Rödhalsade larvspinnare och andra färgglada vänner

Efter att hela vintern och våren ha sysslat och pysslat i trädgården och inomhus i stort sett på tumis känns det härligt att ta emot den flodvåg av besökare som alltid hittar till oss under sommaren. Här nedan ser du några färgglada exempel:

Sommarlov!

Nu har semestern börjat. Det känns skönt. Jag tror att det också kommer att betyda en liten paus i mitt även hittills sporadiska bloggande. Njut av sommaren!

Blixtar och dunder

Efter bastun bänkar jag mig på farstubron. En tyst spänning råder, naturen väntar på sitt kvällsbad. Av mörka moln och det muller jag hör någonstans sydost om torpet att döma blir det ingen lång väntan.

Allt och alla väntar.

Det kommer ett sms från en kompis i stan som berättar att han ställt in kvällens krogrond på grund av skyfall.

Nästan samtidigt slår de första stora dropparna mot skifferstenarna på gården.

Och plötsligt brister alla fördämingar. Regnet öser ner och drar en ridå för kvällssolens sista strålar i väst.

Men skådespelet tar ingalunda slut. Tvärtom. Åskan är här. Och blixtarna. Helt hänförd av det magiska under framför mig drar jag mig till slut in i torpets trygga värme. Men ännu efter att jag lagt mig ser jag blixtarna bakom slutna ögonlock.

Det blev alltsomallt 45+ millimeter under natten.

Ishelgonens strypgrepp

Det förefaller som om ishelgonen (Mamertus, Pankratius, Servatius och Bonifatius) är sena i år. Enligt traditionen förknippas dessa kylans trädgårdsmästare med kallare väder i slutet av maj. Nu har vi haft flera frostnätter, som istället för små nypor tagit strypgrepp om trädgårdens nya liv. Synd är det om dahlior, t.o.m. lupinerna (som överlever det mesta) har tagit stryk. Att sen också de små fågelliven ska släckas av all kyla, regn och rusk känns helt orättvist.

Och vi som med blod, svett och tårar trälat hela vintern i saltgruvor och stenbrott har minsann förtjänat sol och värme.

Dripp dropp, dripp dropp

Det regnar och jag vet att jag inte borde, men kan ändå inte låta bli. Jag sitter och suckar över att jag inte täckte över veden, som ligger under bar himmel och försöker torka. Då jag kommer fram till torpet imorgon kommer veden att vara sur och regnet slut, åtminstone för den här gången.

Men alltid för regnet med sig något gott också. Vi planterade dahliaknölarna i söndags och nu får dom dra i sig friskt regnvatten som blandats med Kekkiläs hönsgödsel.

Mina kolleger sitter och suckar över att detta är finsk sommar. Ifjol lär det också ska ha regnat mest hela tiden, men det kommer jag inte alls ihåg. Och jag tror inte alls på min kollegas påstående om att jag har selektivt minne. Åtminstone precis varje gång vi hade gäster på torpet var det fint. Så jag räknar med ett likadant arrangemang i sommar.

Ibland är ibland en sanning med modifikation

Då vi förhandlade om köpet av torpet hösten 2006 så nämnde säljaren - i förbifarten, antagligen i en bisats - att tackan i gästrummet ibland inte drar riktigt så bra som den borde. Ibland är ibland en sanning med modifikation. Den tackan ryker nämligen alltid in. Det bara inte går att elda i tackan utan röklukt i salongerna. Men nu är det ändring i sikte.

Jag tog nämligen till släggan i fredags och nu är 95 procent av tackan ute på gården. Resten sitter fast så hårt att det behövs mer än en slägga för att få loss hålteglen som murats med cement. Muraren var och inspekterade sitt nästa projekt och sade att han aldrig använder håltegel eller det slags cement som använts här. Nåja, om en vecka är också de sista teglen på väg till en soptipp.

Och före midsommar borde vi ha en ny plåtugn med renoverade luckor från Byggnadsapoteket i gästrummet. Här nedan finns en bild på tackan som den såg ut, samt en andra på det som är kvar. Efter midsommar postar jag en bild på plåtugnen.

Var går gränsen mellan vår och sommar?

