Min askaktus har jag haft i flera år. Nu blommar hon för första gången. Går man nära luktar det ruttet kött, vilket är asigt. Men de ludna kronbladen är väldigt vackra, inte sant?
29.8.08
Äntligen stinker min suckulent!
Min askaktus har jag haft i flera år. Nu blommar hon för första gången. Går man nära luktar det ruttet kött, vilket är asigt. Men de ludna kronbladen är väldigt vackra, inte sant?
25.8.08
Var dag den andra olik
Just nu blommar dahliorna för fullt. Och för sig själva. Jag har abstinensbesvär av att inte få vistas på torpet just precis så mycket jag vill. Och när jag vill.
Och ändå trivs jag med förändringen. Jag märker att jag jämt ser framåt. Visst är det roligt att titta tillbaks och komma ihåg något speciellt fint från försommaren, våren, förra säsongen. Men det som gör mig mest glad är nog att trädgården hela tiden växer och utvecklas. Det är alltid något nytt som händer, inte bara utomhus utan även inne i torpet. Och det är bra.
Men samtidigt känns det som om veckosluten inte riktigt räcker till. Eller som om man inte riktigt uppmärksammar dahliorna tillräckligt nu då dom belönar oss efter en sommar av gödsling och bevattning.
Dessutom är ljuset så här i augusti väldigt speciellt. Jag älskar att uppleva trädgården under olika tider av dygnet. Speciellt morgonljuset är fint, men också timmarna innan solen går ner placerar sig högt på rankinglistan.
Och ändå trivs jag med förändringen. Jag märker att jag jämt ser framåt. Visst är det roligt att titta tillbaks och komma ihåg något speciellt fint från försommaren, våren, förra säsongen. Men det som gör mig mest glad är nog att trädgården hela tiden växer och utvecklas. Det är alltid något nytt som händer, inte bara utomhus utan även inne i torpet. Och det är bra.
Men samtidigt känns det som om veckosluten inte riktigt räcker till. Eller som om man inte riktigt uppmärksammar dahliorna tillräckligt nu då dom belönar oss efter en sommar av gödsling och bevattning.
Dessutom är ljuset så här i augusti väldigt speciellt. Jag älskar att uppleva trädgården under olika tider av dygnet. Speciellt morgonljuset är fint, men också timmarna innan solen går ner placerar sig högt på rankinglistan.
17.8.08
Lustfyllda augusti
Sommaren och trädgården på torpet är som bäst just nu. Eller kanske känns det som om den är som bäst just nu då jag börjar ha begränsade möjligheter att vistas på torpet. Bestäm själv:
11.8.08
Förföriska farligheter
Då och då låter man sig förföras av en skönhet. Man blir så blixtförälskad och fullständigt betagen av hennes skönhet att man helt glömmer att varje kärlek har sina risker. Och så fort man låtit förälskelsen slå rot börjar man invänta att den ska belöna en och slå ut i ännu vackrare blom. Det börjar bra, men ännu är det inga alarmklockor som ringer…
Tills det är för sent.
Invasiva växter, speciellt sådana som inte hör hemma i den finländska faunan är en riktigt plåga. Jag har tidigare spytt galla över lupinen, men vill ännu en gång återvända till det här ämnet och då ta upp tre växter man under inga omständigheter ska släppa in i sin trädgård.
Jättelokan (kaukasian jättiputki) är min förföriska farlighet nummer ett. Många förförs av dess stora och ståtliga blad, men glömmer att den är rejält farlig. Växtsaften innehåller toxiner som kan förorsaka mycket obehagliga utslag på huden, speciellt om huden exponeras för sol. Dess frön överlever lätt i marken i ett helt decennium och växten är därför svår att utrota.
(Image by Eva the Weaver)
Jätteslide och parkslide (jättitatar & japanintatar) är egentligen två olika växter, men nära släkt med varann. Jag tycker parkslide är vacker, men har sett hur den aggressivt erövrar lebensraum i trädgården hos en helt oskyldig stackars tant i Karislojo. Det var inte alls en trevlig syn.
(Image by Katja London)
Och sist, men inte minst vill jag varna för är jättebalsamin (jättipalsami). Den kom till Finland redan på 1800-talet och har sen dess fått fotfäste på diverse fuktiga ställen. Växten spottar iväg sina frön flera meter från moderplantan, alltså sprider den sig i värsta fall som ringar på vattnet. Lyckligtvis är den inte särskilt nätt.
(Image by V31S70)
Hos oss på torpet har vi kirskål, som växer precis överallt. Men den kan man ännu leva med. Ja, och så har vi lupiner, som vi måste leva med. Men jag bara hoppas att vi inte får någon av de jättar som nämns ovan. Ironiskt nog har de alla en jätte framför sig i namnet. Kanske för att de är jätte-nej-nej.
Bilderna har jag lånat på webben. Tack till er som tagit bilderna!
Tills det är för sent.
Invasiva växter, speciellt sådana som inte hör hemma i den finländska faunan är en riktigt plåga. Jag har tidigare spytt galla över lupinen, men vill ännu en gång återvända till det här ämnet och då ta upp tre växter man under inga omständigheter ska släppa in i sin trädgård.
