Långvägatulipaner

Min sambo deltar aktivt i ett diskussionsforum för grönfingrar på internet. Forumet är en guldgruva av information och utbyte av råd och erfarenheter. Och alltid är det nån som är på jakt efter något, vilket betyder att en viss handel med frön, skott och plantor uppstår. För vår del betyder det här bilfärder till när och fjärran för att hämta olika klorofylliga skatter. Senast i eftermiddags blev det ett litet avbrott i trädgårdsarbetet tack vare (eller på grund av) en kommunikation som innehållit ett löfte om vilda skogstulpaner.

Hundra kilometer är en kort sträcka då det gäller skogstulpaner. Speciellt som vi fick se ut mycket speciell och vacker trädgård då vi kom fram. Det som en gång varit en havsvik och ännu för 25 år sen övervuxen av björkar och aspar var idag en särdeles utsökt oas full med vårlökar, tulpaner, ormögon, gullvivor, scillor, hyacinter och en hel del andra blommande små skönheter vars namn jag inte känner till. Jag får nog lov att hitta på nån ursäkt att ha vägarna förbi senare i sommar för att se vilka skönheter som då står och tränger sig i rabatterna.

Damen med trädgården hade bott i huset i ett kvartssekel. Med hårt arbete hade hon undan för undan erövrat mer och mer mark för sin trädgård och samtidigt skött förvärvsarbete och en stor familj. Jag är full av beundran. Och hela vägen hem kände jag glädje över att ha fått se en så vacker trädgård.

Väl hemma började jag själv se mig omkring med helt nya ögon. Hittills har trädgården varit min sambos domän, men jag har nu bestämt för att jag ska plantera en rabatt som är helt min. Kanske planterar jag klockranka i en spaljé. Här nedan finns två klockrankor, som står i storstugan och växer sig starka inför sommaren.