Sommaren är här. Svalorna sjöng sig själva mot skyn i morse. Och finsk folkvisdom vet att svalorna ej anländer före sommaren ("pääskysestä ei päivääkään"). Och ändå känns det som om det inte kan vara sommar då t.ex. studenterna ännu ej fått sina vita mössor. Och till semestern är det ännu en månad.

Det var tur att jag kom mig för att klippa gräset på torpet åtminstone en gång i våras, alltså på söndagen. Det hade nog gett ett väldigt slappt intryck om jag väntat med gräsklippningen till sommaren. Inte för det, gräsklipparen är nyservad så det var kul att klippa. Speciellt som man inte efter vintern behövde hålla på halva söndagen med att försöka dra igång rackeriet.

Nåja, det finns mera gräs att klippa då vi åker till torpet över helgen.

Med oss har vi backluckan full av plantor. Bl.a. zinnia och jag vet inte vad allt. Min sambo har förresten gjort upp en lista över alla växter som vi har i trädgården. Det blev flera hundra arter. Om någon ännu kunde översätta den för mig så visste jag vad som växer i rabatterna. De finskspråkiga namnen säger mig inte så mycket.

Hitta dig själv i trädgården!

Världen är full av reklam. Mer än 99 procent är bara bajs, men då och då stöter man på reklam som är direkt supercool. Jag vill lyfta på hatten för Kekkiläs tv-reklam med sloganen Löydä itsesi puutarhasta. Hitta dig själv i trädgården, alltså.

Du kan själv kolla in den världsvane äventyraren som är mer eller mindre uttråkad tills han hittar sig själv i en trädgård. Se reklamsnutten här!

Jag är han! Jag känner samma spirande intresse, glädje och entusiasm som han då jag anländer till mitt eget torp och tun.

Och jag tror att många fler kan identifiera sig med äventyraren i dagens hektiska samhälle. Det hör liksom till att man ska fara och flänga även om man allra helst bara vill sticka fingrarna djupt ner i en bördig doftande varm mylla...

Äntligen maj!

Veckoslutets saldo är trötta armar och massor av staplad ved. Utöver det har jag njutit av våren. Suttit i solen, grävt i rabatten och besökt lördagstorget i Ekenäs.

Glad Valborg!

Jaha, nu märker jag att det är en evighet och fyra minuter sen jag skrivit sist. Mest beror det nog på att våren hittills har gått ut på rutinsysslor som att försöka få all 15 kubikmeter färdigklabbad ved staplad till tork. Eller att krata och krafsa i trädgården.

Dessutom ska jag här medge mitt misstag från förra sommaren. Jag målade storstugans golv med linoljefärg, men insåg inte att jag borde ha vaxat det färdigmålade golvet. Följden var att all smuts fastnade och det var ett riktigt slitjobb att hålla golvet rent. Alltså målade har jag nu målat golvet pånytt med två lager Tikkurilas Permo golvfärg. Kulören är densamma.

Jag har också gått och väntat på lite regn, faktiskt. Vi har nämligen en rishög som heter duga som väntar på att eldas upp. Förra helgen var det dock några fastighetsspekulanter som flög omkring och försökte hitta ett bo i rishögen, så jag får passa på och kolla om det finns några fågelbon i rishögen före jag tuttar på.

Till Valborg flyr jag staden för torpets lugn och ro - alltså långt bort från alla retrokommunistiska kampsånger, som jag av någon anledning inte alls tilltalas av. Glad Valborg!

Tofsviporna och tranorna har anlänt

Våren är här. Förra helgen kunde jag redan glädja mig över tofsvipans gnälliga diuvitt-vit-vitt-diuuvitt ute på åkern. Ännu sent på kvällen då jag gick ut för att beundra det vackra månskenet hörde ja viphanens spelläte. Och på söndagen observerade jag att våra tranor hade återvänt. Jag hoppas att dom häckar nära oss igen i sommar.

Trots att våren inte har kommit riktigt lika långt i den delen av Raseborg där vårt torp ligger som den har t.ex. i Hangö så är det helt tydligt att gullviva och diverse lökväxter otåligt väntar på värmen. Lika otålig är min sambo som grävde upp rabatten utanför köksfönstret i måndags. Det är också den enda rabatten ur vilken tjälen redan gått.