Jättelokan (kaukasian jättiputki) är min förföriska farlighet nummer ett. Många förförs av dess stora och ståtliga blad, men glömmer att den är rejält farlig. Växtsaften innehåller toxiner som kan förorsaka mycket obehagliga utslag på huden, speciellt om huden exponeras för sol. Dess frön överlever lätt i marken i ett helt decennium och växten är därför svår att utrota.
(Image by Eva the Weaver)
Jätteslide och parkslide (jättitatar & japanintatar) är egentligen två olika växter, men nära släkt med varann. Jag tycker parkslide är vacker, men har sett hur den aggressivt erövrar lebensraum i trädgården hos en helt oskyldig stackars tant i Karislojo. Det var inte alls en trevlig syn.
(Image by Katja London)
Och sist, men inte minst vill jag varna för är jättebalsamin (jättipalsami). Den kom till Finland redan på 1800-talet och har sen dess fått fotfäste på diverse fuktiga ställen. Växten spottar iväg sina frön flera meter från moderplantan, alltså sprider den sig i värsta fall som ringar på vattnet. Lyckligtvis är den inte särskilt nätt.
(Image by V31S70)
Hos oss på torpet har vi kirskål, som växer precis överallt. Men den kan man ännu leva med. Ja, och så har vi lupiner, som vi måste leva med. Men jag bara hoppas att vi inte får någon av de jättar som nämns ovan. Ironiskt nog har de alla en jätte framför sig i namnet. Kanske för att de är jätte-nej-nej.
Bilderna har jag lånat på webben. Tack till er som tagit bilderna!
6.8.08
Inspiration Bergianska
Efter en hel sommar i den egna trädgården är det roligt att ströva runt i andras emellanåt. En favorit som man alltid kan räkna med då man är ute efter nya idéer är Bergianska trädgården i Stockholm.
Kolla den här med torvblock upphöjda bänken! Vårt nästa storprojekt är att göra något åt det som nu är ett förvildat trädgårdsland. Kanske en del kunde höjas upp med hjälp av likadana torvblock. Idéen är i sig inte ny, men den känns rätt då vi nu rent konkret har nånstans där vi kan utnyttja den.
I örtagården inspirerades jag av den stora porten med klätterros. Rosen är ingen storfavorit hos oss, men jag har lite funderat på att låta en klätterros ta plats i trädgården på torpet. I sommar har vi redan planterat flera klematis samt en klätterhortensia. Apropås klätterväxter, jag såg en gång en pelare (en stock som stod rakt upp ur jorden) som täcktes av humle. Den var fin.
Och till sist en bild på italienska terrassen.
Kolla den här med torvblock upphöjda bänken! Vårt nästa storprojekt är att göra något åt det som nu är ett förvildat trädgårdsland. Kanske en del kunde höjas upp med hjälp av likadana torvblock. Idéen är i sig inte ny, men den känns rätt då vi nu rent konkret har nånstans där vi kan utnyttja den.
I örtagården inspirerades jag av den stora porten med klätterros. Rosen är ingen storfavorit hos oss, men jag har lite funderat på att låta en klätterros ta plats i trädgården på torpet. I sommar har vi redan planterat flera klematis samt en klätterhortensia. Apropås klätterväxter, jag såg en gång en pelare (en stock som stod rakt upp ur jorden) som täcktes av humle. Den var fin.
Och till sist en bild på italienska terrassen.
30.7.08
Simmande fladdermöss och ohyggliga skrik i natten
Trots att såväl sommarens som semesterns slut redan kan anas rymmer båda ännu stora fröjder. En sådan är en favorit som kommer i repris just den här tiden varje år. Nämligen solhatten (echinachea). Den är något av det absolut vackraste som finns, som dessutom inte faller Raseborgs partåiga hovdjur i smaken. Vi har bara några sorter (på bild nedan), men det lär bli fler.
Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:
Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?
Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.
Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).
Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:
Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?
Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.
Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).
25.7.08
Sommargott och belönande trälgöra
Det absolut bästa med sommar och semester är att jag har tid för mina vänner. Lyckligtvis är det ganska lätt att få dem lockade på besök hos oss på torpet. Inför en sommarlunch i trädgården förra söndagen hittade jag detta recept för pastasallad på en svensk webbplats. Rekommenderar den mumsiga salladen varmt.
penne pasta
soltorkade tomater
oliver (jag använde gröna oliver med citronfyllning)
kapris
tonfisk
sockerärter
pesto
Några mängder kommer jag inte ihåg, men koka pasta så att det räcker för alla. Tillägg därefter andra ingredienser efter egen smak så att salladen blir matig. Själv använde jag en del av lagen från de soltorkade tomaterna för att göra salladen godare. Salladen kan med fördel göras på förhand. Andra sallader på bild är nypotatissallad med rökt sik, tomat-koriandersallad och coleslaw samt fetasallad med kokt ägg.
Mellan varven (=andningspaus mellan olika gästsammansättningar) är sommaren skön eftersom man har möjlighet att inleda galna rabattprojekt som förser en med program för hela sommaren. Här syns några bilder från vårt försök att utvidga stenpartiet. Marken är full med björkrötter och stenar, som alla måste bort. Det visar sig att det vi tänkt som stenparti nog blir en riktig rabatt eftersom marken går ganska djupt innan urberget kommer emot. Men jorden är ganska sandig och väldränerande så det blir nog växter för solig och varm och torr plats som gäller.
