Simmande fladdermöss och ohyggliga skrik i natten

Trots att såväl sommarens som semesterns slut redan kan anas rymmer båda ännu stora fröjder. En sådan är en favorit som kommer i repris just den här tiden varje år. Nämligen solhatten (echinachea). Den är något av det absolut vackraste som finns, som dessutom inte faller Raseborgs partåiga hovdjur i smaken. Vi har bara några sorter (på bild nedan), men det lär bli fler.






Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:



Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?



Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.

Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).

Sommargott och belönande trälgöra

Det absolut bästa med sommar och semester är att jag har tid för mina vänner. Lyckligtvis är det ganska lätt att få dem lockade på besök hos oss på torpet. Inför en sommarlunch i trädgården förra söndagen hittade jag detta recept för pastasallad på en svensk webbplats. Rekommenderar den mumsiga salladen varmt.

penne pasta
soltorkade tomater
oliver (jag använde gröna oliver med citronfyllning)
kapris
tonfisk
sockerärter
pesto

Några mängder kommer jag inte ihåg, men koka pasta så att det räcker för alla. Tillägg därefter andra ingredienser efter egen smak så att salladen blir matig. Själv använde jag en del av lagen från de soltorkade tomaterna för att göra salladen godare. Salladen kan med fördel göras på förhand. Andra sallader på bild är nypotatissallad med rökt sik, tomat-koriandersallad och coleslaw samt fetasallad med kokt ägg.




Mellan varven (=andningspaus mellan olika gästsammansättningar) är sommaren skön eftersom man har möjlighet att inleda galna rabattprojekt som förser en med program för hela sommaren. Här syns några bilder från vårt försök att utvidga stenpartiet. Marken är full med björkrötter och stenar, som alla måste bort. Det visar sig att det vi tänkt som stenparti nog blir en riktig rabatt eftersom marken går ganska djupt innan urberget kommer emot. Men jorden är ganska sandig och väldränerande så det blir nog växter för solig och varm och torr plats som gäller.






Och projektet blir ännu på hälft. Rabattcirkeln runt bergsklacken blir färdig nästa sommar då vi tar oss an den sista tredjedelen. Är det för optimistiskt att hoppas på ruttna björkrötter då vi sticker spaden i jorden nästa vår? Under tiden ska jag nu njuta av det soliga och varma veckoslutet likt denna (mätta?) ödla, som vi såg i norra Österbotten häromdagen.

Uggla i mossen

På väg till bastun såg jag att det satt en uggla på en mossig stubbe i skogsbrynet. Det var en fjunig unge, som redan växt till sig och var ungefär 30 centimeter hög. Jag tror att det kan vara en slaguggla. Är det nån som vet?

Om det verkligen är en slaguggla var det nog ganska knäppt att gå så nära som vi gjorde för att fota den. Litteraturen har så här i efterhand upplyst mig om att slagugglans föräldrar kan vara rätt så aggressiva då de skyddar sina småttingar. I den grad att de kommer på och klöser ögonen blodiga. Nästa gång vet jag att bara betrakta den från bastufönstret.

Summary in English: This owl was sitting outside our sauna. It's Mom can get pretty aggressive in defending the little ones against curious amateur gardeners.

Åter till smultronstället

Efter ett dygn hemma i stan (för att tvätta kläder och sköta diverse ärenden) är jag åter på väg till torpet för att njuta av sommaren. Härligt.

Savannens barn

Jag har alltid tyckt om en välklippt gräsmatta. Och det är ett omtycke som sitter djupt. Dessutom är jag uppenbarligen inte ensam. Försök googla på ”lawn lover” så ser du att de anglosaxiska herrarnas trädgårdsintresse har två huvudinriktningar. Den ena är dahlior och den andra är gräsmattor. Märk att man på just lawn lover hittar nästan 3 miljoner träffar! Det är säkert en ren händelse att bland de träffar som kommer överst finns böcker om skötsel av gräsmattor till salu hos bl.a. bokhandeln Barnes & Noble.

