag någonsin hjälp att flytta. Jag vet, det är kort varsel, men förbarma er över oss som tack vare min sambos i och för sig bedårande galenskap har ett berg av lökar att gräva ner!
Summary in English: We have almos 500 bulbs waiting to be planted. Please join us on Saturday at noon for a bulb party.
6.9.07
Snickare sökes
Otålig som jag är irriteras jag av pågående högkonjunkturs följder och sidoeffekter. Trots flera och upprepade försök har vi inte lyckats hitta en snickare för vissa ombyggnader på torpet.
Vi har försökt anlita några snickare/företag som vi känner. Men alla har händerna och orderböckerna fulla av mera luckrativa projekt. Jag har ännu några telefonnummer som jag ska ringa, men den här jakten på yrkesfolk har varit så fylld av oväntade motgångar att jag inte riktigt ännu vågar beställa pärlsponten.
Och eftersom min egen erfarenhet av snickrande begränsar sig till högstadiets pedagogiskt obefintliga undervisning i träslöjd kommer jag inte att göra jobbet själv. Visst har jag byggt en drivbänk för bara en månad sen, både hammare och spik hålls i handen. Men jag kommer ändå att invänta en konjunktursvacka. Och samtidigt söka vidare efter en duktig snickare.
Summary in English: People have lots of money. They use it to hire carpenters. No carpenters are available to take on a job at our country house. I hesitate to do the job myself. The search (for a good carpenter) continues.
Vi har försökt anlita några snickare/företag som vi känner. Men alla har händerna och orderböckerna fulla av mera luckrativa projekt. Jag har ännu några telefonnummer som jag ska ringa, men den här jakten på yrkesfolk har varit så fylld av oväntade motgångar att jag inte riktigt ännu vågar beställa pärlsponten.
Och eftersom min egen erfarenhet av snickrande begränsar sig till högstadiets pedagogiskt obefintliga undervisning i träslöjd kommer jag inte att göra jobbet själv. Visst har jag byggt en drivbänk för bara en månad sen, både hammare och spik hålls i handen. Men jag kommer ändå att invänta en konjunktursvacka. Och samtidigt söka vidare efter en duktig snickare.
Summary in English: People have lots of money. They use it to hire carpenters. No carpenters are available to take on a job at our country house. I hesitate to do the job myself. The search (for a good carpenter) continues.
3.9.07
Rabatt á la Prinsessan Margareta
Då semestern tog slut i mitten av augusti skrev jag i ett blogginlägg att tiden som jag fritt förfogade över under sommaren var lyxig. Det fanns alltid något att göra, men det fanns gott om tid och ingenting var akut.
Nu är situationen en annan. Allt som behöver göras känns akut eftersom tiden är begränsad. Det gäller att klippa gräset före det börjar regna, plantera de sista perennplantorna så att de hinner rota sig innan växtsäsongen är över, samt plantera vårlökar innan vintern kommer. Lite samma tempo som i våras alltså. Speciellt som det nu också är sånt som blir ogjort.
Samtidigt som vi sköter om det som finns märker jag att vi har kört i gång en slags strukturomvandling i vår trädgård. För oss handlar det om att eliminera clutter, gruppera om, samt att följa prinsessan Margaretas (gift med Gustav VI Adolf) råd "En god regel, när man skall anordna en rabatt med perenna plantor, är att sätta få sorter, men rikligt af hvar och en. Hvarje sort bör föra effekt genom samverkan. Tag hellre färre sorter, men många utaf hvar och en, och sätt alltid exemplaren tätt tillsammans."
Vi har tre omedgörliga rosenbuskar som broderar gräsmattan full av pyttesmå rosenbuskar. Dessa kommer att få ge vika för en stor rabatt. Och i den rabatten tillåts inget plotter. Det kommer att bli stora fång av vita solhattar, irisar, bolltistel, praktrudbeckia, lötjnantshjärta och kärleksört. Och några runda buxbomsbuskar. Och visst, allt detta får plats utan att det blir plottrigt. Rabatten är redan nu utstakad med pinnar i gräsmattan. Den blir ungefär 20+ kvadrat.
