Kan man slänga andras minnen?

Flera gånger de senaste veckorna har jag varit tvungen att ta beslut i situationer där jag hellre låtit bli. Det gäller vinden på vårt torp. Varje gång vi varit ute på torpet den senaste tiden är jag uppe på vinden den sista timmen före vi åker hem. Målet är att tömma vinden på överlops bråte i tid för sommarsäsongen. Med rishögen som vi brände vi påsk så brann mängder att gamla bolster, malätna filtar och söndertuggade dynor.

Efter det har jag packat säkert tjugo sopsäckar fulla med avlagda vinterstövlar, söndersmulade julprydnader, gamla gardiner, kopiösa mängder av plast- och plåtburkar. Det i sig är ganska lätt och resultatet är tillfredsställande. Det som däremot är svårt är att stöta på låda efter låda med de tidigare ägarnas privata korrespondens, barnens skolteckningar och handarbeten samt annan egendom som sparats eftersom de är fulla av minnen. Vad ska man ta sig till med andras brev? Jag vill inte ha dem själv, men det känns fel att slänga dem. Och de tidigare ägarna var mycket tydliga: det enda dom vill ha (förutsatt att vi hittar den) är en tilläggskrok till den fina takkronan som tidigare hängde i storstugan.

Trots klart besked kan jag inte låta bli att undra om dom kommer att ringa om ett halvår och försiktigt höra sig för om gamla brev och barnens påskteckningar. Jag vet att min egen Mamma sparat dessa och skulle bli superolycklig om nån brände dem i brasan.

Men nu då tåget har kommit igång är det svårt att stoppa det. Nästa vecka har jag tillgång till en skåpbil och då bär det av till avstjälpningsplatsen med den gamla hetekan och de murriga resårmadrasserna. Det är bara några trasmattor och fina filtar som jag sparar.

Överlag är det rätt skönt att röja och städa. Inspirationen fanns kvar då jag sist återvände till stan och följdaktligen röjde jag i garderoberna. Nu har jag en stor plastsäck i hallen med kläder till Frälsningsarmén. Bland dessa kläder finns den första kostymen jag köpte då jag tog steget in i arbetslivet. Det känns lite vemodigt att avstå från den, men den har hängt med på nåder så länge nu att tiden definitivt löpt ut.

Filtarna och bolstren på torpet får däremot ingen prövotid. Trots att det knappast är filtarnas fel att en massa möss har sprungit omkring och skitit i varje filtveck. Men jag är obeveklig. Om jag tvivlar på att jag själv skulle vilja sova på eller under bolstret/filten så är domen fällande.