Späckat veckoslut

Veckoslutet präglades av vatten. Nästan så fort som vi kom till torpet så fick pumpstrulet från veckoslutet innan fortsättning. Vår pump har några delar av hårdplast som med tiden blivit sköra. Jag gissar att pumpen stått och väntat på en stöt och nu då vi tog tag i den brast det.

Det är otroligt hur vardagen påverkas snabbt då någonting inte fungerar som det ska. Att hushålla utan rinnande vatten är jobbigt även om det går. Som det stora teknikens underbarn jag är var min andra åtgärd att ringa min bror och fråga om råd. Det första jag gjorde var att häva invektiv över odågan till pump. Pumpen går kanske att reparera, men jag återkommer till det.

Det var tur att vi hade klippt en stor del av gräsmattan på fredag kväll. Lördagen regnade det precis hela dagen, men tappra trädgårdsmänniskor låter sig inte avskräckas. Vi var uppe tidigt och åkte iväg till Billnäs för att ta del i en bytesmarknad för perennplantor. Vårt bidrag var stora pelargonplantor. Min sambo visste att vi inte hade tillräckligt med pelargoner och hade därför förberett sig med en börs full av en- och tvåeuros mynt. Vi hade bakluckan full av plantor då vi åkte iväg hem.

Min rabatt (som fick sin början förra helg) har nu fått tillskott och kan bland annat stoltsera med en vit pion med det nobla namnet Duchesse de Nemour. Hertiginnan har dubbla doftande blad och uppenbarligen en gul mitt, men jag tror inte att hon kommer att belöna sin vårdare med några blommor den första sommaren.. Nånstans läste jag att hertiginnan, som alltså funnits på riktigt, var kusin med drottning Victoria. Månde drottning Victoria går igen som pion också? I varje fall, jag tycker att pionen är väldigt fascinerande. Tidigare användes den som medicinalväxt och den har fått namnet av läkaren Paion i den grekiska mytologin.

Nåja, tack vare allt regn fanns det ingen fara för att plantorna skulle torka. Tvärtom, vi fick lov att lyfta en del krukor under tak för att de inte skulle översvämmas.

Mot kvällen klarnade det upp och då vi gick till bastun färgade solnedgången furorna mörkröda. Då vi klockan halv tolv på natten promenerade från bastun till torpet imponerades vi av den gröttjocka dimma som uppstått ur intet medan vi badat.

Söndagens program var också späckat. Vi fick trädgårdslandet i skick, hallonsnåren som så gott som slukat vinbärsbuskarna är nu borta och bordsytan i storstugan är vaxad med Osmo-color.



Dessutom fick jag äntligen vinden städad. Nästa gång vi åker till torpet ska jag ännu torka golven och ställa möblerna på plats och sen kan vi inkvartera åtminstone fyra personer på vinden.

Den blomstertid nu kommer

Och inte helt utan lust och fägring heller. Rosenkvitten är bland det vackraste som växer i vår trädgård.



Åtminstone tills min nya rabatt kommer igång på riktigt. Jag har nu kommit halvvägs med att gräva bort ytskiktet av gräsmattan där min rabatt kommer att prunka. Det är hårt jobb då man också måste avlägsna alla rötter i jorden. Och ändå kommer jag nog ganska lätt undan eftersom jordmånen är god och full av daggmask. På fotot nedan syns den östra ändan av rabatten. Jag blandade in två säckar med Biolans svarta mylla i den egna mullen. Vet inte om det nu egentligen har så stor betydelse, men det kändes rätt.



Jag kom redan nu igång med att plantera några perenner, men största delen kommer nog i jorden först nästa veckoslut. Men det betyder att jag nu har en vecka på mig att fundera på vad jag vill ha i rabatten. Min tanke är att färgskalan ska bli blå-vit-gul. Förslag mottages med tacksamhet!

Sju franska streck får sammanfatta veckoslutet och avsluta det här inlägget:
- vi klippte gräset för första gången.
- jag bongade en snok som försökte komma undan gräsklipparen. Den verkade inte alls farlig, men att den sen plötsligt bara försvann mitt i gräsmattan kändes otäckt.
- jag skrämde iväg en uggla som sov i vedlidret utanför bastun. Snälla, kom tillbaks och ät upp alla sorkar! (Om du fortfarande är hungrig så kommer jag nog inte att sakna snoken heller)
- pumpen strejkade, hoppas det inte är något större fel med den.
- jag målade matbordet.
- dessutom borstade jag gårdens enda klippa ren från unkiga mossor (dom var på riktigt fula, halvdöda och sura - inte alls fina som mossor ska vara). Hos oss är det taklök som gäller. Mera om "stenpartiet" senare.
- hann aldrig dammsuga och städa vinden trots att vi fått låna en jättehäftig dammsugare för industriellt bruk. Däremot hann jag prova den då jag dammsög bastun och bastukammaren.

Från svart till vitt

Jag kan från mitt köksfönster se innergården i vårt kvarter. Varje gång jag går till kylskåpet spanar jag in fågelboet i trädet utanför. Redan i slutet av mars, kanske var det början av april, blev jag glad då jag insåg att vi skulle få ett kråkpar till granne. Kråkhonan höll på i flera dagar med att rätta till kvistarna i det nya boet.

Men så försvann kråkorna. I stället hade vi en hyperaktiv skata som höll vakt över innergården och jagade bort alla som kom nära. Skatans svartvita skrud är så mycket vackrare än kråkans helsvarta så det går lika bra, tänkte jag. Även om kråkan är mera sympatisk än skatan.