Min sambo påstår att min kärlek till en välhållen gräsmatta finns i generna. Våra förfäder som bodde på savannen kände sig uppenbarligen tryggare då de kunde se sin omgivning, medan den täta bushen inte var något för savannens barn.

Och kanske däri ligger en liten sanning. Jag har nämligen observerat att många av de som gästar oss på torpet drar sig för att gå i högt gräs. Det är rädslan för ormar och fästingar som får dom att hålla sig till den välklippta gräsmattan. Själv medger jag inte att jag skulle lida av liknande fobier. Förresten så har vi inga fästingar. Ormar nog, men jag har märkt att de är räddare för mig än tvärtom.



Däremot är en jämn och fin gräsmatta väldigt fin. Den känns skön under mina bara fötter, och det gör ingenting om några mossor trivs i gräsmattan. Bäst är gräsmattan några dagar efter att den klippts. Och det avklippta gräset ska naturligtvis avlägsnas.

Hur länge sen var det förresten som du gick barfota ute på gården eller i naturen? Gör det! Det är skönt och dessutom är jag övertygad om att det är hälsosamt!

Semester!

Nu är det äntligen semester. Den inleddes med att vi började gräva en ny rabatt där det tidigare hade stått fyra björkar intill stenpartiet. Marken är lätt att gräva i tack vare allt regn vi fått, men att få bort björkrötterna är sannerligen ganska pissigt. Men trägen vinner. Lättare är det att gräva där vi ska anlägga en andra rabatt som par till en tidigare. Med tiden blir det kanske rentav 4 likadana rabatter med gräsmatta emellan, får se hur långt energin räcker.


Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.


Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.


Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.

Spegelkulan söker sin plats i trädgården

En spegelkula i trädgården är detsamma som Mumindalen för mig. Jag kommer inte ihåg i vilken av muminböckerna som någon glömmer och drömmer sig bort från verkligheten då han stirrar in i speglade trädgårdens oändlighet, men jag har själv märkt tjusningen. Fast jag längtar inte bort från verkligheten. I varje fall så söker vår spegelkula fortfarande sin plats. Eftersom den lär ska skrämma småfåglar så kanske vinbärsbusken är rätt plats för kulan.

I helgen kunde vi lägga till storken bland fåglar som vi bongat på torpet. Jag behövde hjälp med att känna igen småfåglar, men de flesta stora fåglar kan jag. Storken flög dessutom ganska lågt över trädgården, så vi såg den bra.

Och apropås ingenting så har jag nu målat golvet i storstugan en andra gång. Jag hoppas att det räcker med två omgångar, men det vet jag först då jag åker ut till helgen.

Vårens sista stora ansträngning

Ikväll är jag så slut att jag nog bara orkar ladda upp några foton för dig, bästa läsare, att titta på. Jag hade sett framemot att njuta av solen denna helg, men dessvärre visade sig storstugans golvrenovering att vara just så arbetsdrygt att man inte just hann med annat. Nåja, det känns bra nu att ha slipat golvet och målat det första gången. Det ska målas en gång till och därefter vaxas. Vaxet är viktigt eftersom jag målar med linoljefärg, som annars skulle slitas för snabbt.

Golvytan i storstugan är just under 40 kvadrat, men det kändes oändligt mycket större.













Den här bildserien är ungefär lika fascinerande som min eftermiddag. Så om du känner dig inspirerad så ska andra omgången målas antingen nästa eller så därpå följande helg. Färgen är Allbäcks silvergrå, som är världens bästa målfärg. Då målningen torkar kommer den att bli matt. Färdigt blir det i tid för min sommarledighet, då inga stora projekt kommer att inledas. På riktigt.

Sett och hört

Vi hade gäster på torpet i helgen. De kom utrustade med en övertygande utrustning för fågelskådning. Resultatet av fågelskådningen – varav en stor del skedde från trädgårdsstolar framför torpet – är inte helt oävet.

