Vi för en ständig dialog om gränsdragningar i trädgården. Dialogen är en slags kamp mot det oändliga habegär som vi upplever då vi besöker handelsträdgårdar, järnaffärer och plantskolor.
Själv har jag försökt låta bli att säga nej då min sambo köper perennplantor, vårlökar och hela träd som sen ska stuvas in i vår bil. Mer än en gång har jag anlänt till torpet med löven från ett äppel- eller körsbärsträd kittlande i nacken. Men trädgården är stor och mångfalden är välkommen. Trots det finns det vissa växter som är portade från vår trädgård. Dessa kan delas in växter som inte hör hemma i vår natur (t.ex. lupin och kaukasisk jättefloka) och i växter som hör hemma i rabatten utanför ett ämbetshus från 1970-talet (t.ex. brudspirea och ölandstok). Ja, och så vill jag inte ha något som breder ut sig alltför mycket.
Dessutom är vi lyckligtvis ganska långt överens om att det är just träd, buskar och perenner som gör en vacker trädgård. En och annan trädgårdsmöbel tillåts. Likaså stora krukor och gjutjärnsgrytor. Däremot är alla prydnadsföremål i plast och målad metall förbjudna. Det betyder att inga gardentomtar, krusidulliga rabattstaket eller mackapärer som pinglar med vinden är tillåtna.
Och nu är det inte så att jag/vi känner habegär inför trädgårdstomtar i gips. Men jag tror starkt på att man ska bestämma sig för en linje i trädgården och följa den. Eftersom vi har en ganska stor trädgård försöker vi ha stora rabatter med få sorter, men desto fler av just de få sorter vi väljer. För att undvika ett plottrigt intryck. Jag vet inte om vi lyckas varje gång, men vi försöker.
Men vad tycker du? Var går gränsen? Lämna en kommentar och berätta vad du inte vill se i din trädgård!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
DNAn mainoksen puutarhatonttuja ja tuulipukuisia naapureita!
Lupin, spirea och ölandstok tillåts längre ifrån huset - smärtgränsen går definitivt vid trädgårdstomtarna!
Vi har ju också lupin nere vid åkern, men vi försöker bli av med den genom att plocka bort fröhusen efter blomningen. Lupinen är vacker, men jag skulle föredra en riktig gammaldags äng.
Jag frustade glatt åt din analys av växtligheten utanför 70-talets ämbetshus - och vill tillägga världens äckligaste växt att rensa ut- hagtornet. Lustigt nog har jag varit tvungen att av sentimentalitetsskäl låta två syntetiskt gula ölandstokar paradera på var sida om "bron" till höskullen, eftersom de planterades av en saligen hädangången anförvant...alltså ingen regel utan undantag - jag väntar i framtiden på att få läsa om ert första vindspel eller något annat lika läskigt- som av känsloskäl bara inte kan förbigås... Ha en fortsatt trevlig höst i det gröna, röda, bruna, svarta, vita...?! MVH Token bakom kroken
Skicka en kommentar