Och projektet blir ännu på hälft. Rabattcirkeln runt bergsklacken blir färdig nästa sommar då vi tar oss an den sista tredjedelen. Är det för optimistiskt att hoppas på ruttna björkrötter då vi sticker spaden i jorden nästa vår? Under tiden ska jag nu njuta av det soliga och varma veckoslutet likt denna (mätta?) ödla, som vi såg i norra Österbotten häromdagen.
penne pasta
soltorkade tomater
oliver (jag använde gröna oliver med citronfyllning)
kapris
tonfisk
sockerärter
pesto
Några mängder kommer jag inte ihåg, men koka pasta så att det räcker för alla. Tillägg därefter andra ingredienser efter egen smak så att salladen blir matig. Själv använde jag en del av lagen från de soltorkade tomaterna för att göra salladen godare. Salladen kan med fördel göras på förhand. Andra sallader på bild är nypotatissallad med rökt sik, tomat-koriandersallad och coleslaw samt fetasallad med kokt ägg.
Mellan varven (=andningspaus mellan olika gästsammansättningar) är sommaren skön eftersom man har möjlighet att inleda galna rabattprojekt som förser en med program för hela sommaren. Här syns några bilder från vårt försök att utvidga stenpartiet. Marken är full med björkrötter och stenar, som alla måste bort. Det visar sig att det vi tänkt som stenparti nog blir en riktig rabatt eftersom marken går ganska djupt innan urberget kommer emot. Men jorden är ganska sandig och väldränerande så det blir nog växter för solig och varm och torr plats som gäller.
Och projektet blir ännu på hälft. Rabattcirkeln runt bergsklacken blir färdig nästa sommar då vi tar oss an den sista tredjedelen. Är det för optimistiskt att hoppas på ruttna björkrötter då vi sticker spaden i jorden nästa vår? Under tiden ska jag nu njuta av det soliga och varma veckoslutet likt denna (mätta?) ödla, som vi såg i norra Österbotten häromdagen.
18.7.08
Uggla i mossen
På väg till bastun såg jag att det satt en uggla på en mossig stubbe i skogsbrynet. Det var en fjunig unge, som redan växt till sig och var ungefär 30 centimeter hög. Jag tror att det kan vara en slaguggla. Är det nån som vet?Om det verkligen är en slaguggla var det nog ganska knäppt att gå så nära som vi gjorde för att fota den. Litteraturen har så här i efterhand upplyst mig om att slagugglans föräldrar kan vara rätt så aggressiva då de skyddar sina småttingar. I den grad att de kommer på och klöser ögonen blodiga. Nästa gång vet jag att bara betrakta den från bastufönstret.
Summary in English: This owl was sitting outside our sauna. It's Mom can get pretty aggressive in defending the little ones against curious amateur gardeners.
7.7.08
Åter till smultronstället
Efter ett dygn hemma i stan (för att tvätta kläder och sköta diverse ärenden) är jag åter på väg till torpet för att njuta av sommaren. Härligt.
6.7.08
Savannens barn
Jag har alltid tyckt om en välklippt gräsmatta. Och det är ett omtycke som sitter djupt. Dessutom är jag uppenbarligen inte ensam. Försök googla på ”lawn lover” så ser du att de anglosaxiska herrarnas trädgårdsintresse har två huvudinriktningar. Den ena är dahlior och den andra är gräsmattor. Märk att man på just lawn lover hittar nästan 3 miljoner träffar! Det är säkert en ren händelse att bland de träffar som kommer överst finns böcker om skötsel av gräsmattor till salu hos bl.a. bokhandeln Barnes & Noble.Min sambo påstår att min kärlek till en välhållen gräsmatta finns i generna. Våra förfäder som bodde på savannen kände sig uppenbarligen tryggare då de kunde se sin omgivning, medan den täta bushen inte var något för savannens barn.
Och kanske däri ligger en liten sanning. Jag har nämligen observerat att många av de som gästar oss på torpet drar sig för att gå i högt gräs. Det är rädslan för ormar och fästingar som får dom att hålla sig till den välklippta gräsmattan. Själv medger jag inte att jag skulle lida av liknande fobier. Förresten så har vi inga fästingar. Ormar nog, men jag har märkt att de är räddare för mig än tvärtom.
Däremot är en jämn och fin gräsmatta väldigt fin. Den känns skön under mina bara fötter, och det gör ingenting om några mossor trivs i gräsmattan. Bäst är gräsmattan några dagar efter att den klippts. Och det avklippta gräset ska naturligtvis avlägsnas.
Hur länge sen var det förresten som du gick barfota ute på gården eller i naturen? Gör det! Det är skönt och dessutom är jag övertygad om att det är hälsosamt!
1.7.08
Semester!
Nu är det äntligen semester. Den inleddes med att vi började gräva en ny rabatt där det tidigare hade stått fyra björkar intill stenpartiet. Marken är lätt att gräva i tack vare allt regn vi fått, men att få bort björkrötterna är sannerligen ganska pissigt. Men trägen vinner. Lättare är det att gräva där vi ska anlägga en andra rabatt som par till en tidigare. Med tiden blir det kanske rentav 4 likadana rabatter med gräsmatta emellan, får se hur långt energin räcker.
Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.
Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.
Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.
Det bästa med att ha semester är att man hinner börja med många olika projekt samtidigt. För oss är det svårt att gräva upp en rabatt hela dagen eftersom föräldrarna till fågelungarna i ett närliggande bo inte törs flyga förbi med näbben full av insekter. Då vi ger fågelungarna matro är det lätt att sysselsätta sig med t.ex. delupinering av ängen. Delupinering går ut på att man plockar bort lupinernas fröhus, så att självsådden begränsas.
Dessutom har jag huggit ved, klippt gräs, rensat några rabatter, badat bastu varje kväll och suttit och ätit frukost samtidigt som en liten bambi 6 meter utanför fönstret gör likadant. Ja, och en liten tupplur om eftermiddan sitter alltid bra.
Tempot är långsamt, men det är så det ska vara på semestern. Här till sist en bild på en skalbagge som landat på pionens kronblad för att njuta av den bedövande doften.
17.6.08
Spegelkulan söker sin plats i trädgården
En spegelkula i trädgården är detsamma som Mumindalen för mig. Jag kommer inte ihåg i vilken av muminböckerna som någon glömmer och drömmer sig bort från verkligheten då han stirrar in i speglade trädgårdens oändlighet, men jag har själv märkt tjusningen. Fast jag längtar inte bort från verkligheten. I varje fall så söker vår spegelkula fortfarande sin plats. Eftersom den lär ska skrämma småfåglar så kanske vinbärsbusken är rätt plats för kulan.
I helgen kunde vi lägga till storken bland fåglar som vi bongat på torpet. Jag behövde hjälp med att känna igen småfåglar, men de flesta stora fåglar kan jag. Storken flög dessutom ganska lågt över trädgården, så vi såg den bra.
Och apropås ingenting så har jag nu målat golvet i storstugan en andra gång. Jag hoppas att det räcker med två omgångar, men det vet jag först då jag åker ut till helgen.
1.6.08
Vårens sista stora ansträngning
Ikväll är jag så slut att jag nog bara orkar ladda upp några foton för dig, bästa läsare, att titta på. Jag hade sett framemot att njuta av solen denna helg, men dessvärre visade sig storstugans golvrenovering att vara just så arbetsdrygt att man inte just hann med annat. Nåja, det känns bra nu att ha slipat golvet och målat det första gången. Det ska målas en gång till och därefter vaxas. Vaxet är viktigt eftersom jag målar med linoljefärg, som annars skulle slitas för snabbt.
Golvytan i storstugan är just under 40 kvadrat, men det kändes oändligt mycket större.
Den här bildserien är ungefär lika fascinerande som min eftermiddag. Så om du känner dig inspirerad så ska andra omgången målas antingen nästa eller så därpå följande helg. Färgen är Allbäcks silvergrå, som är världens bästa målfärg. Då målningen torkar kommer den att bli matt. Färdigt blir det i tid för min sommarledighet, då inga stora projekt kommer att inledas. På riktigt.
Golvytan i storstugan är just under 40 kvadrat, men det kändes oändligt mycket större.
Den här bildserien är ungefär lika fascinerande som min eftermiddag. Så om du känner dig inspirerad så ska andra omgången målas antingen nästa eller så därpå följande helg. Färgen är Allbäcks silvergrå, som är världens bästa målfärg. Då målningen torkar kommer den att bli matt. Färdigt blir det i tid för min sommarledighet, då inga stora projekt kommer att inledas. På riktigt.
26.5.08
Sett och hört
Vi hade gäster på torpet i helgen. De kom utrustade med en övertygande utrustning för fågelskådning. Resultatet av fågelskådningen – varav en stor del skedde från trädgårdsstolar framför torpet – är inte helt oävet.
1. Björktrast (räkättirastas)
2. Koltrast (mustarastas)
3. Rödvingetrast (punakylkirastas)
4. Svartvit flugsnappare (kirjosieppo)
5. Gulsparv (keltasirkku)
6. Lövsångare (pajulintu)
7. Bofink (peippo)
8. Större hackspett (käpytikka)
9. Ladusvala (haarapääsky)
10. Hussvala (räystäspääsky)
11. Tofsvipa (töyhtöhyyppä)
12. Skogsduva (uuttukyyhky)
13. Grå flugsnappare (harmaasieppo)
14. Sånglärka (kiuru)
15. Blåmes (sinitiainen)
16. Trädkrypare (puunkiipijä)
17. Rödhake (punarinta)
18. Grönfink (viherpeippo)
19. Morkulla (lehtokurppa)
20. Taltras (laulurastas)
21. Ärtsångare (hernekerttu)
22. Törnsångare (pensaskerttu)
23. Stare (kottarainen)
24. Trädgårdssångare (lehtokerttu)
25. Skogssnäppa (metsäviklo)
26. Talgoxe (talitiainen)
27. Grönsångare (sirittäjä)
28. Kråka (varis)
29. Ringduva (sepelkyyhky)
30. Korp (korppi)
31. Sädesärla (västäräkki)
Sädesärlan, hussvalan och talgoxen bongades under en kort promenad, alltså inte helt framför torpet. Dessutom hörde vi göken, men såg den aldrig. Är det förresten nån som överhuvudtaget har sett den? Vi har en gråspett (harmaapäätikka) som häckar i en enormt gammal asp, men nu höll den sig undan. Och tranparet som ifjol bodde på åkern och ibland t.o.m. ställde sig på berget bakom bastun och skrek har nog hittat ett bättre hem. Tidigare i våras syntes tranorna, men nu är ej längre kvar, vilket är synd.
