Men samtidigt som man så här på hösten med vemod ser på frostbitna perennrester och dödsvärtade fröhus kan man också ana ett löfte i förändringen. Rhododendron har redan nu utvecklat nästa års skott, fast hos oss har hjortarna mumsat i sig skottet.
På sommaren blir man aldrig vemodig på samma sätt trots att det hela tiden är något som dör. Man märker helt enkelt inte förändringen på samma sätt eftersom det hela tiden är något nytt som sticker upp, visar den skönhet knopparna gömmer eller fyller luften med förföriska dofter.
Lotte Möller skriver i sin bok Tankar om Trädgården om vissa av trädgårdens växter som åldras fult och vissnar alldeles oanständigt länge. Hon ger rådet att dessa växter ska förpassas så långt bort från huset som möjligt. Men jag påstår att en blomma i förfall kan vara lika fager att beskåda som en i full prakt. Ett exempel är tulpanen. En tulpan i vas fascinerar mig mest i det skedet de flesta tycker det är dags att slänga den. Men före tulpansäsongen börjar ska vi njuta av amaryllisarnas prakt.
3 kommentarer:
Instämmer helt i fråga om att åldrande och vissnande blommor kan vara vackra. Visst är det snyggt med långa, lite dekadenta tulpaner som var för sig börjat leva ett eget liv efter att ha först stått militäriskt ihop.
Om de bara inte började lukta ... Annars så tycker jag bilderna i detta inlägg är FANTASTISKA. Så vackra. I love tulpanbilden!!!
Tack, roligt att höra att bilderna uppskattas. Tulpanbilden är från januari i år, de övriga har vi taget på torpet förra veckoslutet.
Skicka en kommentar