Återblick

Jaha, nu är det dags att ta en titt på året som gått. Det är oerhört svårt att sammanfatta ett helt år i ett blogginlägg på några stycken. Jag har bläddrat i kalendern och är nu tacksam över att jag antecknat något intryck och diverse uppgifter varje dag vi varit på torpet.

Nu vet jag att vi övernattat 59 gånger och varit på torpet under hela 106 kalenderdagar år 2007. Ja dessvärre har vi inte alla gånger varit där särskilt många timmar, men det räknas eftersom jag har gjort anteckningar i kalendern. Höjdpunkterna har varit många och jag vill lyfta fram några.



Bästa minnet blir nog Sommarfesten med stort S, som vi firade på Magdalenas namnsdag. Med nästan 20 personer bänkade i under lindarna och sommarens i särklass vackraste dag blev tillställningen mycket lyckad. Jag brukar inte hålla hårt på traditioner, men om sommarfesten blir tradition så har jag nog ingenting emot det. Musiken bestod av gamla lp-skivor som spelades på en skivspelare vi hittade på vinden. Nostalgi galore!



Men det behöver inte vara omständligt för att räcka som ingrediens för goda minnen. Bästa måltiden åt vi i maj. Det var första gångerna vi använde trädgårdsgrillen. Grillad inre filé och kokt sparris med lite grynost är ungefär så enkelt som det kan bli. Och samtidigt kolossallt gott.




Lika glada har vi varit över hur väl vi lyckades med stenpartiet som vi anlade på bergsknallen mitt på gården. Vi grävde fram bergsknallen under en massa torrt och tovigt gräs, bar dit en massa fina runda stenar och planterade taklök, levisia och kärleksört. Det blev så bra att vi utvidgar år 2008. Tyvärr har vi en del vitrumpade glufsar som sparkar omkring taklökarna och biter bort topparna på blommor som de egentligen inte bryr sig om.



Men titeln för mesta frustationsmoment går ej till de hungriga hjortarna utan till pumpstrulet i maj och juni. Eller är det kanske den enorma björken som bestämde sig för att ge efter för förra vinterns stormvindar och dra med sig fyra-fem andra träd som tar hem priset? Jag hade åtminstone klarat mig bra utan det extra arbete som vi fick på grund av den fallna björken. Ja, man vill inte ens medge att det
fortfarande ligger några stubbar på 100+ cm i diameter och väntar på att åtgärdas. Jag misstänker att dom sega jävlarna kommer att rullas in under någon buske och tjäna som habitat för glupska mikro-organismer.

Som nybliven torpägare var jag för ett år sen full av idéer och tankar om hur jag till våren skulle göra det ena och det andra. Årets stora villfarelse har varit att "det blir färdigt på en vecka". Så gott som alla projekt tar mer blod, svett och tårar i anspråk än man kanske kunde tro. Ja, eller åtminstone tid. Ett typiskt exempel är röjandet och städandet av vinden. Jag hade tänkt att det skulle bli klart på några veckoslut, men det har tagit ett helt år och är inte riktigt klart ännu.

Nåväl, vi får skatta oss lyckliga över att ingenting håller på att rasa in, brista, falla eller braka. Dessutom har våra prioriteringar nog ändrat en aning under det år som gått. Av det vi ville göra för ett år sen men fortfarande är ogjort är det inte mycket som verkar angeläget längre, vilket får mig att hålla med rådet för nya husägare att inte göra mer än nödvändigt det första året man bor i sitt nygamla hus.

Det är alltså med stora förväntningar vi ser framemot torpåret 2008. Inte minst för att vi är nyfikna att se de 1000+ blomlökar spränga sig genom gräsmattan i vår och slå ut i blom. All den tid som vi har vistats på torpet har känts fin och speciell, värdefull. Vi lever ganska anspråkslöst på torpet, men upplever ändå tillvaron som lyxig. Jag medger att jag ibland har känt ett visst behov att åka in till stan och vara mera social, men varje gång överraskas jag av hur snart jag längtar tillbaks till torpet. Det är en längtan jag välkomnar, den känns bra. Här ser du en bråkdel av lökarna som planterades i höstas.



Jag lovade mig själv att jag skulle skriva den här bloggen i ett år. Det har jag nu gjort. Jag tror att jag fortsätter tillsvidare, inte minst för att jag gläder mig över den positiva feedback jag har fått av mina läsare. Tack för den, jag önskar dig vind under vingarna för år 2008!

