För ett nyårsfirande utan vansinne!

Årets största vansinne brukar börja nångång på eftermiddagen. Det börjar med tonårspojkar som tänder på små mattor av bomber som sen smattrar i parker, portgånger och i värsta fall trapphus. Kanonbomberna och raketerna kommer först på kvällen. I princip kunde man väl vänta sig att vuxna människor skulle ha tålamod att vänta tills vi närmar oss det nya året, men i takt med att folk smäller i sig kopiösa mängder alkohol brister hämningarna.

Det är sällan jag säger högt att vår lagstiftning är uppåt väggarna, men angående privatpersoners raketkonsumtion är den det. Alla kinabomber, papater, raketer och smällare borde förbjudas. Kanske med undantag för stadens eller kommunens eget fyrverkeri, vars arrangemang förbereds av nyktra experter.

Jag ser flera fördelar med att inga raketer säljs till privatpersoner. För det första skulle antalet exploderade ögon och förlorade fingrar minska drastiskt. För det andra skulle miljön tacka. Jag vet inte om någon gjort en miljökonsekvensbedömning av att tusentals raketer skjuts upp på himlen, men belastningen är uppenbar. Jag slår vad om att de tomma rakethylsor och bombflisor som förskönar våra parker den 1 januari är ett mindre hot mot miljön och vår hälsa än de tungmetaller och andra härligheter som ges fritt tillträde till min andningsluft. Som djurvän tycker jag dessutom synd om alla de tusentals hundar som lider av smällarna. Jag röstar alltså för ett nyårfirande utan vansinne!

Lyckligtvis kan jag dra mig tillbaka till skogsvaktartorpet, där luften är ren och oförstörd. Och även om jag har grannar är avståndet sådant att lukten på brännt krut hinner upplösas och blandas med syrepartiklar före den når oss.

Diatriben ovan till trots önskar jag er alla lika många spännande äventyr som jag själv ser framemot under det nya året! Enligt ett gammalt kinesiskt ordspråk ska man dricka sig full om man vill vara lycklig en kväll. Om man vill vara lycklig i ett år ska man gifta sig. Men om man önskar livslång lycka ska man bygga en trädgård. Jag kanske inte kan börjar från början, men väljer att bygga på min trädgård.
Gott Nytt År!

Trädgårdsdrömmar

Det största glädjeämnet så här efter julen är det att dagarna börjar bli längre. Det betyder att man kan börja planera trädgården. Eller medge att vi gör det. För om sanningen ska fram så är frökatalogerna för 2007 nog redan ganska fulla av vikta hörn och små gula lappar som sticker ut mellan sidorna.

Men vi står inför en stor utmaning. Hur stå emot frestelsen att beställa en av varje? Det skulle vara vettigare att först vänta och se vad som kommer upp i den stora trädgården. Det gamla paret som sålde torpet till oss berättade att trädgården är full av gamla perenner som riddarsporre (Aconitum), gråmalva (Lavatera thuringiaca), bondpion (Paeonia officinalis), gulplister (Lamiastrum galeobdolon), brinnande kärlek eller studentnejlika (Lychnis chalcedonica), stormhatt (Aconitum napellus L.) och jättevallmo (Papaver pseudoorientale). Men en perenn som uppenbarligen saknas är min favorit, rudbeckian (Rudbeckia laciniata). Rudbeckian, som också heter gullboll, är vacker i trädgården och kan med fördel användas som snittblomma. Jag tror att jag kan få min rudbeckia från en bekant i Östra Nyland.

Nåja, det finns nog många andra växter som jag vill ha också. T.ex. var det kärlek vid första ögonkastet då jag för något år sen för första gången stötte på jätteverbenan (Verbena boniariensis) i Bergianska trädgården i Stockholm. Och i det här skedet är det lätt att inte ens ägna en tanke på livets realiteter som heter rensa ogräs, vattna och vitsvanshjort, som alla på sitt eget lilla vis låter en förstå att man borde nöja sig med mindre.

Om det förresten är nån som känner en duktig träddoktor (SAOL känner inte till benämningen arborist!) så berätta för mig! Vi har nämligen två gamla askar (Fraxinus excelsior) som behöver tillsyn. Ja, det finns några andra lövträd också som verkar lite murkna, men jag har inte så här utanför växtperioden lyckats identifiera dom ännu.

