Kärlek vid första ögonkastet

Det är idag precis ett år sedan vi besökte torpet för första gången. Mäklaren som tog oss ut till torpet körde fel och vi hamnade i ett område med flera förfallna hus och gårdar fulla av bråte. Jag kommer ihåg att jag och min sambo utböt menande blickar om de fula omgivningarna. Lättnaden var stor då vi vände om och mäklaren äntligen hittade rätt. (Några gäster körde i somras också fel och vi har nu förstått att färdnavigatorn inte alla gånger är att lita på.)

Torpet ligger avsides, men ändå nära byn. Allt kändes rätt. Jag minns att vi tilltalades av hur lugnt läget var. Personligen imponerades jag av hur välskött, städigt och välordnat allting var på torpet. Trots att huset och snickarboden var fulla av saker såg jag tydligt att var sak hade sin egen plats. Kanske kände jag igen en själsfrände, men jag förstod att jag skulle trivas på torpet.

Det var ingen självklarhet eftersom jag samtidigt höll på att förhandla om köpet av Bergbacka, min fars barndomshem. Den förhandlingen hade kört fast, men jag var inte beredd att ge upp den drömmen förrän jag strövade omkring på gården utanför Torpet. Då insåg jag med en gång att jag inte skulle sakna Bergbacka. Nu i efterhand inser jag att de utdragna och motiga förhandlingarna med släkten innehöll en dold välsig-nelse.

Och så här ett år senare vet jag att vi tog ett utomordentligt bra beslut. Jag undrar om det känns lika för föräldrar vars förstfödda fyller ett år?

Summary in English: It is today exactly one year ago our first visit to the country house. It was love at first sight. I remember how everything felt so right. And that was not a given. After all, I had my heart set on my father's childhood home, but our negotiations to buy it had not been going too well as another relative wanted to buy it as well. Thus, it was an enormous relief to find something to replace that dream with. We know we took the right decision.

Vita brevis

I trädgården påminns vi varje dag om att livet är här och nu. Det är speciellt perennernas uppgiftatt genom sin konstanta förvandling berätta för oss hur allt redan i morgon kan vara förbi.



Men samtidigt som man så här på hösten med vemod ser på frostbitna perennrester och dödsvärtade fröhus kan man också ana ett löfte i förändringen. Rhododendron har redan nu utvecklat nästa års skott, fast hos oss har hjortarna mumsat i sig skottet.



På sommaren blir man aldrig vemodig på samma sätt trots att det hela tiden är något som dör. Man märker helt enkelt inte förändringen på samma sätt eftersom det hela tiden är något nytt som sticker upp, visar den skönhet knopparna gömmer eller fyller luften med förföriska dofter.

Lotte Möller skriver i sin bok Tankar om Trädgården om vissa av trädgårdens växter som åldras fult och vissnar alldeles oanständigt länge. Hon ger rådet att dessa växter ska förpassas så långt bort från huset som möjligt. Men jag påstår att en blomma i förfall kan vara lika fager att beskåda som en i full prakt. Ett exempel är tulpanen. En tulpan i vas fascinerar mig mest i det skedet de flesta tycker det är dags att slänga den. Men före tulpansäsongen börjar ska vi njuta av amaryllisarnas prakt.

Vintern kan komma

Aldrig har väl ett veckoslut på landet varit så tillfredsställande som det här. Pumpen är bortkopplad och torpet väntar nu på vinterns ankomst. Det här fotot tog jag i eftermiddags. Järneken bakom huset är nästan det enda trädet som fortfarande har löven kvar.



Både igår och idag har vi bränt kvistar, brädstumpar och gamla störar som legat bakom lidret sen år ett och två. Jag tror att det bor en liten pyroman i varje människa. Åtminstone var våra veckoslutsgäster enormt fascinerade av elden. Själv märker jag att jag i bastukammaren kan stirra in i brasan hur länge som helst. Det är avkopplande att lyssna på en sprakande brasa och se eldtungorna slicka björkveden.



Fast minst lika tillfredsställande är det att bli av med de rishögar som drällt på vår brasplats nere vid bäcken sen våren. Brasan hade brunnit ut och det var lite glöd kvar då vi skulle åka hem. Helst av allt hade jag velat låta den döende brasan värdigt ligga kvar och pyra ifred, men det sitter en liten neurotiker på högra axeln och viskar i mitt öra alla hemska (om än oändligt osannolika) saker som kan hända om man inte häller en massa vatten på brasan före avfärden. Följdaktligen gav jag efter för neurotikern och släckte askan med sputkannan, som jag fyllde och tömde hela åtta gånger. Till sist lade jag ännu iskakan från fågelbadet på den våta askan.