Sådant alltså. Och till slut lite trädgårdstrivia. Prinsessan Margareta har vi att tacka för trädgården vid Sofiero slott i södra Sverige. Slottsparken kan stoltsera med 10000 rhododendronbuskar. Parken finns på listan över platser jag ska se före jag blir gammal och gaggig.
Nu är situationen en annan. Allt som behöver göras känns akut eftersom tiden är begränsad. Det gäller att klippa gräset före det börjar regna, plantera de sista perennplantorna så att de hinner rota sig innan växtsäsongen är över, samt plantera vårlökar innan vintern kommer. Lite samma tempo som i våras alltså. Speciellt som det nu också är sånt som blir ogjort.
Samtidigt som vi sköter om det som finns märker jag att vi har kört i gång en slags strukturomvandling i vår trädgård. För oss handlar det om att eliminera clutter, gruppera om, samt att följa prinsessan Margaretas (gift med Gustav VI Adolf) råd "En god regel, när man skall anordna en rabatt med perenna plantor, är att sätta få sorter, men rikligt af hvar och en. Hvarje sort bör föra effekt genom samverkan. Tag hellre färre sorter, men många utaf hvar och en, och sätt alltid exemplaren tätt tillsammans."
Vi har tre omedgörliga rosenbuskar som broderar gräsmattan full av pyttesmå rosenbuskar. Dessa kommer att få ge vika för en stor rabatt. Och i den rabatten tillåts inget plotter. Det kommer att bli stora fång av vita solhattar, irisar, bolltistel, praktrudbeckia, lötjnantshjärta och kärleksört. Och några runda buxbomsbuskar. Och visst, allt detta får plats utan att det blir plottrigt. Rabatten är redan nu utstakad med pinnar i gräsmattan. Den blir ungefär 20+ kvadrat.
Sådant alltså. Och till slut lite trädgårdstrivia. Prinsessan Margareta har vi att tacka för trädgården vid Sofiero slott i södra Sverige. Slottsparken kan stoltsera med 10000 rhododendronbuskar. Parken finns på listan över platser jag ska se före jag blir gammal och gaggig.
30.8.07
Det luktar spunk och smakar värre
Vet du vad kungsängslilja, kejsarkrona och allium har gemensamt, förutom att de alla är lökväxter som blommar om våren? Jo, de luktar så illa att både sork och rådjur skyr dem som pesten. Det räcker som argument för min sambo, som igår köpte ett representativt urval av dessa lökar.
Kalkonuppskärningen vid frukostbordet gav mig en aha-upplevelse. Jag har nu en liten avlägsen aning om hur det känns för en liten oskyldig sork som någongång i tidernas begynnelse av misstag huggit sina hungriga tänder i en alliumlök. Och jag är helt säker på att sorkarna lärde sig mycket snabbt att hålla sig borta. Ja faktiskt måste avskyn ha impregnerat sorkens gener redan i miljontals år. Kalkonuppskärningen på mitt Kalasbröd hade nämligen aromen av allium och kejsarkrona. Sambon lovar att lökarna försvinner ur kylen senast imorgon, vilket betyder att jag äter havregrynsgröt till frukost. Utan mjölk.
27.8.07
Årstidsväxlingar
Jag känner det i luften. Ljuset är annorlunda och solen orkar inte värma på samma sätt som bara för en månad sen. Taklöken som jag planterade då fåglarna ännu sjöng som intensivast har nästan försvunnit under täcket av torra björklöv, som även ligger över gräsmattan. Om morgonen ligger daggen kvar längre än jag vant mig vid och varje kväll tycks dimman krypa fram över hygget österom torpet lite tidigare. Tranorna, som hela sommaren trivts på åkern intill har försvunnit och då vi åkte iväg mot stan i går kväll såg vi flera tranplogar dra söderut. Hösten är snart här.
Det känns lite vemodigt. Men jag älskar årstiderna. Eller kanske ännu mer den ständiga övergången från årstid till nästa. Den sker dessutom ganska gradvis, vilket betyder att en aning sensommar försöker senarelägga sin avfärd. Och vi avnjuter frukterna av sommarens mödor.