1. Björktrast (räkättirastas)
2. Koltrast (mustarastas)
3. Rödvingetrast (punakylkirastas)
4. Svartvit flugsnappare (kirjosieppo)
5. Gulsparv (keltasirkku)
6. Lövsångare (pajulintu)
7. Bofink (peippo)
8. Större hackspett (käpytikka)
9. Ladusvala (haarapääsky)
10. Hussvala (räystäspääsky)
11. Tofsvipa (töyhtöhyyppä)
12. Skogsduva (uuttukyyhky)
13. Grå flugsnappare (harmaasieppo)
14. Sånglärka (kiuru)
15. Blåmes (sinitiainen)
16. Trädkrypare (puunkiipijä)
17. Rödhake (punarinta)
18. Grönfink (viherpeippo)
19. Morkulla (lehtokurppa)
20. Taltras (laulurastas)
21. Ärtsångare (hernekerttu)
22. Törnsångare (pensaskerttu)
23. Stare (kottarainen)
24. Trädgårdssångare (lehtokerttu)
25. Skogssnäppa (metsäviklo)
26. Talgoxe (talitiainen)
27. Grönsångare (sirittäjä)
28. Kråka (varis)
29. Ringduva (sepelkyyhky)
30. Korp (korppi)
31. Sädesärla (västäräkki)

Sädesärlan, hussvalan och talgoxen bongades under en kort promenad, alltså inte helt framför torpet. Dessutom hörde vi göken, men såg den aldrig. Är det förresten nån som överhuvudtaget har sett den? Vi har en gråspett (harmaapäätikka) som häckar i en enormt gammal asp, men nu höll den sig undan. Och tranparet som ifjol bodde på åkern och ibland t.o.m. ställde sig på berget bakom bastun och skrek har nog hittat ett bättre hem. Tidigare i våras syntes tranorna, men nu är ej längre kvar, vilket är synd.

Däremot var det en sicksackmönstrad representant för markfaunan som ringlade sig på stenläggningen utanför dasset söndag morgon. Det är märkligt hur mycket vi stampat omkring på gården sen dess. Men trots att instinkten driver mig till att ta fram ishackan med det långa skaftet (för framtida möten med mister sicksak!), så lät jag den tillsvidare stå kvar i förrådet. Om du tittar noga kanske du ser den!

Sunda hus andas!

Efter omständliga empiriska undersökningar, försök och iaktagelser har vi nu börjat förstå hur ett gammalt hus andas. Mitt intresse för ämnet vaknade då vi på torpet flyttade sovrummet till ett annat rum. Vi märkte snart att sängkläderna doftar annorlunda (Läs instängt!) i det nya sovrummet och undrade naturligtvis varför.

Det har varit en liten aha-upplevelse att inse hur viktig skorstenens funkiton som ventilationskanal i ett gammalt hus är. Det är viktigt för frisk luft att komma in, men lika viktigt är det att den mindre friska luften kommer ut. Därför ska man fundera efter mer än en gång innan man t.ex. river ut en gammal kakelugn och ersätter den med en alternativ värmekälla. Lika viktigt är det att fukten kan tränga igenom samtliga inrednings- och byggnadsmaterial, utan att fastna i ett lager plast eller så.

Vi har nu gått inför att dörrarna mellan rummen står öppna. I samband med tamburrenoveringen öppnade vi en dörr så att man nu kan gå runt hela bottenvåningen. Det gör att vi kan ha alla dörrar öppna så att luften (mössen och gårdstomten) kan röra sig fritt. Et voilá, luftkvaliteten inomhus har blivit bättre.

I år har vi dessutom tagit bort innerfönstren i bottenvåningen. Jag övervägde att göra det redan ifjol, men såg sen ingen anledning. Nu har jag insett att det förbättrar luftcirkulationen inomhus. Dessutom ökar det trivseln eftersom man lättare kan öppna fönster, ställa en pelargon på fönsterbrädet och framförallt bättre förnimmer naturen utanför. Härintill har vi pelargonen Black Magic, som blommar på fönsterbrädan i gästrummet.

Genfel eller hälsosam drajv?

