Äntligen stinker min suckulent!

Min askaktus har jag haft i flera år. Nu blommar hon för första gången. Går man nära luktar det ruttet kött, vilket är asigt. Men de ludna kronbladen är väldigt vackra, inte sant?

Var dag den andra olik

Just nu blommar dahliorna för fullt. Och för sig själva. Jag har abstinensbesvär av att inte få vistas på torpet just precis så mycket jag vill. Och när jag vill.

Och ändå trivs jag med förändringen. Jag märker att jag jämt ser framåt. Visst är det roligt att titta tillbaks och komma ihåg något speciellt fint från försommaren, våren, förra säsongen. Men det som gör mig mest glad är nog att trädgården hela tiden växer och utvecklas. Det är alltid något nytt som händer, inte bara utomhus utan även inne i torpet. Och det är bra.

Men samtidigt känns det som om veckosluten inte riktigt räcker till. Eller som om man inte riktigt uppmärksammar dahliorna tillräckligt nu då dom belönar oss efter en sommar av gödsling och bevattning.



Dessutom är ljuset så här i augusti väldigt speciellt. Jag älskar att uppleva trädgården under olika tider av dygnet. Speciellt morgonljuset är fint, men också timmarna innan solen går ner placerar sig högt på rankinglistan.

Lustfyllda augusti

Sommaren och trädgården på torpet är som bäst just nu. Eller kanske känns det som om den är som bäst just nu då jag börjar ha begränsade möjligheter att vistas på torpet. Bestäm själv:

Förföriska farligheter

Då och då låter man sig förföras av en skönhet. Man blir så blixtförälskad och fullständigt betagen av hennes skönhet att man helt glömmer att varje kärlek har sina risker. Och så fort man låtit förälskelsen slå rot börjar man invänta att den ska belöna en och slå ut i ännu vackrare blom. Det börjar bra, men ännu är det inga alarmklockor som ringer…

Tills det är för sent.

Invasiva växter, speciellt sådana som inte hör hemma i den finländska faunan är en riktigt plåga. Jag har tidigare spytt galla över lupinen, men vill ännu en gång återvända till det här ämnet och då ta upp tre växter man under inga omständigheter ska släppa in i sin trädgård.

Jättelokan (kaukasian jättiputki) är min förföriska farlighet nummer ett. Många förförs av dess stora och ståtliga blad, men glömmer att den är rejält farlig. Växtsaften innehåller toxiner som kan förorsaka mycket obehagliga utslag på huden, speciellt om huden exponeras för sol. Dess frön överlever lätt i marken i ett helt decennium och växten är därför svår att utrota.

(Image by Eva the Weaver)

Jätteslide och parkslide (jättitatar & japanintatar) är egentligen två olika växter, men nära släkt med varann. Jag tycker parkslide är vacker, men har sett hur den aggressivt erövrar lebensraum i trädgården hos en helt oskyldig stackars tant i Karislojo. Det var inte alls en trevlig syn.

(Image by Katja London)

Och sist, men inte minst vill jag varna för är jättebalsamin (jättipalsami). Den kom till Finland redan på 1800-talet och har sen dess fått fotfäste på diverse fuktiga ställen. Växten spottar iväg sina frön flera meter från moderplantan, alltså sprider den sig i värsta fall som ringar på vattnet. Lyckligtvis är den inte särskilt nätt.

(Image by V31S70)

Hos oss på torpet har vi kirskål, som växer precis överallt. Men den kan man ännu leva med. Ja, och så har vi lupiner, som vi måste leva med. Men jag bara hoppas att vi inte får någon av de jättar som nämns ovan. Ironiskt nog har de alla en jätte framför sig i namnet. Kanske för att de är jätte-nej-nej.

Bilderna har jag lånat på webben. Tack till er som tagit bilderna!

Inspiration Bergianska

Efter en hel sommar i den egna trädgården är det roligt att ströva runt i andras emellanåt. En favorit som man alltid kan räkna med då man är ute efter nya idéer är Bergianska trädgården i Stockholm.

Kolla den här med torvblock upphöjda bänken! Vårt nästa storprojekt är att göra något åt det som nu är ett förvildat trädgårdsland. Kanske en del kunde höjas upp med hjälp av likadana torvblock. Idéen är i sig inte ny, men den känns rätt då vi nu rent konkret har nånstans där vi kan utnyttja den.


I örtagården inspirerades jag av den stora porten med klätterros. Rosen är ingen storfavorit hos oss, men jag har lite funderat på att låta en klätterros ta plats i trädgården på torpet. I sommar har vi redan planterat flera klematis samt en klätterhortensia. Apropås klätterväxter, jag såg en gång en pelare (en stock som stod rakt upp ur jorden) som täcktes av humle. Den var fin.



Och till sist en bild på italienska terrassen.