Själv gick jag snuvig omkring och noterade det ena och andra som borde göras.

Summary in English: Spring has sprung. I have a cold. The "permafrost" has left the flowerbed right by the house, allowing for my spouse to widen it this early in the season. We visited Hanko last weekend, where crocuses etc. already bloom. Soon they will at our place too.

Choosing my religion

Veckoslutets väderlek var blött och slaskigt. Istället för att stapla ved på landet som det var tänkt kom vi hem tidigare. På söndagen gick vi till Kiasma och såg Marita Liulias utställning Choosing My Religion. I utställningen avbildar konstnären sig själv som en representant för de största världsreligionerna. Hon har i Kiasmas femte våning lyckats skapa en intim och sakral stämning - redan det en bedrift i den annars så kala, kalla och vita salen.

Många är de tänkvärda och djuplodande iaktagelser om spiritualitet som besökaren erbjuds. I gästboken skriver en anonym besökare att hon besöker utställningen redan för tredje gången, mest för att njuta av stämningen.

Djupaste intryck gjorde en videointervju med konstnären. Hon berättar att hon under arbetet med denna utställning insåg att det inte räcker att ha de 9 största religionerna som utgångspunkt för utställningen. Det finns nämligen en tionde religion som ingår i alla andra religioner och kulturer. Animismen. För oss finländare betyder detta i praktiken att vi dyrkar träden och skogen. Och hur sannt är inte detta.



Jag var ledsen över att åka hem från torpet ett helt dygn tidigare än planerat. Nu inser jag att jag på Kiasma kom närmare något som finns inuti mig själv än jag någonsin lyckats tidigare. Det är vad jag kallar en religiös upplevelse.

Vårstämning

Jag väntar på våren. Visst har dagarna blivit längre och Helsingfors gator är redan dammiga (=säkert vårtecken), men jag väntar på värmen och på att växtperioden ska börja.

Under tiden ser jag framemot ett långt veckoslut på torpet. På agendan har jag 15 kubik färdigt klabbad ved som borde staplas. För att jag ska kunna börja borde jag få undan en del av den gamla veden först.

Här kommer några stämningsbilder som berättar vad som är på gång just nu:


Vi klipper ner gamla pelargoner och tar till vara på skotten.


Än så länge är det narcisser inomhus och i kruka som gäller.

Lovsång till Pryltorget

Tack vare en synnerligen förtjusande dam i Esbo och Hufvudstadsbladets Pryltorg har jag nu en ny madrass som passar farmors säng som hand i handske! Och trots att jag betalade några tior för madrasserna känns det som om jag har gjort ett kolossalt kap.



Jag hade redan varit inne på Etola och tittat på skumgummimadrasserna, men inte köpt någon. Naket skumgummi är otäckt och jag bara inte ville ha en skumgummimadrass ens i gästsängen. Då jag sen såg annonsen för två tagelmadrasser på Pryltorget i Husis så tänkte jag att det kunde vara värt en tio minuters bilresa ut till Esbo. Och det var det.

Tagelmadrasserna är i perfekt skick och storleken är helt perfekt. Och vilken tur att jag köpte båda madrasserna för sängen är ganska djup. Till slut kan jag bara konstatera att Pryltorget är bäst. Läs Husis den första lördagen varje månad och du kan hitta precis det du letat efter! Det enda som är mindre än perfekt är att jag är 10 cm för lång för sängen. Därför står den också i gästrummet.

Ljushuvuden och islyktor

På bilden ovan finns en islykta. Dess födelse var ej planerad. Tvärtom.

Islyktan har kommit till i bastun. Jag (eller kanske min sambo?) har nämligen i något skede glömt att tömma grytan. Trots att grytan inte var helt full så var jag säker på att den spruckit då jag först såg isen. I det här skedet började jag fundera på vad det egentligen var som fysikläraren Karlsson lärde oss i högstadiet. Vatten som fryser utvidgar sig. Eller var det så att is som smälter utvidgar sig? Karlsson brukade domdera att vi som är dumma i skallen (och inte följer med lektionen) kommer att lida av vår egen dumhet. Jag var nästan beredd att medge förlust, strö aska i håret, och ringa Karlsson för att be om ursäkt för att jag inte följde med på hans lektion.

