Det luktar spunk och smakar värre

Vet du vad kungsängslilja, kejsarkrona och allium har gemensamt, förutom att de alla är lökväxter som blommar om våren? Jo, de luktar så illa att både sork och rådjur skyr dem som pesten. Det räcker som argument för min sambo, som igår köpte ett representativt urval av dessa lökar.

Kalkonuppskärningen vid frukostbordet gav mig en aha-upplevelse. Jag har nu en liten avlägsen aning om hur det känns för en liten oskyldig sork som någongång i tidernas begynnelse av misstag huggit sina hungriga tänder i en alliumlök. Och jag är helt säker på att sorkarna lärde sig mycket snabbt att hålla sig borta. Ja faktiskt måste avskyn ha impregnerat sorkens gener redan i miljontals år. Kalkonuppskärningen på mitt Kalasbröd hade nämligen aromen av allium och kejsarkrona. Sambon lovar att lökarna försvinner ur kylen senast imorgon, vilket betyder att jag äter havregrynsgröt till frukost. Utan mjölk.

Årstidsväxlingar

Jag känner det i luften. Ljuset är annorlunda och solen orkar inte värma på samma sätt som bara för en månad sen. Taklöken som jag planterade då fåglarna ännu sjöng som intensivast har nästan försvunnit under täcket av torra björklöv, som även ligger över gräsmattan. Om morgonen ligger daggen kvar längre än jag vant mig vid och varje kväll tycks dimman krypa fram över hygget österom torpet lite tidigare. Tranorna, som hela sommaren trivts på åkern intill har försvunnit och då vi åkte iväg mot stan i går kväll såg vi flera tranplogar dra söderut. Hösten är snart här.

Det känns lite vemodigt. Men jag älskar årstiderna. Eller kanske ännu mer den ständiga övergången från årstid till nästa. Den sker dessutom ganska gradvis, vilket betyder att en aning sensommar försöker senarelägga sin avfärd. Och vi avnjuter frukterna av sommarens mödor.

Från grönsakslandet fick vi nog ingen stor skörd, men det vi fick var gott. Alltså känner vi oss uppmuntrade att nästa vår bredda på sortimentet. Ja, hela grönsakslandet kommer nog att utvidgas - i år blev det inte av eftersom det var så mycket annat vi måste och ville hinna med. Men jag har faktiskt redan byggt en drivbänk för nästa år, den väntar i vedboden.

Däremot belönar rabatterna oss betydligt rikligare. Vi har jättefina dahlior, tobaksblommor och krassar. Klockrankan som min sambo tagit så väl hand om är den finaste jag någonsin sett. Och inför nästa vår har vi redan 200 narcisslökar som väntar på att planteras.



Samtidigt är jag full av förväntan. Jag ser framemot soliga söndagar med hög himmel i september och oktober då vi krattar oss varma och äter sopplunch. Och att promenera till bastun längs stigen som är upplyst av endast stjärnorna. Och när vi kommer så långt ser jag tillbaka på vår första sommar på torpet och känner mig lycklig. Och ser framemot följande årstid.

Citymyggor

På hela sommaren har jag inte - vad jag kan komma ihåg - haft ett enda myggbett. Och helt säkert har jag aldrig blivit biten medan jag sov inne i torpet. Annat är det i stan.

Jag räknar till 9 myggbett. Vi sover med sovrumsfönstret stängt och jag misstänker att dessa små hungriga monster når vårt sovrum via badrummet. Vanliga myggbett brukar inte irritera mig, men dess förvandlas på nolltid till stora bölder som alla dessutom kliar alldeles kolossalt mycket.

Utan ett ögonblicks tvekan skulla jag byta dessa tysta i natten attackerande helikoptermyggor mot vanliga hederliga skogsmyggor. Jag menar, visst är det oschysst att mitt i natten smyga sig in i andras sovrum och gå till attack mot inget ont anande skattebetalare. Istället för gerillakrigföring ska myggor högljutt anmäla sin ankomst och helst surra omkring i åtminstone fyra minuter innan de landar och installerar sina giriga sugrör.