Däremot var det en sicksackmönstrad representant för markfaunan som ringlade sig på stenläggningen utanför dasset söndag morgon. Det är märkligt hur mycket vi stampat omkring på gården sen dess. Men trots att instinkten driver mig till att ta fram ishackan med det långa skaftet (för framtida möten med mister sicksak!), så lät jag den tillsvidare stå kvar i förrådet. Om du tittar noga kanske du ser den!
1. Björktrast (räkättirastas)
2. Koltrast (mustarastas)
3. Rödvingetrast (punakylkirastas)
4. Svartvit flugsnappare (kirjosieppo)
5. Gulsparv (keltasirkku)
6. Lövsångare (pajulintu)
7. Bofink (peippo)
8. Större hackspett (käpytikka)
9. Ladusvala (haarapääsky)
10. Hussvala (räystäspääsky)
11. Tofsvipa (töyhtöhyyppä)
12. Skogsduva (uuttukyyhky)
13. Grå flugsnappare (harmaasieppo)
14. Sånglärka (kiuru)
15. Blåmes (sinitiainen)
16. Trädkrypare (puunkiipijä)
17. Rödhake (punarinta)
18. Grönfink (viherpeippo)
19. Morkulla (lehtokurppa)
20. Taltras (laulurastas)
21. Ärtsångare (hernekerttu)
22. Törnsångare (pensaskerttu)
23. Stare (kottarainen)
24. Trädgårdssångare (lehtokerttu)
25. Skogssnäppa (metsäviklo)
26. Talgoxe (talitiainen)
27. Grönsångare (sirittäjä)
28. Kråka (varis)
29. Ringduva (sepelkyyhky)
30. Korp (korppi)
31. Sädesärla (västäräkki)
Sädesärlan, hussvalan och talgoxen bongades under en kort promenad, alltså inte helt framför torpet. Dessutom hörde vi göken, men såg den aldrig. Är det förresten nån som överhuvudtaget har sett den? Vi har en gråspett (harmaapäätikka) som häckar i en enormt gammal asp, men nu höll den sig undan. Och tranparet som ifjol bodde på åkern och ibland t.o.m. ställde sig på berget bakom bastun och skrek har nog hittat ett bättre hem. Tidigare i våras syntes tranorna, men nu är ej längre kvar, vilket är synd.
Däremot var det en sicksackmönstrad representant för markfaunan som ringlade sig på stenläggningen utanför dasset söndag morgon. Det är märkligt hur mycket vi stampat omkring på gården sen dess. Men trots att instinkten driver mig till att ta fram ishackan med det långa skaftet (för framtida möten med mister sicksak!), så lät jag den tillsvidare stå kvar i förrådet. Om du tittar noga kanske du ser den!
19.5.08
Sunda hus andas!
Efter omständliga empiriska undersökningar, försök och iaktagelser har vi nu börjat förstå hur ett gammalt hus andas. Mitt intresse för ämnet vaknade då vi på torpet flyttade sovrummet till ett annat rum. Vi märkte snart att sängkläderna doftar annorlunda (Läs instängt!) i det nya sovrummet och undrade naturligtvis varför.
Det har varit en liten aha-upplevelse att inse hur viktig skorstenens funkiton som ventilationskanal i ett gammalt hus är. Det är viktigt för frisk luft att komma in, men lika viktigt är det att den mindre friska luften kommer ut. Därför ska man fundera efter mer än en gång innan man t.ex. river ut en gammal kakelugn och ersätter den med en alternativ värmekälla. Lika viktigt är det att fukten kan tränga igenom samtliga inrednings- och byggnadsmaterial, utan att fastna i ett lager plast eller så.
Vi har nu gått inför att dörrarna mellan rummen står öppna. I samband med tamburrenoveringen öppnade vi en dörr så att man nu kan gå runt hela bottenvåningen. Det gör att vi kan ha alla dörrar öppna så att luften (mössen och gårdstomten) kan röra sig fritt. Et voilá, luftkvaliteten inomhus har blivit bättre.
I år har vi dessutom tagit bort innerfönstren i bottenvåningen. Jag övervägde att göra det redan ifjol, men såg sen ingen anledning. Nu har jag insett att det förbättrar luftcirkulationen inomhus. Dessutom ökar det trivseln eftersom man lättare kan öppna fönster, ställa en pelargon på fönsterbrädet och framförallt bättre förnimmer naturen utanför. Härintill har vi pelargonen Black Magic, som blommar på fönsterbrädan i gästrummet.