Men om vi en gång förlorat grytan så kunde det väl inte skada att försöka få bort isen. Vad som helst är bättre än att isen smälter och smältvattnet rinner ner i askan och vidare ut på golvet för att söla ner hela bastun med askvälling.

Jag hackade isen med en liten yxa mycket försiktigt tills jag kom fram till vattenfickan som satt fast i isen. Därefter tömde jag fickan med en pappersmugg. Tanken var att jag skulle få ett handtag att lyfta upp isen med, men det var ett dödfött försök. Ingen orkar lyfta 40+ liter is ur en djup gryta, speciellt som isen har frusit fast i grytans något ojämna kanter. Jag var tvungen att sätta eld under grytan och hoppas på att få ut isen innan allt smältvatten rann ner i spisen och ut över golvet.

Jag har nu lärt mig att alla glömska dumskallar inte bestraffas med en gång. Åtminstone verkar vår gryta hålla vatten. Ganska snabbt fick jag ut isklimpen ur grytan. Då jag ställde den på en stubbe utanför bastun insåg jag genast att den blir en fin islykta. Ännu hinner man tända ljus i lyktan innan våren är här.

Blogginlägg anno 1799

"Frost och storm som dock mot aftonen tycktes minskas. Ännu var nog att bestyras med Rummens i ordningssättande, hvarför jag sydde blått och hvitt cattun på 5 stolar uti blå rummet hvilket utom annan städning var hela mitt arbete. Garderoben röjdes till en del. I stora Salen upspikades Takpanel", skriver Märta Helena Reenstierna, eller Årstafrun som hon är mera känd, den 18 februari 1799.

Årstafruns dagbok finns på Nationalmuseum i Stockholm och publiceras nu på www.antikochauktion.se. Jag läste dagboken - eller åtminstone långa utdrag ur den - för något år sen och det gör mig glad att se hur Nationalmuseum och Antik & Auktion nu gör denna förträffliga dagbok tillgänglig för en bredare publik.

Årstafrun skrev sin dagbok i 46 år. Jag tilltalas mest av hur relevanta många av hennes observationer känns ännu idag. Och visst är det intressant att få läsa om hennes möten med Carl Michael Bellman, hennes kommentarer om väder och vind. Jag kommer speciellt bra ihåg en dagboksanteckning om hur man i början av 1800-talet ställer till med höbärgningskaffe för tiotals personer.

Dagboken finns i nytryck och flera olika upplagor, men om du inte har tillgång till den så är 1700-talsbloggen ett bra substitut: Åstafruns blogg

Undehåll gräsklipparen nu

Efter att ha varit i nånslags vinterdvala är jag (och vintersolen!) nu tillbaks med fler idéer om blogginlägg än någonsin. Så i bästa fall kommer det att ha varit bra med ett litet uppehåll.

Efter två somrars gräsklippning insåg jag i höstas att vår gräsklippare behöver servas. Vilket inte är att undra på så som vi har farit fram och klippt gräs där ingen klippt förut. Vi har utvidgat gräsmattan genom att helt enkelt skuffa gräsklipparen över land och mark som tidigare varit slybevuxen äng, optimistiskt räknat med att marken nog jämnar ut sig efter hundra klippningar.

Lyckligtvis har jag tidigt börjat vidga mina perspektiv till en för mig helt ny värld under gräsklipparen. Jag ska väl hitta nån som före det är dags för första gräsklippningen i maj vet vad som ska göras. Visst förstår jag att bettet ska vässas, men inte så mycket mer än så. Men jag har engagerat en mökkitalkare (inhyrd hjälp, som specialiserat sig på att göra sånt som urbana torpägare inte orkar, vill eller kan) att hjälpa mig med vedklyvningen. Han undrade redan om jag inte ville göra kontrakt om gräsklippning för sommaren, vilket jag inte ville. Men jag kan kanske testa om han kan det här med gräsklippare...

Om du inte har en gräsklippare så kan du åtminstone passa på och föra din cykel på service just nu. Då slipper du vänta senare i vår då alla plötsligt vaknar samtidigt.