Julkalorierna är borta

Mannen vi anlitar för att fälla träd var i augusti på torpet och inspekterade trädbäståndet mellan trädgården och åkern. Vi kom då preliminärt överens om att under hösten fälla en del träd.

Det blev av först den 21 december. Det var med spänning vi anlände till torpet i onsdags för att inleda vår julledighet. Jag hade tänkt ligga och mysa framför den öppna spisen med en bok, men då jag såg gården visste jag att det inte skulle bli av. Åtminstone i den utsträckning jag kanske hade hoppats.

I tre dagar försökte vi reda upp detta:







Mycket har vi åstadkommit, men det ser dessvärre ut som om vi knappt hade börjat. Å andra sidan var det lite svårt att börja resa högar med björkris mitt på gården eftersom skogshuggaren kommer igen nästa vecka. Först då allt som ska fällas ligger på marken kan man avgöra var man kan tänka sig att tända ett bål på björkris. Min gissning är att gården är städad innan påsk. Ja, och förutom ett häftigt bål så kommer stockarna att säljas och en del av de grövre grenarna att sågas upp till ved. Det bästa är att vi tack vare ansträngningen förbrände en stor del av de kalorier vi ätit i julhelgen.

Summary in English: We had looked forward to lounging in front of the fireplace all Christmas. Instead we ended up working off the holiday calories in the yard. Our tree person has felled about 20 birches in our yard, and our job was to clear away the branches. I predict we will done by Easter.

Glad jul!

Vi är mitt uppe i julfirandet. Det hela har gått lugnt till. På julafton sov jag och låg och läste hela förmiddagen. På eftermiddagen tog vi en långpromenad bl.a. i rhododendronparken i Norra Haga samt i Lilla hoplax. Jag gick till kyrkan medan min sambo stannade hemma och gjorde i ordning julmiddagen. Efter middagen lät vi maten smälta under en timmes tupplur, varefter jultomtens medhavda presenter öppnades och inspekterades.

Den riktiga och mesta julen för oss båda är nog avfärden till Torpet imorgon bitti och vistelsen där.

Samtidigt ska jag börja författa en kort årsberättelse om livet på Torpet. Men det här som en teaser för alla er som vid det här laget måste tro att jag har försvunnit. Alltså, coming up soon: Årsberättelse och sammanfattning av livet på Torpet år 2007.

Och om jag hinner så blir det kanske lite av en verksamhetsplan för 2008 också.

Njut av helgen!

Julens under

I över ett år har en arkitektbyrå fungerat längs den gata jag promenerar till jobbet. Inredningen i byrån med fönster mot gatan går helt i vitt. På väggen hänger till och med ett stort fotokonstverk av ett sovrum helt i vitt. Uppenbarligen uppmuntrar arbetsmiljön till en viss klädkod för arkitekterna. Jag har nämligen lagt märke till att alla på just den byrån klär sig helt och hållet i vitt och svart.

I morse blev jag dock vittne till julens under. En lång och smärt arkitekt satt och arbetade vid sitt bord som vanligt. Ja nästan som vanligt, för han bar en RÖD tröja. Helt utan hämningar och till synes obekymrad satt han där i sin knallröda tröja. Jag applåderar hans modiga beslut, men hoppas att hans kolleger inte fryser ut honom ur den svartvita gemenskapen som hittills har varit norm på byrån.

En glad jul till den okände arkitekten!

Size matters

Den kyrkliga samfälligheten i Åbo och St. Karins utmanar sina kolleger i rikets huvudstad till en pisstävling. Istället för pisshål i snön är det julgranens storlek som avgör. Den finskspråkiga församlingsinformatören i Åbo skröt tidigare i veckan i en av dagstidningarna om hur granen framför Åbo domkyrka är större än den som står på Senatstorget i Helsingfors. Skadeglädjen i informatörens kommentarer lyser lika klart som ljustornet ovanför Stockmanns varuhus.

Vad kan man annat säga än att, size matters! Åtminstone för församlingsbor i den forna huvudstaden. Även om jag som lekman inte alltid förstår hur man tänker inom kyrkan är den här pisstävlingen säkert just den hippa och människonära verksamhet som kyrkan ska syssla med för att vara attraktiv för vårt sekulariserade och hedniska folk.

Allt folk kommer utan tvekan att vallfärda till skvären utanför Åbo domkyrka för att ta del av julens under.