Från grönsakslandet fick vi nog ingen stor skörd, men det vi fick var gott. Alltså känner vi oss uppmuntrade att nästa vår bredda på sortimentet. Ja, hela grönsakslandet kommer nog att utvidgas - i år blev det inte av eftersom det var så mycket annat vi måste och ville hinna med. Men jag har faktiskt redan byggt en drivbänk för nästa år, den väntar i vedboden.
Däremot belönar rabatterna oss betydligt rikligare. Vi har jättefina dahlior, tobaksblommor och krassar. Klockrankan som min sambo tagit så väl hand om är den finaste jag någonsin sett. Och inför nästa vår har vi redan 200 narcisslökar som väntar på att planteras.
Samtidigt är jag full av förväntan. Jag ser framemot soliga söndagar med hög himmel i september och oktober då vi krattar oss varma och äter sopplunch. Och att promenera till bastun längs stigen som är upplyst av endast stjärnorna. Och när vi kommer så långt ser jag tillbaka på vår första sommar på torpet och känner mig lycklig. Och ser framemot följande årstid.
Det känns lite vemodigt. Men jag älskar årstiderna. Eller kanske ännu mer den ständiga övergången från årstid till nästa. Den sker dessutom ganska gradvis, vilket betyder att en aning sensommar försöker senarelägga sin avfärd. Och vi avnjuter frukterna av sommarens mödor.
Från grönsakslandet fick vi nog ingen stor skörd, men det vi fick var gott. Alltså känner vi oss uppmuntrade att nästa vår bredda på sortimentet. Ja, hela grönsakslandet kommer nog att utvidgas - i år blev det inte av eftersom det var så mycket annat vi måste och ville hinna med. Men jag har faktiskt redan byggt en drivbänk för nästa år, den väntar i vedboden.
Däremot belönar rabatterna oss betydligt rikligare. Vi har jättefina dahlior, tobaksblommor och krassar. Klockrankan som min sambo tagit så väl hand om är den finaste jag någonsin sett. Och inför nästa vår har vi redan 200 narcisslökar som väntar på att planteras.
Samtidigt är jag full av förväntan. Jag ser framemot soliga söndagar med hög himmel i september och oktober då vi krattar oss varma och äter sopplunch. Och att promenera till bastun längs stigen som är upplyst av endast stjärnorna. Och när vi kommer så långt ser jag tillbaka på vår första sommar på torpet och känner mig lycklig. Och ser framemot följande årstid.
15.8.07
Citymyggor
På hela sommaren har jag inte - vad jag kan komma ihåg - haft ett enda myggbett. Och helt säkert har jag aldrig blivit biten medan jag sov inne i torpet. Annat är det i stan.
Jag räknar till 9 myggbett. Vi sover med sovrumsfönstret stängt och jag misstänker att dessa små hungriga monster når vårt sovrum via badrummet. Vanliga myggbett brukar inte irritera mig, men dess förvandlas på nolltid till stora bölder som alla dessutom kliar alldeles kolossalt mycket.
Utan ett ögonblicks tvekan skulla jag byta dessa tysta i natten attackerande helikoptermyggor mot vanliga hederliga skogsmyggor. Jag menar, visst är det oschysst att mitt i natten smyga sig in i andras sovrum och gå till attack mot inget ont anande skattebetalare. Istället för gerillakrigföring ska myggor högljutt anmäla sin ankomst och helst surra omkring i åtminstone fyra minuter innan de landar och installerar sina giriga sugrör.
Jag räknar till 9 myggbett. Vi sover med sovrumsfönstret stängt och jag misstänker att dessa små hungriga monster når vårt sovrum via badrummet. Vanliga myggbett brukar inte irritera mig, men dess förvandlas på nolltid till stora bölder som alla dessutom kliar alldeles kolossalt mycket.
Utan ett ögonblicks tvekan skulla jag byta dessa tysta i natten attackerande helikoptermyggor mot vanliga hederliga skogsmyggor. Jag menar, visst är det oschysst att mitt i natten smyga sig in i andras sovrum och gå till attack mot inget ont anande skattebetalare. Istället för gerillakrigföring ska myggor högljutt anmäla sin ankomst och helst surra omkring i åtminstone fyra minuter innan de landar och installerar sina giriga sugrör.