Jaha, nu är det bevisat. Den här våren har varit så hektisk att jag har gått och sett framemot den dag då jag inte har något på hälft på torpet. Då den dagen närmar sig märker jag att nästa projekt redan har inletts. Så där nästan utan att jag riktigt stannade upp och funderade efter. Jag hann inte åtminstone överanstränga mig eftersom vi fick besök i eftermiddags. Vi började alltså med att gräva upp två stora rosenbuskar, för att på den platsen anlägga en rabatt för dahlior och andra sommarblommor. Så här långt hann vi:



Vi har nattgäster nästa vecka, som antagligen kommer att lämna återbud om dom läser detta. För nästa veckoslut är det tänkt att vi ska få rabatten färdig. För att sen igen påbörja något som gör det omöjligt för oss att bara sitta och njuta ett helt veckoslut. Fast det kan hända att jag inte skulle stå ut med att allt är färdigt. Vad är det för idé med ett torp där man absolut ingenting behöver göra?

I övrigt var helgen inte särskilt intensiv. Jag njöt av långsamma morgnar. Och trots det hann jag dammsuga hela vinden och upptäcka saker jag inte visste att vi hade (som en isborr - behöver nån?). Det målarbete som antagligen kommer att dra ut över hela sommaren fortsatte också med att jag målade golvlisterna till storstugan.

Socker på botten är denna vackra änglatrumpet som överlevt vintern och förhoppningsvis i år belönar oss med fler blommor än i fjol.

Svar på bloggutmaning om resmål

Vilka fyra platser skulle du vilja besöka? lyder frågan i en bloggutmaning som cirkulerar just nu. Jag kände mig utmanad efter att ha läst Majas svar.

Eftersom jag ej har kvar samma behov att "se världen" som tidigare, så jag har valt fyra resmål i Finland.

1. Klovharun. Tove Janssons paradisö i den östnyländska skärgården. Jag vill sitta ensam ute på Klovharun nån gång så länge att jag hinner läsa 2-3 av Toves böcker. Mest drömmer jag om att sitta och stirra ut över havet tidig morgon och sent på kvällen då vinden har mojnat och havet är spegelblankt, men visst får det storma riktigt ordentligt också.

2. Halti-fjället. Den högsta punkten i Finland, ligger mot gränsen till Norge. Fjället är heligt för samerna. Hit vill jag vandra en höst då frosten har färgat löven gula, orange och röda.

3. Mustila Arboretum. På detta 120 hektar stora parkområde finns över 100 olika arter av barrträd, 130 arter av lövträd samt tiotals olika perenner, klätterväxter och buskar från världens alla hörn. Mustila Arboretum finns i kalendern över sommaräventyr år 2008.

4. Koli. Nationalparken är Finlands kanske mest kända nationallandskap, förevigat av guldålderns skickligaste konstnärer, men lika vackert och relevant idag hundra år senare. Jag vill klättra upp på ett högt berg och se ut över Pielinen, räkna öarna och njuta av naturen runtomkring.

Samtidigt som jag funderade på dessa kom jag faktiskt att tänka på flera resmål runtom i världen som jag gärna skulle uppleva. Däremot är jag inte intresserad av att företa de långa resor som dessa resmål skulle förutsätta, men jag berättar helt kort vilka resmålen är i varje fall. Man vet ju aldrig om Harry Potter läser detta och bestämmer sig för att låna mig egenskapen att knacka på en spis med en trollstav och i ett ögonblick förflytta sig från plats till annan... Yeah right.

I varje fall, resmålen är:
1. Nya Zeeland
2. Syd Afrika, speciellt området runt Kapstaden
3. Japans tempelträdgårdar
4. Machu Picchu

Maj månads fägring

Hufvudstadsbladets trädgårdsbilaga den 5 maj presenterar trädgårdsterapi som vård för arbetsutmattning. Man behöver nog inte vara utbränd i arbetslivet för att uppleva detta. Själv har jag idag njutit av försommarens skönaste dag i trädgården.

