Änglavakt i höjden

Det är märkligt hur det vackra och varma höstvädret sätter fart på en. Inspirerad av 46 tranor som vilade upp sig på åkern utanför torpet har jag varit högt över marken hela dagen. Tranorna är alldeles kolossalt försiktiga och medvetna om sin omgivning. Jag smög tystare än Hiawatha, men kom bara så här nära:



Men det var tillräckligt nära för att få mig på gott humör.

På eftermiddagen trängde solen genom molntäcket och det var +19 grader Celsius i skuggan bakom torpet. Och där i värmen trivdes både jag och min egen lilla skyddsängel. För en sån hade jag nog med mig idag.

Jag fick ett infall att klättra upp på taket för att borsta bort mossan som växer på takteglen. Det var förvånansvärt tungt och efter en timme på taket var jag helt slut men bara halvfärdig med det jag börjat. Jag var nästan färdig och stod redan på stegen som står lutad mot taket och borstade bort den lösa mossan från taket. Detta moln av mossmulor for iväg över takkanten och hälften kom med en gång upp tillbaks med en oväntad luftström. Total oberedd som jag var fick jag ögonen fulla av mossa och tappade nästan balansen. Jag håller tyst om det här för min sambo för annars blir jag nog portad från taket.

Som du ser har tegeltaket mossa på norra sidan, men inte på den sidan som vätter mot söder. Antagligen är norrsidan tillräckligt fuktig medan solen gassar mot södra sidan mest hela dagarna och gör livet surt för mossorna som vill slå rot.



Och så här ser mossbeståndet ut på nära håll. Är det nån som vet hur man blir av med mossan? Eller måste man verkligen med jämna mellanrum klättra omkring på taket med en rotborste i handen för att bli kvitt mossorna? Google föreslår att jag dränker mossan i bensaltensid. Det lär ska vara biologiskt nerbrytbart och hålla mossorna borta i fyra år. Jag undrar om det inte låter lite för bra för att vara sant. Är det nån som vet? Berätta!



Ja och då jag var klar med taket klättrade jag upp för en annan stege för att kapa toppen på ett träd. Det var en gammal lind vars grenar kapats helt fel nån gång för länge sen. Grenarna hade följdaktligen murknat och släppt in en massa vatten i stammen. Hela trädet var en fara, men jag fick rådet att kapa kronan och låta 2,5-3 meter av stammen stå kvar. Den är nu ganska ful, men jag ska låta den stå kvar på nåder över nästa sommar. Om den får en buskig och frodig ny krona får den kanske stå kvar ännu längre.

Hurra för pigavdrag

Just nu känns det skönt med höst och lågsäsong för torpliv. Jag tror att det närmast beror på en lyckad och på många vis tillfredsställande sommarsäsong.

Med 10 månaders perspektiv inser jag att vi med köpet av skogsvaktartorpet inledde ett kanske livslångt kapitel i våra liv. Jag kände mig nog lite osäker inför köpet, men resonerade bort osäkerheten med tanken att vi alltid kunde sälja om det inte funkade. Just det torpet vi fallit för kändes helt rätt, men jag kände mig osäker över att äga och ha ansvar för en fastighet i största allmänhet.

Nu känner jag inte den osäkerheten längre. Visserligen har jag massor att lära mig ännu, men det kommer att gå vägen. Dessutom är det väldigt tillfredsställande att bygga och reparera och inse att tummen inte ligger precis mitt i handen. Även om det känns så ibland.

Dessutom är det inte meningen att vi ska göra allt själv. Om vi ser ett år fram i tiden så kommer vi åtminstone att anlita en snickare för att bygga om vår tambur och en träddoktor som kommer och trimmar några övervuxna träd samt en plåtsmed som tillverkar och installerar "mössor" på skorstenarna. Och för allt detta får vi hushållsavdrag (här i Finland kan man i beskattningen dra av en del av kostnaderna för arbete utfört i hemmet, pigavdrag tror jag det kallas i Sverige).

Över hälften vunnet

Narcissplanteringstalkot på lördagen var inte någon publiksuccé att tala om. Trots om inbjudan som gått ut i tid (yeah, right!) och lunchlöfte. Vi hade vädergudarna på vår sida och belönades belönades av härligt solsken, medan regnet uppenbarligen stod som spöt i backen här i Helsingfors. Och att plantera 300 lökar var inte riktigt så hemskt som jag hade tänkt att det skulle vara. Nu har vi bara ca 200 tulpanlökar kvar, men de ska inte planteras riktigt ännu.





