Lanttu...mitä se on?

Vi brukar ganska ofta ha med oss en soppa eller något annat som är lätt att värma upp då vi åker till torpet så här års. Tidigare i eftermiddags gick jag till den lokala K-affären för att köpa ingredienser till en siskonkorvssoppa.

Väl inne i affären och framme vid grönsaksdisken hittade jag ingen kålrot. På plats fanns tre tonåringar som var i full färd med att fylla hyllorna. Följande dialog utspelade sig:

Jag: Hej, var hittar jag kålrot?

Biträde nr 1: Öh… här!

Jag: Det där är visst palsternakka.

Biträde nr 1: Aj, hur är det med den här…?

Jag: Det där är fänkol. Nej, det där är inte kålrot heller, det är är… kålrabbi. (jag tvekar en sekund, men det är mest för att jag inte visste vad rotfrukten biträdet sträckte sig efter heter på finska)

Biträde nr 1: Då vet jag int…

Biträde nr 2: Det ska nog finnas…

Det slutar med att biträde nr 2 hittar den mystiska rotfrukten. Alla behöver kanske inte veta hur en exotisk karambola ser ut, eller se skillnad på citrongräs och vårlök… Men kålrot! Hur kan man inte veta hur kålrot ser ut? Jag förstår inte. Jag börjar tro att den gångna veckans nyhetsrapporter om en ökad försäljning av färdigmat stämmer. Men jag vill inte tro att det är så bedrövligt att man ej vet hur en av våra vanligaste rotfrukter ser ut. En rotfrukt som på våra bredgrader är åtminstone 200 år äldre än potatisen.

Håller jag på att bli en gammal gnällspik?

Summary in English: I just wrote a badly camouflaged diatribe about today's youth. This, after having been appalled by the teenage grocery store clerk who had no idea what a turnip (a.k.a. rutabaga, Brassica napus subsp. napobrassica in Latin) looks like.

Så här börjar det...

Hela förra veckan var alldeles kolossalt dyster. Mitt i allt mörker och ösregn gick jag och fick ryggskott. Att sitta hemma i två vardagar utan att kunna göra något alls är allt annat än kul. Först på söndagen var jag i så gott skick att jag vågade åka ut till torpet. Där var allting dyblött, men luften var frisk.

Jag använde tiden till att binda en krans av granbarr. Barren kommer från små ädelgranar som fått för sig att slå rot lite varstans. De har fått stå kvar på nåder, egentligen bestämde jag redan i somras att grankvistarna skulle få klä mina julkransar.



Och lite jul i stugan blev det med en halmhimmel i taket ovanför matbordet. Fast den har jag nu ingen bild på. Däremot har jag en bild på de vackra stilleben som vår gäst åstadkom på noll tid. Men det kanske inte är att undra då konstnären har erfarenhet av att plantera arrangemang för en blomsterhandel inför julruschen.





Jag vet, det är på tok för tidigt för julstök, men vi kommer inte att åka ut till torpet alltför många gånger före jul. Det gäller med andra ord att passa på. Dessutom håller jag nog på att få fnatt eftersom jag i år för första gången ser framemot julförberedelserna. Är det ett tecken på att jag närmar mig nån medelålderskris? Eller är det ett tecken på att jag har kommit på det för mig världens bästa knep att undvika julstress? Kanske bådadera.

Men det är just så här det börjar. Lite oskyldigt. Man har helt vettiga och giltiga förklaringar för nödvändigheten att åstadkomma något lite julaktigt i november. Och om några år är julförberedelserna något man i värsta fall inleder redan i september.

Men det det här med att undvika julstress? Mitt knep är att undvika alltför många traditioner, speciellt om det är sådana som väcker dina släktingars förväntningar. typ "men vi har ju alltid firat julen tillsammans och just precis bara på ett visst sätt..."

Ingen vinter utan snö

Första snön har lagt sig över västra Nyland. På torpet hade vi 7-8 cm blötsnö och det var nästan svårt att ta sig med bil ända fram. Det var bra att jag för en gångs skull hade fäst uppmärksamhet vid väderleksprognoserna och förberett mig genom att i sista stund på fredag eftermiddag byta om till vinterdäck.



Det blev bara en snabbvisit till Torpet det här veckoslutet eftersom jag var på väg för att fira helgen hos en kompis i Hangö. Men eftersom Hangö aldrig fick någon snö så är jag glad över att jag måste åka och vattna blommorna samt hämta grankvistar på torpet. Medan jag sysslade med annat plumsade mina kompisar iväg över den snötäckta gräsmattan för att hämta granris i skogsbrynet.



Snön gör naturen så vacker. Jag hoppas att vi i vinter får mera snö än förra året, då det knappt kom någon snö alls. Första snön föll på Torpet precis samma dag som för ett år sen. I motsats till den här snön var första snön ifjol puderlätt och torr.

Som socker på botten såg jag en hel liten flock med sidensvansar i en hagtornshäck i Hangö då jag var på söndagspromenad. Dom var så intresserade av de frusna bären att jag i lugn och ro och på nära håll kunde studera fåglarna.