Hela maj har varit otroligt fin hittills, men jag har idag förverkligat något som jag ville göra redan ifjol, men aldrig hann med. Jag har nämligen tagit första steget för att skapa en 200+ meter lång trädårdsgång genom ett fält av lupiner, förbi en brant full av förvildade vinbär, och mot en utsiktsplats som vinterns fällning av några stora granar gör möjlig.

Tanken är att skapa en från den övriga trädgården avskild oas. Vår snickare har lovat göra en bänk så fort vi hittar en modell som vi tycker om. Den här modellen är inte så illa, fast jag tror att jag vill ha den målad mörkgrön:


Lite känns det som om en stor del av maj månads fägring går en förbi då det är arbete som gäller måndag till fredag. En stor del av narcisserna har blommat färdigt, men dessa (som jag trodde var planterade för djupt) är som vackrast just nu.



Alla vackra blommor hör till "mina favoriter" och det är svårt att ställa en framom andra. Men om jag var tvungen att välja så tror jag att rosenkvitten ligger ganska bra till. Hon belönar med minst lika elegant och utsökt vacker blomning som ifjol.



Om det inte var för min sambo så skulle jag nog nöja mig med mindre. Men som det är nu är det alltid någon av min sambos bekanta från diverse trädgårdsforum som har ett eller annat skott som de vill bli av med. Följdaktligen var vi t.ex. tidigt i morse nånstans i Lojo och avhämtade två bananlådor fulla med plantor. Därefter åkte vi till Lojo torg för en kopp kaffe, men då vi hade händerna fulla av kassar med ännu mer plantor beslöt vi att gå tillbaks till bilen. Det blev kafferast på en servicestation, där vi inte kommer att stanna en andra gång. Därefter hann vi ännu till Byggnadsapoteket, där man hade trädgårdsdag, men den får ni höra mera om senare.

Flora galore

Efter den senaste tidens flytt, renoveringar och andra projekt är det skönt att stanna upp och bara njuta. Vädergudarna var på vår sida då vi firade en 4-dagars Valborg på torpet. Varje dag var det något nytt som exploderade i blom. Här några plock.















Jag räknade inte blommorna, men kommer ihåg att vi planterade över 1000 lökar i höstas. Krokusarna är redan förbi. Narcisserna blommar fint, vi har säkert flera hundra! Tulpanerna smakar lite för gott för att alla gånger överleva tills de blommar. Det är faktiskt bara närmast huset som tulpanerna klarat sig. Däremot mår scillorna och kejsarkronorna fint, allium kommer lite senare. Och 100 narcisslökar planterade vi antingen för djupt eller så på fel ställe, de ser pjuniga ut och orkar inte riktigt.

Och som de glada trädgårdsamatörer vi är vore ett långt veckoslut bortkastad tid om vi inte hade använt en del av tiden i trädgården. Vi planterade bl.a. ett nytt lärkträd och en Dodong-rönn. Dodongen är en riktig karamell! Ja och diverse nya perenner och stenpartiväxter hittade ett nytt hem i rabatterna. Av en trädgårdsbekant hade vi med hem en stor och präktig mahonia. Den vintergröna skönheten fick hedersplatsen vid sidan av uppfarten, intill garaget.

En lättnadens suck

Flytten är över. Allt gick bra, men det var tröttsamt. Vi inledde flytten klockan 10 och allt var inne i den nya lokalen klockan 12.40. Klockan 13.00 satt 8 personer ner sig och åt siskonkorvsoppa och hallontårta. Det var flyttens höjdpunkt. Alltför sällan är vi så många till bords hemma hos oss, men detta var en lovande början.

Möblerna står på sina rätta platser, än har vi hälften av flyttlådorna att packa ur. Men det enda som gäller just nu är att få dessa några varddagar undanstökade och sedan åka ut till torpet för ett långt Valborgsveckoslut.

Jag väntar mig att narcisserna står och bugar mot oss då vi anländer till torpet, att kejsarkronorna redan har stora knoppar och att en och annan tulpan står och hoppas på att hinna blomma innan något glupskt rådjur har vägarna förbi.