Det har varit en liten aha-upplevelse att inse hur viktig skorstenens funkiton som ventilationskanal i ett gammalt hus är. Det är viktigt för frisk luft att komma in, men lika viktigt är det att den mindre friska luften kommer ut. Därför ska man fundera efter mer än en gång innan man t.ex. river ut en gammal kakelugn och ersätter den med en alternativ värmekälla. Lika viktigt är det att fukten kan tränga igenom samtliga inrednings- och byggnadsmaterial, utan att fastna i ett lager plast eller så.
Vi har nu gått inför att dörrarna mellan rummen står öppna. I samband med tamburrenoveringen öppnade vi en dörr så att man nu kan gå runt hela bottenvåningen. Det gör att vi kan ha alla dörrar öppna så att luften (mössen och gårdstomten) kan röra sig fritt. Et voilá, luftkvaliteten inomhus har blivit bättre.
I år har vi dessutom tagit bort innerfönstren i bottenvåningen. Jag övervägde att göra det redan ifjol, men såg sen ingen anledning. Nu har jag insett att det förbättrar luftcirkulationen inomhus. Dessutom ökar det trivseln eftersom man lättare kan öppna fönster, ställa en pelargon på fönsterbrädet och framförallt bättre förnimmer naturen utanför. Härintill har vi pelargonen Black Magic, som blommar på fönsterbrädan i gästrummet.
18.5.08
Genfel eller hälsosam drajv?
Jaha, nu är det bevisat. Den här våren har varit så hektisk att jag har gått och sett framemot den dag då jag inte har något på hälft på torpet. Då den dagen närmar sig märker jag att nästa projekt redan har inletts. Så där nästan utan att jag riktigt stannade upp och funderade efter. Jag hann inte åtminstone överanstränga mig eftersom vi fick besök i eftermiddags. Vi började alltså med att gräva upp två stora rosenbuskar, för att på den platsen anlägga en rabatt för dahlior och andra sommarblommor. Så här långt hann vi:
Vi har nattgäster nästa vecka, som antagligen kommer att lämna återbud om dom läser detta. För nästa veckoslut är det tänkt att vi ska få rabatten färdig. För att sen igen påbörja något som gör det omöjligt för oss att bara sitta och njuta ett helt veckoslut. Fast det kan hända att jag inte skulle stå ut med att allt är färdigt. Vad är det för idé med ett torp där man absolut ingenting behöver göra?
I övrigt var helgen inte särskilt intensiv. Jag njöt av långsamma morgnar. Och trots det hann jag dammsuga hela vinden och upptäcka saker jag inte visste att vi hade (som en isborr - behöver nån?). Det målarbete som antagligen kommer att dra ut över hela sommaren fortsatte också med att jag målade golvlisterna till storstugan.
Socker på botten är denna vackra änglatrumpet som överlevt vintern och förhoppningsvis i år belönar oss med fler blommor än i fjol.
Vi har nattgäster nästa vecka, som antagligen kommer att lämna återbud om dom läser detta. För nästa veckoslut är det tänkt att vi ska få rabatten färdig. För att sen igen påbörja något som gör det omöjligt för oss att bara sitta och njuta ett helt veckoslut. Fast det kan hända att jag inte skulle stå ut med att allt är färdigt. Vad är det för idé med ett torp där man absolut ingenting behöver göra?
I övrigt var helgen inte särskilt intensiv. Jag njöt av långsamma morgnar. Och trots det hann jag dammsuga hela vinden och upptäcka saker jag inte visste att vi hade (som en isborr - behöver nån?). Det målarbete som antagligen kommer att dra ut över hela sommaren fortsatte också med att jag målade golvlisterna till storstugan.
Socker på botten är denna vackra änglatrumpet som överlevt vintern och förhoppningsvis i år belönar oss med fler blommor än i fjol.
14.5.08
Svar på bloggutmaning om resmål
Vilka fyra platser skulle du vilja besöka? lyder frågan i en bloggutmaning som cirkulerar just nu. Jag kände mig utmanad efter att ha läst Majas svar.
Eftersom jag ej har kvar samma behov att "se världen" som tidigare, så jag har valt fyra resmål i Finland.
1. Klovharun. Tove Janssons paradisö i den östnyländska skärgården. Jag vill sitta ensam ute på Klovharun nån gång så länge att jag hinner läsa 2-3 av Toves böcker. Mest drömmer jag om att sitta och stirra ut över havet tidig morgon och sent på kvällen då vinden har mojnat och havet är spegelblankt, men visst får det storma riktigt ordentligt också.
2. Halti-fjället. Den högsta punkten i Finland, ligger mot gränsen till Norge. Fjället är heligt för samerna. Hit vill jag vandra en höst då frosten har färgat löven gula, orange och röda.
3. Mustila Arboretum. På detta 120 hektar stora parkområde finns över 100 olika arter av barrträd, 130 arter av lövträd samt tiotals olika perenner, klätterväxter och buskar från världens alla hörn. Mustila Arboretum finns i kalendern över sommaräventyr år 2008.
4. Koli. Nationalparken är Finlands kanske mest kända nationallandskap, förevigat av guldålderns skickligaste konstnärer, men lika vackert och relevant idag hundra år senare. Jag vill klättra upp på ett högt berg och se ut över Pielinen, räkna öarna och njuta av naturen runtomkring.