Då vi åkte iväg kändes det som om vi nu inte behöver åka ut till torpet på ett par månader eftersom allt är nu så väl förberett inför vintern. I verkligheten kommer vi att vilja åka ut ren nästa helg, eller senast helgen därpå.

Veckoslutsförväntningar

Nu börjar det vara dags att ställa i ordning torpet inför vintern. Det är mycket som ska göras och hittills har vi inte velat se sanningen i vitögat. Bl.a. har vi dahliaknölarna fortfarande i jorden. Det kan hända att det är för sent att ta upp dem för övervintring. Men jag hoppas på det bästa.

Vattenförsörjningen kommer också att försvåras då vi kopplar bort pumpen och lyfter in den för vintern. Men samtidigt går vi in mot en lugnare period på torpet. Naturen väntar på vintern och invånarna trälar på helt någon annanstans.

Men före vintern ska ännu ett andra parti på 600 lökar grävas ner. Min sambo hade svårt att stå emot frestelsen då det kom ett erbjudande för ett parti med nästan 80 procents rabatt. Efter att vi fått (måste jag delta??!) dessa nergrävda kommer förväntningarna inför nästa vår att vara enorma.

Bloggaktion för miljön

I dag firar vi den internationella Blog Action Day då bloggare världen över uppmanas dra sitt strå till stacken för miljön. Var och en gör det på sitt eget vis.

Personligen önskar jag att jag kunde stoppa polarisarna från att smälta bort under tassarna på alla fina isbjörnar, vars existens hotas. Och jag önskar att jag kunde drastiskt minska på belastningen av Östersjön så att vi ska ha ett levande och välmående hav även i framtiden. Ja, det är mycket jag önskar...

Men dom viktigaste valen för och emot miljön sker närmare min egen vardag och verklighet. Det är våra alldagliga val som väger tyngst. Därför har jag tagit fram en hustavla för miljövänliga konsumentval. Den är ingalunda heltäckande, men jag välkomnar nya förslag för att komplettera hustavlan.

Jag lovar att

1. Välja mat som är producerad nära mig. Med andra ord kommer jag att i allt större grad välja inhemska frukter och grönsaker, spannmåls- och köttprodukter. Samtidigt väljer jag bort t.ex. honung från södra Europa, äpplen från Asien, morötter från Mellanöstern. Som stor vän av husmanskost njuter jag av traditionella finska maträtter oftare än jag köper långväga ingredienser till exotiska maträtter. Likaså försöker jag äta mera frukt, grönsaker och rotsaker istället för kött.

2. Återanvända och reparera saker då det går. Jag kommer att tänka efter två gånger innan jag köper något nytt. Det här är viktigt speciellt då man lockas köpa en ny elektronisk grunka som har en förhållandevis kort livslängd. Tänk bara efter på alla onödiga prylar som finns i de flesta hem, som t.ex. brödmaskiner, äggkokare, voffeljärn och diverse motionsapparater.

3. Köpa begagnat. Det här är lätt för mig, för jag har redan länge i hemmet föredragit föremål av god kvalitet med en tidigare ägare. Det är trendigt med retro och loppis, kanske för att det ofta är billigare än att köpa helt nytt. Men att förlänga livslängden på ett föremål är också i bästa fall ett miljövänligt val. Om du är tvungen att köpa nytt är det därför bäst att välja föremål av hög kvalitet.

4. Semestra i hemlandet. En stor miljöbov är flygindustrin. Istället för att åka till Thailand, Mauritius eller Kanarieöarna väljer jag Lappland, torpet i Västra Nyland eller ursköna Åland. Jag vet, det här är ingen uppoffring eftersom jag har gjort det här valet tidigare. Men om du aldrig har semestrat på t.ex. Åland eller i Uleåborg så vet du inte vad du har gått miste om. Jag rekommenderar varmt båda resmålen.

5. Välja miljövänligare presenter. Allt är relativt. Det kan vara svårt att hitta en gåva som inte tär på miljön överhuvudtaget, men det är ej heller poängen. Istället för ett rödvin från Nya Zeeland kan du ge bort en flaska hemgjord svartvinbärssaft. Istället för en sak kan du ge bort av din egen tid. Min brorsdotter har redan i många år fått teaterbiljetter istället för Barbiedockor och cd-skivor. Den gemensamma upplevelsen är ofta lika mycket en gåva till dig själv. Men om du vill ge en riktig present så blir det sällan fel om du väljer något man kan äta, dricka eller bränna. Då kommer presenten med största sannolikhet inte att stå och drälla i något hörn, bortglömd av alla.