Flyttbestyr

Jaha, den lediga veckan gick snabbt. Mycket blev gjort och lika mycket är fortfarande ogjort. Det känns nästan som om jag återvänder till jobbet för att pusta ut. Mina andliga batterier är fulladdade, men rent fysiskt var den gångna veckan ansträngande. Men det var å andra sidan säkert hälsosamt med mångsidig vardagsmotion.

Saldot från förra veckan är målade tak i fyra rum (tre i stadslokalen, ett på torpet), målade väggar i två rum. Dessutom skrapade vi bort tapeterna, spacklade väggarna, grundmålade och målade 2 gånger med egentlig färg i tv-rummet. Bilden här intill är på de spacklade väggarna i tv-rummet. Vi hade först tänkt anlita nån som har mer erfarenhet av att avlägsna tapet, spackla och måla, men sen blev det bara så att vi gjorde det själv. Kanske för att vi då vi hade nycklarna till lokalen inte ville vänta på att nån kunde ta sig an jobbet. Å andra sidan hade vi "konsulthjälp" av några goda vänner. Och det skadade inte alls att bli en erfarenhet rikare, som dessutom sparade oss en god slant. Men det värsta är ju att tidtabellen varje gång är lite för snäv.

Den egentliga flytten sker på söndag denna vecka, men redan nu har vi flyttat stora tavlor, växter, en del glasföremål, armaturer och annat som är svårt att packa. Ja och alla böcker, som jag hade packat i papperskassar. Det hade blivit för svårt att packa flyttlasset med papperskassar. Dessutom fanns det väggfasta bokhyllor i lokalen så böckerna står bäst där dom inte är i vägen för någon.

Med alla renoverings- och flyttbestyr är det väl ingen som tror att vi faktiskt hann ut till torpet också! Våren är full av löften och en stor del av lökarna som vi planterade i höstas är redan på väg upp. Det är egentligen bara på ett ställe som narcisserna inte alls har visat sig ännu. Jag undrar om det beror på det skuggigare läget eller på att vi planterat lökarna för djupt.

Ett helt kapitel för sig är renoveringen på torpet, som också den framskrider. Dock inte med den tidtabellen jag hade ursprungligen tänkt mig. Man ringde i lördags från Byggnadsapoteket och berättade att limfärgen jag beställt hade anlänt. Den kom hela långa vägen från Sverige, vilket känns galet, men jag är supernöjd med resultatet! Limfärg är nog det roligaste som man kan doppa penseln i. Den är lätt att måla med och resultatet är en mättad, matt och makalös yta (i taket). Den är dessutom helt organisk, giftfri och bra för allergiker. Jag rekommenderar!

Andrum

Jag har vinterledigt denna vecka. Då jag gick från jobbet i fredags var jag alldeles slut. Jag insåg att jag bara haft tre vardagar (i sambande med julen) ledigt sen augusti ifjol. Ett andrum är på sin plats, men samtidigt borde jag flytta, renovera den nya lokalen, slutföra några projekt både inomhus och utomhus på torpet...

Vår snickare blev på lördag färdig med allt han lovat i samband med tamburrenoveringen på landet. Det hela blev så vackert att jag ville gråta, men snickaren såg min glädje även utan tårar.

Även om snickararbetet är slutfört så återstår mitt arbete. Jag skall alltså under våren måla tak, väggar och golv i tamburen. Jag började med att igår grundmåla det ursprungliga taket med en blandning av 50% vit linoljefärg och 50% terpentin. Tydligen kan man inte måla ett en gång med limfärg målat tak med samma limfärg pånytt utan att först behandla taket med ovanstående blandning. Det blev helt bra, men terpentinen smakar ännu i munnen. Uff.

Några bilder kan ni, kära läsare, dock inte räkna med denna gång. Att försöka måla ett tak med en så rinnig blandning som linoljefärg + terpentin är som att bjuda in ett råddjur i fina rum. Jag har alltid ansett mig vara en noggrann målare, som inte klottar ner hela min omgivning, men efter gårdagens utmaning är jag inte helt säker. Men försök själv, det är inte precis lätt! Jag visar bilder på resultatet sen då det är färdig.