Samtidigt som jag funderade på dessa kom jag faktiskt att tänka på flera resmål runtom i världen som jag gärna skulle uppleva. Däremot är jag inte intresserad av att företa de långa resor som dessa resmål skulle förutsätta, men jag berättar helt kort vilka resmålen är i varje fall. Man vet ju aldrig om Harry Potter läser detta och bestämmer sig för att låna mig egenskapen att knacka på en spis med en trollstav och i ett ögonblick förflytta sig från plats till annan... Yeah right.
I varje fall, resmålen är:
1. Nya Zeeland
2. Syd Afrika, speciellt området runt Kapstaden
3. Japans tempelträdgårdar
4. Machu Picchu
Eftersom jag ej har kvar samma behov att "se världen" som tidigare, så jag har valt fyra resmål i Finland.
1. Klovharun. Tove Janssons paradisö i den östnyländska skärgården. Jag vill sitta ensam ute på Klovharun nån gång så länge att jag hinner läsa 2-3 av Toves böcker. Mest drömmer jag om att sitta och stirra ut över havet tidig morgon och sent på kvällen då vinden har mojnat och havet är spegelblankt, men visst får det storma riktigt ordentligt också.
2. Halti-fjället. Den högsta punkten i Finland, ligger mot gränsen till Norge. Fjället är heligt för samerna. Hit vill jag vandra en höst då frosten har färgat löven gula, orange och röda.
3. Mustila Arboretum. På detta 120 hektar stora parkområde finns över 100 olika arter av barrträd, 130 arter av lövträd samt tiotals olika perenner, klätterväxter och buskar från världens alla hörn. Mustila Arboretum finns i kalendern över sommaräventyr år 2008.
4. Koli. Nationalparken är Finlands kanske mest kända nationallandskap, förevigat av guldålderns skickligaste konstnärer, men lika vackert och relevant idag hundra år senare. Jag vill klättra upp på ett högt berg och se ut över Pielinen, räkna öarna och njuta av naturen runtomkring.
Samtidigt som jag funderade på dessa kom jag faktiskt att tänka på flera resmål runtom i världen som jag gärna skulle uppleva. Däremot är jag inte intresserad av att företa de långa resor som dessa resmål skulle förutsätta, men jag berättar helt kort vilka resmålen är i varje fall. Man vet ju aldrig om Harry Potter läser detta och bestämmer sig för att låna mig egenskapen att knacka på en spis med en trollstav och i ett ögonblick förflytta sig från plats till annan... Yeah right.
I varje fall, resmålen är:
1. Nya Zeeland
2. Syd Afrika, speciellt området runt Kapstaden
3. Japans tempelträdgårdar
4. Machu Picchu
10.5.08
Maj månads fägring
Hufvudstadsbladets trädgårdsbilaga den 5 maj presenterar trädgårdsterapi som vård för arbetsutmattning. Man behöver nog inte vara utbränd i arbetslivet för att uppleva detta. Själv har jag idag njutit av försommarens skönaste dag i trädgården.
Hela maj har varit otroligt fin hittills, men jag har idag förverkligat något som jag ville göra redan ifjol, men aldrig hann med. Jag har nämligen tagit första steget för att skapa en 200+ meter lång trädårdsgång genom ett fält av lupiner, förbi en brant full av förvildade vinbär, och mot en utsiktsplats som vinterns fällning av några stora granar gör möjlig.
Tanken är att skapa en från den övriga trädgården avskild oas. Vår snickare har lovat göra en bänk så fort vi hittar en modell som vi tycker om. Den här modellen är inte så illa, fast jag tror att jag vill ha den målad mörkgrön:
Lite känns det som om en stor del av maj månads fägring går en förbi då det är arbete som gäller måndag till fredag. En stor del av narcisserna har blommat färdigt, men dessa (som jag trodde var planterade för djupt) är som vackrast just nu.
Alla vackra blommor hör till "mina favoriter" och det är svårt att ställa en framom andra. Men om jag var tvungen att välja så tror jag att rosenkvitten ligger ganska bra till. Hon belönar med minst lika elegant och utsökt vacker blomning som ifjol.
Om det inte var för min sambo så skulle jag nog nöja mig med mindre. Men som det är nu är det alltid någon av min sambos bekanta från diverse trädgårdsforum som har ett eller annat skott som de vill bli av med. Följdaktligen var vi t.ex. tidigt i morse nånstans i Lojo och avhämtade två bananlådor fulla med plantor. Därefter åkte vi till Lojo torg för en kopp kaffe, men då vi hade händerna fulla av kassar med ännu mer plantor beslöt vi att gå tillbaks till bilen. Det blev kafferast på en servicestation, där vi inte kommer att stanna en andra gång. Därefter hann vi ännu till Byggnadsapoteket, där man hade trädgårdsdag, men den får ni höra mera om senare.
Hela maj har varit otroligt fin hittills, men jag har idag förverkligat något som jag ville göra redan ifjol, men aldrig hann med. Jag har nämligen tagit första steget för att skapa en 200+ meter lång trädårdsgång genom ett fält av lupiner, förbi en brant full av förvildade vinbär, och mot en utsiktsplats som vinterns fällning av några stora granar gör möjlig.
