23.2.09

Ljushuvuden och islyktor



På bilden ovan finns en islykta. Dess födelse var ej planerad. Tvärtom.

Islyktan har kommit till i bastun. Jag (eller kanske min sambo?) har nämligen i något skede glömt att tömma grytan. Trots att grytan inte var helt full så var jag säker på att den spruckit då jag först såg isen. I det här skedet började jag fundera på vad det egentligen var som fysikläraren Karlsson lärde oss i högstadiet. Vatten som fryser utvidgar sig. Eller var det så att is som smälter utvidgar sig? Karlsson brukade domdera att vi som är dumma i skallen (och inte följer med lektionen) kommer att lida av vår egen dumhet. Jag var nästan beredd att medge förlust, strö aska i håret, och ringa Karlsson för att be om ursäkt för att jag inte följde med på hans lektion.

Men om vi en gång förlorat grytan så kunde det väl inte skada att försöka få bort isen. Vad som helst är bättre än att isen smälter och smältvattnet rinner ner i askan och vidare ut på golvet för att söla ner hela bastun med askvälling.

Jag hackade isen med en liten yxa mycket försiktigt tills jag kom fram till vattenfickan som satt fast i isen. Därefter tömde jag fickan med en pappersmugg. Tanken var att jag skulle få ett handtag att lyfta upp isen med, men det var ett dödfött försök. Ingen orkar lyfta 40+ liter is ur en djup gryta, speciellt som isen har frusit fast i grytans något ojämna kanter. Jag var tvungen att sätta eld under grytan och hoppas på att få ut isen innan allt smältvatten rann ner i spisen och ut över golvet.

Jag har nu lärt mig att alla glömska dumskallar inte bestraffas med en gång. Åtminstone verkar vår gryta hålla vatten. Ganska snabbt fick jag ut isklimpen ur grytan. Då jag ställde den på en stubbe utanför bastun insåg jag genast att den blir en fin islykta. Ännu hinner man tända ljus i lyktan innan våren är här.

18.2.09

Blogginlägg anno 1799

"Frost och storm som dock mot aftonen tycktes minskas. Ännu var nog att bestyras med Rummens i ordningssättande, hvarför jag sydde blått och hvitt cattun på 5 stolar uti blå rummet hvilket utom annan städning var hela mitt arbete. Garderoben röjdes till en del. I stora Salen upspikades Takpanel", skriver Märta Helena Reenstierna, eller Årstafrun som hon är mera känd, den 18 februari 1799.

Årstafruns dagbok finns på Nationalmuseum i Stockholm och publiceras nu på www.antikochauktion.se. Jag läste dagboken - eller åtminstone långa utdrag ur den - för något år sen och det gör mig glad att se hur Nationalmuseum och Antik & Auktion nu gör denna förträffliga dagbok tillgänglig för en bredare publik.

Årstafrun skrev sin dagbok i 46 år. Jag tilltalas mest av hur relevanta många av hennes observationer känns ännu idag. Och visst är det intressant att få läsa om hennes möten med Carl Michael Bellman, hennes kommentarer om väder och vind. Jag kommer speciellt bra ihåg en dagboksanteckning om hur man i början av 1800-talet ställer till med höbärgningskaffe för tiotals personer.

Dagboken finns i nytryck och flera olika upplagor, men om du inte har tillgång till den så är 1700-talsbloggen ett bra substitut: Åstafruns blogg

10.2.09

Undehåll gräsklipparen nu



Efter att ha varit i nånslags vinterdvala är jag (och vintersolen!) nu tillbaks med fler idéer om blogginlägg än någonsin. Så i bästa fall kommer det att ha varit bra med ett litet uppehåll.

Efter två somrars gräsklippning insåg jag i höstas att vår gräsklippare behöver servas. Vilket inte är att undra på så som vi har farit fram och klippt gräs där ingen klippt förut. Vi har utvidgat gräsmattan genom att helt enkelt skuffa gräsklipparen över land och mark som tidigare varit slybevuxen äng, optimistiskt räknat med att marken nog jämnar ut sig efter hundra klippningar.

Lyckligtvis har jag tidigt börjat vidga mina perspektiv till en för mig helt ny värld under gräsklipparen. Jag ska väl hitta nån som före det är dags för första gräsklippningen i maj vet vad som ska göras. Visst förstår jag att bettet ska vässas, men inte så mycket mer än så. Men jag har engagerat en mökkitalkare (inhyrd hjälp, som specialiserat sig på att göra sånt som urbana torpägare inte orkar, vill eller kan) att hjälpa mig med vedklyvningen. Han undrade redan om jag inte ville göra kontrakt om gräsklippning för sommaren, vilket jag inte ville. Men jag kan kanske testa om han kan det här med gräsklippare...

Om du inte har en gräsklippare så kan du åtminstone passa på och föra din cykel på service just nu. Då slipper du vänta senare i vår då alla plötsligt vaknar samtidigt.