Njut av våren! Själv kommer jag att ta mig tid för en promenad varje dag, att ge mig tid för att njuta av våren som med stormsteg kliver in i västra nyland. Att stanna upp och njuta av det som är vakcert, skönt och underbart runtomkring mig, men som jag vanligtvis inte märker eftersom jag har för bråttom. Andrum.

Våren är här! Tamburen snart färdig

Det här är vår andra vår på torpet. Jag gläds åt att vårens alla under inte verkar ett dugg mindre fantastiska än i fjol. Tvärtom, allt är alldeles kolossalt spännande. Och jag tror att jag ser mer än tidigare, upplever även nyanserna där jag tidigare enbart såg helheten. Ja, och så innehåller faktiskt förra höstens lökplantering ett löfte om större blomsterprakt än tidigare år. Dessutom har tranorna och tofsviporna som häckar på vår åker anlänt. Tofsvipan är en riktig dramaqueen med sina olika manövrar för att dra uppmärksamheten från sitt bo. Korparna däremot har lärt känna oss och är inte längre lika skygga för oss som tidigare. Jag är avundsjuk på min sambo som råkade höra en pärluggla i vårnatten.

Men jag gissar att det är många som checkar in här för att få höra det senaste om tamburenoveringen. Snickaren arbetade hårt hela lördagen med skrubbarna under trappan. Nu återstår några dagars arbete med skrubbarnas dörrar samt lister runt dörrar, fönster, väggar och golv. Bilderna nedan avslöjar att jag kommer att vara fullt sysselsatt med att måla tak, väggar, golv och lister under flera veckoslut framöver. Men visst blir det fint!





Medan snickaren jobbade inomhus var vi ute på gården och brände ris. Det mest konkreta beviset på att vi jobbade hårt är högen med aska, men även handskarna på tork i storstugan avslöjar att många par händer blivit våta i arbetet. Än återstår en dags arbete med att utplåna allt som inte duger till bastuved. Det blir en dag vars slut jag kommer att fira med ett glas champagne. Ingen som inte har röjt trädkronorna efter 50 träd kan föreställa sig hur förpipplandes pissigt jobb det har varit! Och jag kommer aldrig mer att tillåta att ens hälften så många träd fälls på en gång om så att jag förväntas röja riset.



Vi var redan på väg hem då jag alldeles i ändan av vår tomt bongade en tibast (Daphne Mezereum). Den vackra buskens släktnamn kommer från mytologin. Daphne var dotter till kungen av Thessaloniki och förvandlades till ett lagerträd efter att hon försökt fly undan guden Apollo (som inte hade en mobil att sms:a henne med). Tibasten har blad som är snarlika lagerträdets, busken har fått namn efter skönheten som förvandlades till ett lagerträd. Roligt att upptäcka nytt!

10 råd till dig som ska flytta

Jag anser mig själv vara något av en expert på att flytta. Här kommer 10 praktiska råd till dig som ska flytta. Råden har vaskats fram över en längre tid.

1. Börja förberedelserna inför flytten i god tid. Ingenting är så hemskt som en flytt där hälften av sakerna är opackade då flyttbilen anländer. Genom att inleda förberedelserna genast då du vet att du ska flytta undviker du den stress som alltför ofta går hand i hand med en flytt. Stressen är onödig, speciellt som en flytt för det mesta betyder ett steg mot något bättre.

2. Engagera en flyttfirma. Det kostar lite, men är oftast värt det. Om du engagerar dina vänner och släktingar till ett flyttalko är det minsta du kan göra att vara väl förberedd. Om flyttfolket går hem hungriga kan du räkna med att de inte ställer upp följande gång du behöver hjälp (om dom nu inte är masokister eller släktingar, alltså!).

3. Flyttlådor kan inte ersättas av plastpåsar och skokartonger. Rejäla, stadiga och jämnstora flyttlådor är det enda rätta för en person som vill spara sig själv och sina vänner/flyttfirman en huvudvärk.