13.8.07
Tillbaka till vardagen
Jag sitter här och begrundar rubriken på mitt förra inlägg, sommaren är här! Visst, den är här, men det känns annorlunda att njuta av den instängd på kontoret. Min semester är med andra ord över och saltgruvans klocka klämtade första gången i morse. Nåja, efter den bästa semestern och kanske den mest tillfredsställande sommartillvaron någonsin var det med lätta steg jag promenerade till jobbet i morse.
Att sommaren var så lyckad bevisar något jag sagt tidigare. Nämligen det att man inte behöver åka till fjärran exotiska stränder eller trekka i Himalayas för att uppleva något speciellt.
Jag har svårt att sammanfatta alla intryck från sommaren (som dessutom fortsätter) i ett enda inlägg. Men en lista över de upplevelser med anknytning till torpet som betytt mycket för mig kan jag alltid åstadkomma. Den kunde se ut så här:
1. Tiden
Att helt och hållet själv förfoga över sin tid är oerhört lyxigt. Flera gånger (dock inte oavbrutet) i sommar upplevde jag att jag hade full kontroll och kunde göra precis vad jag ville med min tid. Min bedömning är att torpet med dess lugna tempo gjorde det här möjligt. Visst, det finns hela tiden hundra och två saker som borde göras, men det uppstår ingen skandal om man låter bli eller skjuter upp det till följande dag.
2. Hemmet
Torpet var ännu i våras bara en fritidsbostad, men nu i sommar har den blivit ett hem. Det som behövdes var tid att vistas på torpet. Den tiden har gett en bättre känsla av hur vi vill ha det, såväl inomhus som utomhus. Även vännerna som gästat oss på torpet gör det till ett hem, exempelvis då vännerna är med och firar viktiga bemärkelsedagar på torpet.
3. Ljuset
Jag märker att jag hela sommaren har fascinerats av hur ljuset lever i rummen och runt huset, hur skuggorna dansar i trädgården och hur solens strålar faller på huset och silas av träden. På grund av tomtens geografi är det bara ett visst ställe som välsignas av den sena kvällssolen. Just på det stället kommer jag att bygga ett lusthus. Eftersom man inte kan få allt på en gång så sitter jag och drömmer om att bygga lusthuset det året jag fyller 40. Med andra ord ryms lusthuset just och just med i den första femårsplanen.
4. Naturens under
Då vi lämnade bud på torpet var vi med min sambo lika övertygade om att torpet var rätt för oss. Då såg jag närmast huset. Men i sommar har en liten trädgårdsmästare och naturväktare spirat i mig. Både till min egen och andras förvåning. Jag har anlagt två rabatter. Båda kommer att utvidgas i nästa år. Trädgården är som vackrast i solnedgången och strax därefter. Men det bästa är att upptäcka nya växter och djur som lever och bor i vår trädgård. Förra veckan upptäckte vi små spindlar som bodde i min blå-vit-gula rabatt. Spindlarna var helvita och hade bosatt sig i rabattens vita blommor. Perfekt kamouflage. Och skogsödlan (som alltså ser ut som en orm, men inte är det) får leva. Den har sin plats i trädgården.
5. Läget
Amerikanska fastighetsmäklare har ett välkänt mantra som lyder Location, Location, Location. Jag tror att vi med tanke på torpets läge gjort ett utmärkt val. I ändan av en byväg har vi inga grannar rakt in på oss och ingen förbitrafik. Intill oss har vi utmärkta svamp och bärskogar och vi är tillräckligt långt borta från tätorter för att skogens djur ska våga bo och leva nära oss (det har i och för sig vissa nackdelar också, men med dem kan vi leva). Dessutom ligger torpet mycket nära olika möjligheter till olika slag av divertissemang såsom Billnäs bruk med sin antikmässa och Byggnadsapotek samt Fiskars med sina sommarutställningar, loppmarknader, restauranger och världens nästbästa kanelbullar (dom bästa serveras på Tölö torg). Avståndet till plagen i Hangö och torget i Ekenäs är överkomligt.
Er som har orkat läsa så här långt belönar jag med en liten bild på torpets "salong". Det här rummet hade de tidigare ägarna som master bedroom, men vi har det som sitthörna och gästrum. Det känns rättare så.