Tanken är att skapa en från den övriga trädgården avskild oas. Vår snickare har lovat göra en bänk så fort vi hittar en modell som vi tycker om. Den här modellen är inte så illa, fast jag tror att jag vill ha den målad mörkgrön:
Lite känns det som om en stor del av maj månads fägring går en förbi då det är arbete som gäller måndag till fredag. En stor del av narcisserna har blommat färdigt, men dessa (som jag trodde var planterade för djupt) är som vackrast just nu.
Alla vackra blommor hör till "mina favoriter" och det är svårt att ställa en framom andra. Men om jag var tvungen att välja så tror jag att rosenkvitten ligger ganska bra till. Hon belönar med minst lika elegant och utsökt vacker blomning som ifjol.
Om det inte var för min sambo så skulle jag nog nöja mig med mindre. Men som det är nu är det alltid någon av min sambos bekanta från diverse trädgårdsforum som har ett eller annat skott som de vill bli av med. Följdaktligen var vi t.ex. tidigt i morse nånstans i Lojo och avhämtade två bananlådor fulla med plantor. Därefter åkte vi till Lojo torg för en kopp kaffe, men då vi hade händerna fulla av kassar med ännu mer plantor beslöt vi att gå tillbaks till bilen. Det blev kafferast på en servicestation, där vi inte kommer att stanna en andra gång. Därefter hann vi ännu till Byggnadsapoteket, där man hade trädgårdsdag, men den får ni höra mera om senare.
4.5.08
Flora galore
Efter den senaste tidens flytt, renoveringar och andra projekt är det skönt att stanna upp och bara njuta. Vädergudarna var på vår sida då vi firade en 4-dagars Valborg på torpet. Varje dag var det något nytt som exploderade i blom. Här några plock.
Jag räknade inte blommorna, men kommer ihåg att vi planterade över 1000 lökar i höstas. Krokusarna är redan förbi. Narcisserna blommar fint, vi har säkert flera hundra! Tulpanerna smakar lite för gott för att alla gånger överleva tills de blommar. Det är faktiskt bara närmast huset som tulpanerna klarat sig. Däremot mår scillorna och kejsarkronorna fint, allium kommer lite senare. Och 100 narcisslökar planterade vi antingen för djupt eller så på fel ställe, de ser pjuniga ut och orkar inte riktigt.
Och som de glada trädgårdsamatörer vi är vore ett långt veckoslut bortkastad tid om vi inte hade använt en del av tiden i trädgården. Vi planterade bl.a. ett nytt lärkträd och en Dodong-rönn. Dodongen är en riktig karamell! Ja och diverse nya perenner och stenpartiväxter hittade ett nytt hem i rabatterna. Av en trädgårdsbekant hade vi med hem en stor och präktig mahonia. Den vintergröna skönheten fick hedersplatsen vid sidan av uppfarten, intill garaget.
Jag räknade inte blommorna, men kommer ihåg att vi planterade över 1000 lökar i höstas. Krokusarna är redan förbi. Narcisserna blommar fint, vi har säkert flera hundra! Tulpanerna smakar lite för gott för att alla gånger överleva tills de blommar. Det är faktiskt bara närmast huset som tulpanerna klarat sig. Däremot mår scillorna och kejsarkronorna fint, allium kommer lite senare. Och 100 narcisslökar planterade vi antingen för djupt eller så på fel ställe, de ser pjuniga ut och orkar inte riktigt.
Och som de glada trädgårdsamatörer vi är vore ett långt veckoslut bortkastad tid om vi inte hade använt en del av tiden i trädgården. Vi planterade bl.a. ett nytt lärkträd och en Dodong-rönn. Dodongen är en riktig karamell! Ja och diverse nya perenner och stenpartiväxter hittade ett nytt hem i rabatterna. Av en trädgårdsbekant hade vi med hem en stor och präktig mahonia. Den vintergröna skönheten fick hedersplatsen vid sidan av uppfarten, intill garaget.
29.4.08
En lättnadens suck
Flytten är över. Allt gick bra, men det var tröttsamt. Vi inledde flytten klockan 10 och allt var inne i den nya lokalen klockan 12.40. Klockan 13.00 satt 8 personer ner sig och åt siskonkorvsoppa och hallontårta. Det var flyttens höjdpunkt. Alltför sällan är vi så många till bords hemma hos oss, men detta var en lovande början.
Möblerna står på sina rätta platser, än har vi hälften av flyttlådorna att packa ur. Men det enda som gäller just nu är att få dessa några varddagar undanstökade och sedan åka ut till torpet för ett långt Valborgsveckoslut.
Jag väntar mig att narcisserna står och bugar mot oss då vi anländer till torpet, att kejsarkronorna redan har stora knoppar och att en och annan tulpan står och hoppas på att hinna blomma innan något glupskt rådjur har vägarna förbi.
Möblerna står på sina rätta platser, än har vi hälften av flyttlådorna att packa ur. Men det enda som gäller just nu är att få dessa några varddagar undanstökade och sedan åka ut till torpet för ett långt Valborgsveckoslut.
Jag väntar mig att narcisserna står och bugar mot oss då vi anländer till torpet, att kejsarkronorna redan har stora knoppar och att en och annan tulpan står och hoppas på att hinna blomma innan något glupskt rådjur har vägarna förbi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)