Det brukar börja med att vi gemensamt kommer överens om att ej längre prata om arbete eller arbetskamrater efter en viss viadukt som går över vägen. I takt med att vi närmar oss torpet (och avståndet till stan växer) blir jag allt mer lugn och glad. Samtidigt glömmer jag allt annat medan jag är på torpet.
Här nedan finns ett kort på våra underhyresgäster, familjen Fladdermus af sömntuta.
3 kommentarer:
Jag hjärta familjen Fladdermus af Sömntuta! Vilka näpna tassar de har! Var bor de små raringarna?
Det där med resan som omställningstid är mycket välgörande, tror jag. Jag tror inte på att man ska resa för fort över lag; det är bra att hinna lämna ett ställe mentalt innan man kommer fram till nästa.
familjen bor i jordkällarens vindfång. Vi är glada för att familjen trivs hos oss, fast riktigt uppe på vinden vill vi nog inte ha dem. Jag hörde nämligen i Radio Vegas naturprogram om en familj som hade fladdermöss med löss på sommarstugans vind.
Och du har absolut rätt, Maja! Man måste hinna lämna ett ställe mentalt innan man anländer till nästa. Det är förresten helt i linje med vår filosofi om low impact adventures.
Vilket välfunnet namn, familjen Fladdermus af sömntuta, och hur bra beskriver det inte de små liven!
Skicka en kommentar