Tillbaka till vardagen

Jag sitter här och begrundar rubriken på mitt förra inlägg, sommaren är här! Visst, den är här, men det känns annorlunda att njuta av den instängd på kontoret. Min semester är med andra ord över och saltgruvans klocka klämtade första gången i morse. Nåja, efter den bästa semestern och kanske den mest tillfredsställande sommartillvaron någonsin var det med lätta steg jag promenerade till jobbet i morse.

Att sommaren var så lyckad bevisar något jag sagt tidigare. Nämligen det att man inte behöver åka till fjärran exotiska stränder eller trekka i Himalayas för att uppleva något speciellt.

Jag har svårt att sammanfatta alla intryck från sommaren (som dessutom fortsätter) i ett enda inlägg. Men en lista över de upplevelser med anknytning till torpet som betytt mycket för mig kan jag alltid åstadkomma. Den kunde se ut så här:

1. Tiden
Att helt och hållet själv förfoga över sin tid är oerhört lyxigt. Flera gånger (dock inte oavbrutet) i sommar upplevde jag att jag hade full kontroll och kunde göra precis vad jag ville med min tid. Min bedömning är att torpet med dess lugna tempo gjorde det här möjligt. Visst, det finns hela tiden hundra och två saker som borde göras, men det uppstår ingen skandal om man låter bli eller skjuter upp det till följande dag.

2. Hemmet
Torpet var ännu i våras bara en fritidsbostad, men nu i sommar har den blivit ett hem. Det som behövdes var tid att vistas på torpet. Den tiden har gett en bättre känsla av hur vi vill ha det, såväl inomhus som utomhus. Även vännerna som gästat oss på torpet gör det till ett hem, exempelvis då vännerna är med och firar viktiga bemärkelsedagar på torpet.

3. Ljuset
Jag märker att jag hela sommaren har fascinerats av hur ljuset lever i rummen och runt huset, hur skuggorna dansar i trädgården och hur solens strålar faller på huset och silas av träden. På grund av tomtens geografi är det bara ett visst ställe som välsignas av den sena kvällssolen. Just på det stället kommer jag att bygga ett lusthus. Eftersom man inte kan få allt på en gång så sitter jag och drömmer om att bygga lusthuset det året jag fyller 40. Med andra ord ryms lusthuset just och just med i den första femårsplanen.

4. Naturens under
Då vi lämnade bud på torpet var vi med min sambo lika övertygade om att torpet var rätt för oss. Då såg jag närmast huset. Men i sommar har en liten trädgårdsmästare och naturväktare spirat i mig. Både till min egen och andras förvåning. Jag har anlagt två rabatter. Båda kommer att utvidgas i nästa år. Trädgården är som vackrast i solnedgången och strax därefter. Men det bästa är att upptäcka nya växter och djur som lever och bor i vår trädgård. Förra veckan upptäckte vi små spindlar som bodde i min blå-vit-gula rabatt. Spindlarna var helvita och hade bosatt sig i rabattens vita blommor. Perfekt kamouflage. Och skogsödlan (som alltså ser ut som en orm, men inte är det) får leva. Den har sin plats i trädgården.

5. Läget
Amerikanska fastighetsmäklare har ett välkänt mantra som lyder Location, Location, Location. Jag tror att vi med tanke på torpets läge gjort ett utmärkt val. I ändan av en byväg har vi inga grannar rakt in på oss och ingen förbitrafik. Intill oss har vi utmärkta svamp och bärskogar och vi är tillräckligt långt borta från tätorter för att skogens djur ska våga bo och leva nära oss (det har i och för sig vissa nackdelar också, men med dem kan vi leva). Dessutom ligger torpet mycket nära olika möjligheter till olika slag av divertissemang såsom Billnäs bruk med sin antikmässa och Byggnadsapotek samt Fiskars med sina sommarutställningar, loppmarknader, restauranger och världens nästbästa kanelbullar (dom bästa serveras på Tölö torg). Avståndet till plagen i Hangö och torget i Ekenäs är överkomligt.

Er som har orkat läsa så här långt belönar jag med en liten bild på torpets "salong". Det här rummet hade de tidigare ägarna som master bedroom, men vi har det som sitthörna och gästrum. Det känns rättare så.