Trots att semestern är slut fortsätter säsongen och vi kommer att vara ute på torpet all ledig tid. Mest blir det väl veckoslut, men även övernattningar mitt i veckan.
Summary in English: This summer proves that one does not have to travel to faraway shores or go trekking in the Himalayas in order to experience something special. The low impact adventures in and around our country house have been extraordinary, in many ways fulfilling and gratifying. I've listed 5 things about the country house (in no particular order) that are important to me.
6.8.07
Sommaren är här!
Just nu känns det som om jag ännu har en möjlighet att ta igen allt det njutande av sol och värme som hittills i sommar varit svårt. Jag kommer att vara här ute på torpet hela veckan. På programmet finns gäster, lite till ved som ska klabbas (och som aldrig tar slut) samt ett större projekt, som kommer att ha stor betydelse för hur landskapet runt torpet och svår trädgård möts. Men mer om det senare.
5.8.07
Verbet är frusta
Jag har nu utanför bloggen fått respons på mitt tidigare inlägg. Älgen frustar. Och det lär dom ska göra så här års eftersom dom är brunstiga. Det var med andra ord första och sista gången jag härmar älgens brölande. Jag vill inte har en älg med parningsdriften som intensivast på min gård. Om inte annat så vill jag inte se en av de gropar dom uppenbarligen "gräver" som en del av parningsritualen mitt i min gräsmatta.
Och om jag i mitt senaste inlägg klagar över bristen på myggor och andra småkryp i den ändan av näringskedjan så kompenseras detta med råge av att älgflugorna har kläckts. Hädanefter kommer jag att helt tyst knäppa mina händer och tacka för frånvaron av myggor. Att högt och offentligt himla sig över saken leder bara till att en annan plåga fyller tomrummet.
3.8.07
Luckor i näringskedjan?
Jag var ute på gården någon gång vid elvatiden och dröjde kvar en lång stund för att njuta av den varma tysta natten. Det var en hel del fladdermöss i luften, men annars var det tyst och stilla. På avstånd hördes en älg grymta (eller gläfsa, skälla, vet inte riktigt vilket verb jag ska använda) och jag började härma ljudet. Turvis grymtade vi i natten och varje gång älgen gjorde det kom den närmare. Till slut var den någonstans bland slyet i gläntan österom torpet. Då beslöt jag att inte svara längre för jag tyckte att den var tillräckligt nära.
Då jag vände mig om och började gå mot huset insåg jag att någon annan än älgen trodde sig ha hört en annan älg. En hjort skuttade nämligen lika snabbt till skogs som mitt hjärta tog ett skutt upp i halsgropen. Jag hade inte väntat mig att någon skulle smyga upp bakom mig som hjorten gjort och hjorten hade tydligen inte fäst stor uppmärksamhet vid det ofarliga ljud som den hör i skogen varje kväll.
Nåja, min adrenalinkick gick över så småningom. Och jag misstänker att den hjorten i fortsättningen förhåller sig misstänksamt till älggrymtar.
Väl inne slog det mig att vi inte har haft en enda mygga på torpet på flera veckor. Det känns otroligt att inga myggor pinade mig trots att jag stod helt stilla på gården i åtminstone en kvart. Och inte var det mitt grymtande som skrämde bort myggorna, utan jag tror att dom helt enkelt inte har kläckts. Trots att sommaren har varit blöt. Och nu när jag tänker efter så har vi inte haft några myggor i bastun heller - i motsats till försommaren då vi fick hålla dörren stängd hela tiden.
Egentligen saknar jag väl inte myggorna, men jag undrar vad våra fladdermöss ska leva på. Och hur går det för alla fåglar och andra djur som högre upp i näringskedjan räknar med sin dagliga mygga? Apropås näringskedjan så hörde jag att alla humlor och bin har dött i någon sjukdom. Äter fåglar humlor och bin? Jag har inget svar på dessa frågor, men jag kommer att denna helg utnyttja tillfället och njuta av den varma augustinatten, betrakta fladdermössen som far fram över huvudet och kanske fortsätta min dialog med den grymtande älgen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)