6. Aldrig köpa en lövblåsare. Det finns alldeles för många helt onödiga grunkor och produkter som personer med anlag för lättja faller för. Lövblåsare är en sådan. Genom att kratta förbränner du dessutom kalorier istället för fossila bränslen. Hos oss på torpet är det gamla hederliga krattor som gäller.

Nu har mitt blogginlägg handlat ganska lite om just torpet, men det tillåts kanske i miljömedvetenhetens namn. Ikväll ska jag dessutom fortsätta firandet genom att leva som jag lär och gå på teater med en god vän till mig.

Ny skala: härligt - förfärligt

Efter att i mitt tidigare inlägg ha spytt galla över ölandstok och brudspirea får jag nog överväga att införa en skala. I ena ändan har vi nirvana, fulländad skönhet och underbar perfektion. I andra ändan finns skärselden, sura uppstötningar och fasansfull fulhet. Ölandstoken ligger på fel sida om mitten.

Ännu längre in på fel sida om mitten ligger hungriga hjortar och råddjur som äter precis allting. Här har man försökt välja sånt som inte ska ätas upp med en gång, men se nej! Nu visar dom jäklarna ingen hänsyn. Och det som inte tuggas av grävs upp då de vispande vita rumporna sprätter iväg hit och dit. Igen helt utan hänsyn till amatörträdgårdsmästarens ansträngningar.

Hm, nu får jag det igen att låta som om hela weekenden har varit en enda lång frustration. Så här lugnt och fridfullt var det fredag kväll:



På lördagen hade vi besök av en snickare. Vi diskuterade ett projekt för vilket han uttryckte intresse att ta sig an. Han lovade fundera på någonslags budget för projektet. Det verkar lovande, men jag återkommer till detta senast då jag kan visa före och efter foton. Söndagen var tillfredsställande likaså. Jag fick äntligen inspiration att måla två nattduksbord och en gammal kökspall. Det är fortfarande Allbäcks lineoljefärg som gäller. Här ett lite vardagligare stilleben på samma bord som stillebenet ovan.



Vi har hela tiden vetat att det finns möss i vårt hus. Det har alla små svarta peplor på vinden avslöjat för oss. I natt vaknade jag att det var livlig trafik på musebahn bakom spännpappen i sovrummet. Det var första gången på ett helt år som jag hört mössen. Men det är väl inte så underligt, mössen söker sig inomhus då det blir svalt ute. Med mig hem till stan hade jag i varje fall en stor del av all mat som funnits i skafferiet. Det som blev kvar är instuvat i glasburkar, i mikron och på andra ställen där den är svår att komma åt. Men mössen stör mig inte. Trots det är också dom på fel sida om mitten på min skala härligt - förfärligt. Och det är inte bara för att dom skiter inomhus.

Gränsdragningar

Vi för en ständig dialog om gränsdragningar i trädgården. Dialogen är en slags kamp mot det oändliga habegär som vi upplever då vi besöker handelsträdgårdar, järnaffärer och plantskolor.

Själv har jag försökt låta bli att säga nej då min sambo köper perennplantor, vårlökar och hela träd som sen ska stuvas in i vår bil. Mer än en gång har jag anlänt till torpet med löven från ett äppel- eller körsbärsträd kittlande i nacken. Men trädgården är stor och mångfalden är välkommen. Trots det finns det vissa växter som är portade från vår trädgård. Dessa kan delas in växter som inte hör hemma i vår natur (t.ex. lupin och kaukasisk jättefloka) och i växter som hör hemma i rabatten utanför ett ämbetshus från 1970-talet (t.ex. brudspirea och ölandstok). Ja, och så vill jag inte ha något som breder ut sig alltför mycket.

Dessutom är vi lyckligtvis ganska långt överens om att det är just träd, buskar och perenner som gör en vacker trädgård. En och annan trädgårdsmöbel tillåts. Likaså stora krukor och gjutjärnsgrytor. Däremot är alla prydnadsföremål i plast och målad metall förbjudna. Det betyder att inga gardentomtar, krusidulliga rabattstaket eller mackapärer som pinglar med vinden är tillåtna.

Och nu är det inte så att jag/vi känner habegär inför trädgårdstomtar i gips. Men jag tror starkt på att man ska bestämma sig för en linje i trädgården och följa den. Eftersom vi har en ganska stor trädgård försöker vi ha stora rabatter med få sorter, men desto fler av just de få sorter vi väljer. För att undvika ett plottrigt intryck. Jag vet inte om vi lyckas varje gång, men vi försöker.

Men vad tycker du? Var går gränsen? Lämna en kommentar och berätta vad du inte vill se i din trädgård!