Övningsboende

Julvistelsen på torpet innehöll mycket nytt. Vi övernattade för första gången på torpet, eldade i sovrummen för första gången, badade bastu för första gången och lagade mat på eldspisen i storstugan för första gången. Utöver julfirande blev det alltså lite mer övningsboende och inlärning än vad vi hade räknat med.

Vi återvände till stan alldeles nyss med lite mer röklukt i kläderna än vad vi tänkt oss. Det här med att elda i spisar som stått kalla i flera månader var inte det lättaste, men vi kan det nu. Speciellt bastuns "Aitokiuas" var lite svårare än vi tänkt. Vi hade öppnat spjällen, men ugnens specialkonstruktion förstod vi oss inte rikgtigt på. Följdaktligen kunde vi ha haft åtminstone lättrökt skinka till julmiddagen om vi haft lust. Inte förstod vi heller att bastun blir het först efter att man slutat elda, stängt en lucka och öppnat en annan. Till bastun gick vi sen längs en av marschaller upplyst stig, badet var ljuvt och jag som inte tycker om öl beslöt att fira med en Lapin Kulta efter bastun.



Det blev många nya intryck och jag delar med mig av dessa genom en tio-i-topp-lista:
1. Julgran från egen skog (se bilden)
2. Att vakna av att det är så tyst inne i torpet och utanför
3. Julnattens klara stjärnhimmel
4. Doften av granbarr inomhus
5. Matlagning på vedspis
6. Första övernattningen och lyckokänslan enbart husägare kan känna
7. Superbra bastu (nu då vi vet hur den fungerar!)
8. Snäll julgubbe
9. Trygghetskänslan som torpets hederligt härliga feng-shui inger
10. Överraskande naturobservationer

Men allt som allt var den här julen just så fin som man kunde ha hoppats. Vi hade tänkt vara ute i skogen då julfriden utlystes i Åbo, men istället satt vi i bilen på väg hem från Siwa-butiken i Fiskars. Julfriden kom till oss via bilradion. Och igen senare då vi vid midnatt stod med krökt nacke och stirrade på miljontals tindrande stjärnor ovanför oss.

Julfrid i torpet

Äntligen är alla arbetsuppgifter, julbesök och övriga plikter undanstökade. Vi åker om en alldeles liten stund ut till landet, där allt står färdigt inför vårt julfirande. Samtidigt som man i Åbo utlyser julfriden kommer vi att ta en promenad i skogen och önska en fridfull julhelg till alla älgar, vitsvanshjortar, grävlingar och korpar. Och under julen kommer jag att göra mitt bästa för att uppfylla det valspråk som vi valt för torpet och denna blogg - Pax et Plenus. Det önskar jag för alla och en var.

Njut av julen!

Kommentarer välkomnas!

Hej! Nu kan också du som inte är registrerad bloggare kommentera mina skriverier. Fint va! Jag framstår säkert som en stenåldersanvändare av det här publiceringsverktyget, men jag kan för mitt liv inte hitta tillbaka till stället där jag kan sätta in de länkar jag själv vill. Men jag har å andra sidan haft så bråttom på senaste tiden att jag bara inte har hunnit bekanta mig med alla finesser som den här bloggen erbjuder.

Min ursäkt är att jag har haft annat att tänka på. Genast då vi kom till torpet igår märkte vi att ett stort träd hade gett efter för höstvindarna. Ironiskt nog hade vi för en månad sen diskuterat trädet och dess ominösa lutning med säljaren, som gått och väntat på att tyngdkraften skulle vinna över trädet redan för 30 år sen. Jag tänker mig att det gamla trädet (som säkert har en diameter på nära 100 cm) insåg att det skett ett generationsskifte och nu gått kunde slappna av. Och vips fick vi en seg Betula som breder ut sin majestätiska krona över gårdstunet.

Vårt land!

Vad är bättre än att dra näsborrarna fulla av den friska luften som omger eget torp och tun!? Åtminstone för oss kändes det fint att spankulera omkring på egen gård så hår på Fosterlandets 89-årsdag. Glad självständighetsdag!