Trots att semestern är slut fortsätter säsongen och vi kommer att vara ute på torpet all ledig tid. Mest blir det väl veckoslut, men även övernattningar mitt i veckan.

Summary in English: This summer proves that one does not have to travel to faraway shores or go trekking in the Himalayas in order to experience something special. The low impact adventures in and around our country house have been extraordinary, in many ways fulfilling and gratifying. I've listed 5 things about the country house (in no particular order) that are important to me.

Sommaren är här!

Just nu känns det som om jag ännu har en möjlighet att ta igen allt det njutande av sol och värme som hittills i sommar varit svårt. Jag kommer att vara här ute på torpet hela veckan. På programmet finns gäster, lite till ved som ska klabbas (och som aldrig tar slut) samt ett större projekt, som kommer att ha stor betydelse för hur landskapet runt torpet och svår trädgård möts. Men mer om det senare.

Verbet är frusta

Jag har nu utanför bloggen fått respons på mitt tidigare inlägg. Älgen frustar. Och det lär dom ska göra så här års eftersom dom är brunstiga. Det var med andra ord första och sista gången jag härmar älgens brölande. Jag vill inte har en älg med parningsdriften som intensivast på min gård. Om inte annat så vill jag inte se en av de gropar dom uppenbarligen "gräver" som en del av parningsritualen mitt i min gräsmatta.

Och om jag i mitt senaste inlägg klagar över bristen på myggor och andra småkryp i den ändan av näringskedjan så kompenseras detta med råge av att älgflugorna har kläckts. Hädanefter kommer jag att helt tyst knäppa mina händer och tacka för frånvaron av myggor. Att högt och offentligt himla sig över saken leder bara till att en annan plåga fyller tomrummet.

Luckor i näringskedjan?

Jag var ute på gården någon gång vid elvatiden och dröjde kvar en lång stund för att njuta av den varma tysta natten. Det var en hel del fladdermöss i luften, men annars var det tyst och stilla. På avstånd hördes en älg grymta (eller gläfsa, skälla, vet inte riktigt vilket verb jag ska använda) och jag började härma ljudet. Turvis grymtade vi i natten och varje gång älgen gjorde det kom den närmare. Till slut var den någonstans bland slyet i gläntan österom torpet. Då beslöt jag att inte svara längre för jag tyckte att den var tillräckligt nära.

Då jag vände mig om och började gå mot huset insåg jag att någon annan än älgen trodde sig ha hört en annan älg. En hjort skuttade nämligen lika snabbt till skogs som mitt hjärta tog ett skutt upp i halsgropen. Jag hade inte väntat mig att någon skulle smyga upp bakom mig som hjorten gjort och hjorten hade tydligen inte fäst stor uppmärksamhet vid det ofarliga ljud som den hör i skogen varje kväll.

Nåja, min adrenalinkick gick över så småningom. Och jag misstänker att den hjorten i fortsättningen förhåller sig misstänksamt till älggrymtar.

Väl inne slog det mig att vi inte har haft en enda mygga på torpet på flera veckor. Det känns otroligt att inga myggor pinade mig trots att jag stod helt stilla på gården i åtminstone en kvart. Och inte var det mitt grymtande som skrämde bort myggorna, utan jag tror att dom helt enkelt inte har kläckts. Trots att sommaren har varit blöt. Och nu när jag tänker efter så har vi inte haft några myggor i bastun heller - i motsats till försommaren då vi fick hålla dörren stängd hela tiden.

Egentligen saknar jag väl inte myggorna, men jag undrar vad våra fladdermöss ska leva på. Och hur går det för alla fåglar och andra djur som högre upp i näringskedjan räknar med sin dagliga mygga? Apropås näringskedjan så hörde jag att alla humlor och bin har dött i någon sjukdom. Äter fåglar humlor och bin? Jag har inget svar på dessa frågor, men jag kommer att denna helg utnyttja tillfället och njuta av den varma augustinatten, betrakta fladdermössen som far fram över huvudet och kanske fortsätta min dialog med den grymtande älgen.