Min metod var alltså att gräva ett stort hål, placera ut lökarna på botten och fylla igen hålet. Det gäller att hitta rätt plats för dessa hål eftersom det lätt blir fult där man grävt. Jag valde exempelvis att klippa bort rabarberbladen och plantera lökarna i gropar som var åtminstone 50 cm från rabarberplantan. Dessutom grävde jag en 4-5 meter lång och 20 bred grop längst bort i trädgården. Jag återkommer i vår med rapport om narcisshavet i form av en månskära.

PS. Jag har nu fått tag på en snickare som är mer än försiktigt intresserad att ta sig an tamburprojektet.

PS2. Det var mulet och regnigt i natt. Jag var uppe vid halvfyratiden. Det var rent förbluffande hur kompakt mörkret var. Vi har så fin feng-shui på torpet att mörkret inte kändes det minsta otäckt, tvärtom det kändes fridfullt.

Välkommen på talko lördag klockan 12

Jag kom hem igår från en förhandsvisning av Markku Pölönens nya film Lieksa vid halv 9 tiden och höll på att svimma redan i tamburen. De alliumlökar som gjorde livet surt för både mjölk, kalkonuppskärning och frukosthungriga jag var småpotatis i jämförelse med den ogenomträngliga stanken som slog emot då jag kom hem.

I går anlände nämligen över hälften av de ungefär 470 vårlökar som ska planteras inkommande veckoslut. Och härmed bjuder jag in alla de vänner och bekanta som jag någonsin hjälp att flytta. Jag vet, det är kort varsel, men förbarma er över oss som tack vare min sambos i och för sig bedårande galenskap har ett berg av lökar att gräva ner!

Summary in English: We have almos 500 bulbs waiting to be planted. Please join us on Saturday at noon for a bulb party.

Snickare sökes

Otålig som jag är irriteras jag av pågående högkonjunkturs följder och sidoeffekter. Trots flera och upprepade försök har vi inte lyckats hitta en snickare för vissa ombyggnader på torpet.

Vi har försökt anlita några snickare/företag som vi känner. Men alla har händerna och orderböckerna fulla av mera luckrativa projekt. Jag har ännu några telefonnummer som jag ska ringa, men den här jakten på yrkesfolk har varit så fylld av oväntade motgångar att jag inte riktigt ännu vågar beställa pärlsponten.

Och eftersom min egen erfarenhet av snickrande begränsar sig till högstadiets pedagogiskt obefintliga undervisning i träslöjd kommer jag inte att göra jobbet själv. Visst har jag byggt en drivbänk för bara en månad sen, både hammare och spik hålls i handen. Men jag kommer ändå att invänta en konjunktursvacka. Och samtidigt söka vidare efter en duktig snickare.

Summary in English: People have lots of money. They use it to hire carpenters. No carpenters are available to take on a job at our country house. I hesitate to do the job myself. The search (for a good carpenter) continues.

Rabatt á la Prinsessan Margareta

Då semestern tog slut i mitten av augusti skrev jag i ett blogginlägg att tiden som jag fritt förfogade över under sommaren var lyxig. Det fanns alltid något att göra, men det fanns gott om tid och ingenting var akut.

Nu är situationen en annan. Allt som behöver göras känns akut eftersom tiden är begränsad. Det gäller att klippa gräset före det börjar regna, plantera de sista perennplantorna så att de hinner rota sig innan växtsäsongen är över, samt plantera vårlökar innan vintern kommer. Lite samma tempo som i våras alltså. Speciellt som det nu också är sånt som blir ogjort.

Samtidigt som vi sköter om det som finns märker jag att vi har kört i gång en slags strukturomvandling i vår trädgård. För oss handlar det om att eliminera clutter, gruppera om, samt att följa prinsessan Margaretas (gift med Gustav VI Adolf) råd "En god regel, när man skall anordna en rabatt med perenna plantor, är att sätta få sorter, men rikligt af hvar och en. Hvarje sort bör föra effekt genom samverkan. Tag hellre färre sorter, men många utaf hvar och en, och sätt alltid exemplaren tätt tillsammans."

Vi har tre omedgörliga rosenbuskar som broderar gräsmattan full av pyttesmå rosenbuskar. Dessa kommer att få ge vika för en stor rabatt. Och i den rabatten tillåts inget plotter. Det kommer att bli stora fång av vita solhattar, irisar, bolltistel, praktrudbeckia, lötjnantshjärta och kärleksört. Och några runda buxbomsbuskar. Och visst, allt detta får plats utan att det blir plottrigt. Rabatten är redan nu utstakad med pinnar i gräsmattan. Den blir ungefär 20+ kvadrat.

Sådant alltså. Och till slut lite trädgårdstrivia. Prinsessan Margareta har vi att tacka för trädgården vid Sofiero slott i södra Sverige. Slottsparken kan stoltsera med 10000 rhododendronbuskar. Parken finns på listan över platser jag ska se före jag blir gammal och gaggig.