29.4.07

Långvägatulipaner

Min sambo deltar aktivt i ett diskussionsforum för grönfingrar på internet. Forumet är en guldgruva av information och utbyte av råd och erfarenheter. Och alltid är det nån som är på jakt efter något, vilket betyder att en viss handel med frön, skott och plantor uppstår. För vår del betyder det här bilfärder till när och fjärran för att hämta olika klorofylliga skatter. Senast i eftermiddags blev det ett litet avbrott i trädgårdsarbetet tack vare (eller på grund av) en kommunikation som innehållit ett löfte om vilda skogstulpaner.

Hundra kilometer är en kort sträcka då det gäller skogstulpaner. Speciellt som vi fick se ut mycket speciell och vacker trädgård då vi kom fram. Det som en gång varit en havsvik och ännu för 25 år sen övervuxen av björkar och aspar var idag en särdeles utsökt oas full med vårlökar, tulpaner, ormögon, gullvivor, scillor, hyacinter och en hel del andra blommande små skönheter vars namn jag inte känner till. Jag får nog lov att hitta på nån ursäkt att ha vägarna förbi senare i sommar för att se vilka skönheter som då står och tränger sig i rabatterna.

Damen med trädgården hade bott i huset i ett kvartssekel. Med hårt arbete hade hon undan för undan erövrat mer och mer mark för sin trädgård och samtidigt skött förvärvsarbete och en stor familj. Jag är full av beundran. Och hela vägen hem kände jag glädje över att ha fått se en så vacker trädgård.

Väl hemma började jag själv se mig omkring med helt nya ögon. Hittills har trädgården varit min sambos domän, men jag har nu bestämt för att jag ska plantera en rabatt som är helt min. Kanske planterar jag klockranka i en spaljé. Här nedan finns två klockrankor, som står i storstugan och växer sig starka inför sommaren.

Two Cobaeas

23.4.07

Sakta men säkert

I veckoslutet fick vi också en uppföljningskurs i hur man tämjer en Aito-kiuas. Vår Aito-kiuas låter sig inte tämjas med en eller två brasor. Det tog fyra timmar att locka anden ur "flaskan" så det var bra att vi inte hade bråttom lördag kväll. Det syns även att vi är lite ovana eller otåliga med spektaklet för helt perfekt var badet inte. Däremot presterade vi nog ett skolvitsord på ungefär 8,5 och bättre blir det.

Om jag borde gissa vilka människor som hamnar i skärselden skulle jag tippa på Hitler & han som hittade på att sticka in reklamlappar i tidskrifter till läsarens förtret. Dessutom röstar jag även på personer som skriver otydliga bruksanvisningar. I vår bastukammare hänger en gammal tallrikshylla och i den hittade vi de ursprungliga instruktionerna till vår Aito-kiuas. Efter att i julas för första gången och upprepade gånger sen dess ha försökt tyda dessa kryptiska instruktioner har jag kommit fram till att han som skrev texten först måste ha tuggat i sig ett tvättfat med dåligt förvällda murklor. Eller så finner han något perverst nöje i att vara lika dunkel och tvetydig i sina råd som oraklet i Delfi.

Men tji fick han. Utan vare sig guden Apollons svar på livets stora gåtor (som alltså förmedlades av oraklet i Delfi för en symbolisk ersättning motsvarande två dagslöner) eller enkla instruktioner från tillverkaren av Aito-kiuas vågar jag påstå att vi nu har bemästrat vår bastu-ugn. Länge tog det, men det vi lärt oss sitter nu i ryggmärgen.

22.4.07

Perfekt veckoslut

Meteorologen är ikväll min bästa vän. Weekenden har ur ett väderpolitiskt perspektiv varit helt perfekt. Först regnade det så mycket att vi igår på torpet vågade tutta på en enorm hög med ris och avklippta rosenbuskar. Hittills hade det varit alldeles för torrt, soligt och blåsigt för att man ens skulle våga tänka på det, men igår var vädret helt perfekt.

Och idag har det varit soligt och lagom blåsigt. Det har med andra ord varit skönt att kratta, klyva ved och sitta på farstutrappan och dricka te medan solen värmer ansiktet.

Fler såna veckoslut!

20.4.07

Tre saker

Jag har blivit utmanad av Maja

Tre saker som skrämmer mig:
Ormar
Inkonsekvent och osäkert ledarskap
Djupt mörkt vatten

Tre personer som får mig att skratta:
Min man
min kollega Anna-Kaisa

Tre saker jag älskar:
Långa promenader
Naturen
Bildkonst

Tre saker jag hatar:
Förtal
Arbetsplatsintriger
Att vara försenad och att vänta på nån som är det och inte hör av sig

Tre saker jag inte förstår:
Förtjusningen med filmerna Top Gun och Pulp Fiction – jag har försökt se filmerna upprepade gånger, men varit tvungen att avbryta tittandet då jag inte stått ut med skiten.
Varför vissa personer vandaliserar annans egendom
Kvinnoprästmotståndare

Tre saker som finns på mitt skrivbord:
En hög med papper
En mugg (med pennor) som jag fått i present av en Rotaryklubb för vilken jag en gång höll ett anförande
En musmatta från The House of Lords

Tre saker jag gör just nu:
Varvar ner efter jobbet, kom hem först vid åttatiden
Lyssnar på musik
Planerar weekenden på landet