Nu inser jag att jag tagit ut glädjen i förväg. Skatan är borta. Istället har vi nu en mås som malligt breder ut sig i boet. Hon tycks ha lagt sina ägg redan så jag misstänker att vi får stå ut med att hennes skrik ekar över innergården och ända ut i portgången. Trots att hennes gråvita fjäderskrud egentligen hör hemma på ett skär, inte mitt inne i stan.

Vad lär vi då oss av det här? Jo, det att Helsingfors bostadsmarknad går på högvarv och att det gäller att ha vassa armbågar om man hittar drömhemmet med utsikt.

Sieben, sieben

Vi gav upp en helg på torpet för att uppleva den Eurovisions hype som trappats upp på gator och torg i en hel vecka före finalen i lördags. Ja, inte var vi med på Hartwall Arenan, men vi hade goda vänner som ordnat med festlokal, buffetmiddag och schlager på storskärm. Med tanke på att det här antagligen var den enda gången vi hade möjlighet att uppleva detta under här hemma i Helsingfors så var det definitivt värt det.

Jag ser väldigt lite på tv, men i år hade jag av en händelse råkat sitta framför tv:n då den samnordiska juryn såg på schlagerbidragen före själva finalveckan. Den här juryn består av en person från varje nordiskt land, som i tur och ordning presenterar bidragen och sen kommenterar dem. Finland representerades i juryn av Thomas Lundin. I varje fall, de här programmen är den bästa underhållning som jag sett på tv. Någonsin. Det låter banalt, men så är det. I varje fall så kunde jag nu säga att jag var lite påläst inför Schlagerfestivalen. Eller åtminstone tillräckligt bekant med bidragen för att våga ha en åsikt.

Finalkvällen började med en förfest på fel sida om långa bron, men champagnen flödade och det var kul. Senatstorget lär ska ha lockat 25000 schlagervänner, men vi anade inget av denna publiktillströmning då vi åkte taxi via Norra stranden till Skatudden vid 21-tiden.

Min segertippning gick delvis åt skogen, men vi fick vara med på en rolig fest. Om jag hade slagit vad utgående från de bidrag som fick de mesta applåderna på festen hade det blivit två rätt av tre. Publiken tyckte nämligen bäst om Ukrainas, Serbiens och Finlands bidrag. Nåja, vi vet att Finland slog Sveriges segertippade bidrag, vilket man i bästa landskampsanda kan glädja sig över. Om vi dessutom hade fått tre poäng mer än Kanada hade vi varit världsmästare i hockey också.

Istället får vi vara nöjda med YLEs suveräna schlagerarrangemang. Värdparet Mikko Leppilampi och Jaana Pelkonen såg bra ut och Krisses blonda humor gick hem hos alla. Däremot tycker jag att man kunde ha tonat ner hårdrocken en aning. Överlag var det ett fint veckoslut och nu kan man glömma allt vad schlagerfestivalmusik heter till våren 2008 och finalen i Serbien.

Kan man slänga andras minnen?

Flera gånger de senaste veckorna har jag varit tvungen att ta beslut i situationer där jag hellre låtit bli. Det gäller vinden på vårt torp. Varje gång vi varit ute på torpet den senaste tiden är jag uppe på vinden den sista timmen före vi åker hem. Målet är att tömma vinden på överlops bråte i tid för sommarsäsongen. Med rishögen som vi brände vi påsk så brann mängder att gamla bolster, malätna filtar och söndertuggade dynor.

Efter det har jag packat säkert tjugo sopsäckar fulla med avlagda vinterstövlar, söndersmulade julprydnader, gamla gardiner, kopiösa mängder av plast- och plåtburkar. Det i sig är ganska lätt och resultatet är tillfredsställande. Det som däremot är svårt är att stöta på låda efter låda med de tidigare ägarnas privata korrespondens, barnens skolteckningar och handarbeten samt annan egendom som sparats eftersom de är fulla av minnen. Vad ska man ta sig till med andras brev? Jag vill inte ha dem själv, men det känns fel att slänga dem. Och de tidigare ägarna var mycket tydliga: det enda dom vill ha (förutsatt att vi hittar den) är en tilläggskrok till den fina takkronan som tidigare hängde i storstugan.

Trots klart besked kan jag inte låta bli att undra om dom kommer att ringa om ett halvår och försiktigt höra sig för om gamla brev och barnens påskteckningar. Jag vet att min egen Mamma sparat dessa och skulle bli superolycklig om nån brände dem i brasan.

Men nu då tåget har kommit igång är det svårt att stoppa det. Nästa vecka har jag tillgång till en skåpbil och då bär det av till avstjälpningsplatsen med den gamla hetekan och de murriga resårmadrasserna. Det är bara några trasmattor och fina filtar som jag sparar.

Överlag är det rätt skönt att röja och städa. Inspirationen fanns kvar då jag sist återvände till stan och följdaktligen röjde jag i garderoberna. Nu har jag en stor plastsäck i hallen med kläder till Frälsningsarmén. Bland dessa kläder finns den första kostymen jag köpte då jag tog steget in i arbetslivet. Det känns lite vemodigt att avstå från den, men den har hängt med på nåder så länge nu att tiden definitivt löpt ut.

Filtarna och bolstren på torpet får däremot ingen prövotid. Trots att det knappast är filtarnas fel att en massa möss har sprungit omkring och skitit i varje filtveck. Men jag är obeveklig. Om jag tvivlar på att jag själv skulle vilja sova på eller under bolstret/filten så är domen fällande.