4. Försök få tillträde till den nya lokalen innan själva flyttdagen. Då kan du på egen hand flytta över krukväxter, bordslampor, tavlor och annat som är svårt att passa in i en flyttlåda. Det sparar tid under den egentliga flytten, vilket du är tacksam för om du har betalda flyttkarlar. Om dina vänner hjälper med flytten är fördelen att du inte behöver ständigt vara orolig över att någon inte förstår att porträttet på faster Astrid faktiskt betyder mycker för dig.

5. Packa flyttlådorna så att de är jämntunga. Det tunga packas först, medan lätta och sköra saker placeras högre upp i lådan. Packa aldrig lådorna med råge. Överfulla lådor orsakar besvär för var och en som hanterar dessa. Se också till att packa lagom tätt för att undvika förskjutningar som kan skada dina ägodelar.

6. Packa aldrig böcker i flyttlådor. Böcker flyttas med fördel genom att man packar ner dem i papperskassar med handtag. Papperskassarna blir just så tunga att vem som helst orkar bära dem. Däremot är det ingen som vill eller orkar hantera en flyttlåda full av böcker. Papperskassarna med böckerna ska gärna flyttas innan själva flyttdagen. Om du engagerar flyttfirma är den här regeln inte så viktig, men även betald hjälp är tacksam för att lådorna är jämnt packade och lagom tunga.



7. Packa glas och annat skört extra noga. Själv skaffar jag alltid tillräckligt med silkespapper för allt glas. Mina champagneskålar från Karhulas fabrik (1930-tal) - som jag vill vara extra försiktig med - packade jag i silkespapper och lade sen i mindre lådor (t.ex. skokartonger eller tupperware-askar går bra). Dessa askar lade jag sen ner i flyttlådorna. Fördelen är att den extra lådan skyddar mot tyngd och stötar. Det är också viktigt att inte packa för tätt.

8. Reservera åtminstone en standardstor flyttlåda per kvadratmeter i din lägenhet. Om du har bott länge i samma lokal lönar det sig att reservera extra flyttlådor.

9. Innan du börjar packa lönar det sig att gå igenom alla skåp, skrymslen och lådor för att kassera det du inte längre behöver. Ingenting är dummare än att flytta saker du inte har användning för. Släng ingenting andra kan använda. Fida och Samaria tar emot kläder och skor. Det finns välgörenhetsloppisar som tar emot de kärl, böcker och möbler du inte längre behöver. Många kommer t.o.m. och hämtar det du inte längre vill ha.

10. Städa lokalen du lämnar. Städa den ordentligt. Det här förutsätter att din flytt är välorganiserad eftersom du annars oundvikligen kommer att göra allt i sista stund. Det är inte roligt att med sista krafterna försöka städa en lägenhet du antagligen ser för sista gången.

Och jo, jag håller som bäst på och förbereder min egen flytt. Flyttlasset går den 27 april, men jag har redan kasserat allt det jag inte behöver och gjort mig av med det. Dessutom har jag packat 80 % av de saker som vi inte använder dagligen. Det gör att jag kan åka till torpet genast efter jobbet på fredag eftermiddag och inte kommer att behöva stressa över flytten. Jag har redan engagerat flyttgänget och min sambo har lovat stå för lunchen som vi bjuder på så fort vi fått in våra saker i den nya lokalen. Jag gissar att det blir asiatiskt. Ingefärakyckling kanske…

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge

Snickaren som huserar ute på torpet ringde idag och rapporterade att han nu har fått trappan upp till vinden på plats. Pärlsponten på väggarna i tamburen är helt installerad och innan veckans slut torde de två skrubbarna under trappan vara färdiga. Och samtidigt rapporterar åtminstone Helsingin Sanomats webbupplaga att man i Kyrkslätt njutit av 12,3 graders värme! Lite längre ut i Västra Nyland var det säkert ännu skönare!

Enbart tanken på att jag måste träla igenom fyra arbetsdagar innan jag kan åka ut till torpet gör mig galen! Fyra! Det här är värre än att som barn vänta på julgubben!