Från svart till vitt

Jag kan från mitt köksfönster se innergården i vårt kvarter. Varje gång jag går till kylskåpet spanar jag in fågelboet i trädet utanför. Redan i slutet av mars, kanske var det början av april, blev jag glad då jag insåg att vi skulle få ett kråkpar till granne. Kråkhonan höll på i flera dagar med att rätta till kvistarna i det nya boet.

Men så försvann kråkorna. I stället hade vi en hyperaktiv skata som höll vakt över innergården och jagade bort alla som kom nära. Skatans svartvita skrud är så mycket vackrare än kråkans helsvarta så det går lika bra, tänkte jag. Även om kråkan är mera sympatisk än skatan.

Nu inser jag att jag tagit ut glädjen i förväg. Skatan är borta. Istället har vi nu en mås som malligt breder ut sig i boet. Hon tycks ha lagt sina ägg redan så jag misstänker att vi får stå ut med att hennes skrik ekar över innergården och ända ut i portgången. Trots att hennes gråvita fjäderskrud egentligen hör hemma på ett skär, inte mitt inne i stan.

Vad lär vi då oss av det här? Jo, det att Helsingfors bostadsmarknad går på högvarv och att det gäller att ha vassa armbågar om man hittar drömhemmet med utsikt.