Tre saker jag vill göra innan jag dör:
Få många nya vänner
Uppleva nya äventyr
Besöka Venedig

Tre saker jag kan göra:
Lyssna
Säga nej (det har jag just lärt mig!)
Glömma oförrätter/förlåta

Tre saker jag inte kan:
Sy knappar och lappa en söm som brustit, åtminstone blir det aldrig av…
Titta på skräckfilmer och dokumentärer som visar äckliga sjukdomar
Använda alla våra fjärkontroller

Tre saker jag tycker att du ska lyssna på:
Eric Saties gymnopedier med Pascal Rogé vid pianot
Fågelsång
Den vaknande naturen kort före soluppgången i juli ute på landet eller nånstans på en ö ute i finska viken

Tre saker jag skulle vilja lära mig:
Att väva trasmattor
Att tala franska flytande
Att helt glömma mitt arbete på fritiden

Tre favoriträtter:
Pasta
Siskonkorvsoppa
Ärtsoppa och pannkaka varje torsdag

12.4.07

Ögonfröjd

De allra största fröjderna i livet är ofta de som kostar minst. Wow-faktorn ligger inte alla gånger på rekordnivå så det är en utmaning att stanna upp och inse vad vi har orsakatt fröjdas över. Min modersmålslärare från gymnasietiden hade för vana att citera någon klok som en gång sagt att a thing of bjuutti if a joy fåreeever.

I varje fall, den här skönheten växer hemma hos oss, men är det nån som vet vad hon kan tänkas heta på svenska?

Vaahtera-aulio Abutilon hybrid

8.4.07

Bara 51 dagar kvar...

Narsissit

Jag har alltid tyckt att det bästa med våren är att man utan större besvär kan vara ute och göra alltmöjligt. Min programförklaring inför vinteledigheten för en vecka sen var ambitiös, men jag inser nu att jag faktiskt åstadkommit det mesta. Det enda jag inte vågade göra var bränna ris eftersom det har varit så blåsigt.

Hela gårdagen gick åt då jag målade våra nya pinnstolar. Linoljefärgen är ganska rinnig så man måste vara noggrann om man inte vill att målningen ska rinna. Aldrig hade jag tänkt mig att det skulle ta en timme och 15 minuter att måla en stol, men nu vet jag att det kan vara så. Det fanns ett halvt dussin stolar och min enda tröst är att matbordet inte har anlänt ännu.

Mellan verserna hade vi besök av goda vänner. Det blev tal om skor. Min klasskamrat från gymnasiet hade räknat alla sina skor, men det blev nog aldrig riktigt klart för mig varför. Kanske för att hon har ambitioner på att bli ankdammens egen imelda.

Under studietiden i USA läste jag en kurs i antropologi. Vår professor var en gammal hippie som tyckte att dagens ungdom lever i ett osunt materiellt överflöd och för att bevisa någon poäng som förblev lite flummig gav han hela kursen i uppgift att göra en lista på alla våra klädesplagg, skor och accessoarer. För mig som hade största delen av mina persedlar på fel sida om Atlanten var uppgiften enkel, men jag är ännu idag förbluffad över att några av mina studiekompisar hade över 100 par skor!

Var förvarar man 100 par skor? Jag skulle bra gärna ha sett de garderober som rymmer sådana mängder sneakers, sandaler, stövlar, tofflor och skor. Själv hör jag till den (ovanliga??) skolan som tycker att skor inte får stå framme. En tambur full av skor är kanske inte det värsta som finns, men det bara måste strida mot en hel hop feng-shui lagar. Därför har jag två byråer hemma i tamburen som rymmer en stor del av de skor som vi har i daglig användning. Och de skor vi har ute på torpet kommer inom en snar framtid att gömmas under locket på en gammal kökssoffa som jag har ärvt. Men före det ska den få en omgång av samma havregrå linoljefärg som mina stolar.

Är det förresten nån som kan väva mattor? Eller känner nån som kan och vill väva mattor på beställning? Storstugan ute på torpet behöver nya trasmattor. Jag besökte häromveckan en affär på Fabiansgatan som säljer trasmattor. Och visst var urvalet helt överväldigande. Affärens alla mattor är handgjorda på mattvävt som man själv färgar och river för att kvaliteten skall vara den bästa. Jag hittade två favoriter, men kom aldrig så långt att jag skulle ha börjat fundera på färgkombinationer. Mina mattdrömmar avbröts nämligen av att jag såg meterpriset på de fina trasmattorna. Jag insåg genast att jag borde ha köpt ett mindre torp för storstugan kräver minst 3 stycken 5-meter långa trasmattor, helst 80-85 cm breda. Dessa mattor hade kostat 2000 euro. Så mycket är jag inte beredd att betala trots att den svenskspråkiga servicen var utsökt. Jag överväger att skriva in mig på Arbis och lära mig att själv väva mattor.

Men tillbaka till skorna. Hela vägen hem satt jag och funderade på att räkna mina egna skor. Jag tippar på ungefär 30 par, men dessa par är utspridda på fyra olika platser i svenskfinland, nämligen hemma i stan, ute på torpet, i mitt barndomshem samt på jobbet. Hur många par skor har du?

Ja, och rubriken berättar hur många arbetsdagar jag har kvar till sommarsemestern.