31.12.07

Återblick

Jaha, nu är det dags att ta en titt på året som gått. Det är oerhört svårt att sammanfatta ett helt år i ett blogginlägg på några stycken. Jag har bläddrat i kalendern och är nu tacksam över att jag antecknat något intryck och diverse uppgifter varje dag vi varit på torpet.

Nu vet jag att vi övernattat 59 gånger och varit på torpet under hela 106 kalenderdagar år 2007. Ja dessvärre har vi inte alla gånger varit där särskilt många timmar, men det räknas eftersom jag har gjort anteckningar i kalendern. Höjdpunkterna har varit många och jag vill lyfta fram några.

March Afternoon

Bästa minnet blir nog Sommarfesten med stort S, som vi firade på Magdalenas namnsdag. Med nästan 20 personer bänkade i under lindarna och sommarens i särklass vackraste dag blev tillställningen mycket lyckad. Jag brukar inte hålla hårt på traditioner, men om sommarfesten blir tradition så har jag nog ingenting emot det. Musiken bestod av gamla lp-skivor som spelades på en skivspelare vi hittade på vinden. Nostalgi galore!

Dance Fever

Men det behöver inte vara omständligt för att räcka som ingrediens för goda minnen. Bästa måltiden åt vi i maj. Det var första gångerna vi använde trädgårdsgrillen. Grillad inre filé och kokt sparris med lite grynost är ungefär så enkelt som det kan bli. Och samtidigt kolossallt gott.

Kimppu


Lika glada har vi varit över hur väl vi lyckades med stenpartiet som vi anlade på bergsknallen mitt på gården. Vi grävde fram bergsknallen under en massa torrt och tovigt gräs, bar dit en massa fina runda stenar och planterade taklök, levisia och kärleksört. Det blev så bra att vi utvidgar år 2008. Tyvärr har vi en del vitrumpade glufsar som sparkar omkring taklökarna och biter bort topparna på blommor som de egentligen inte bryr sig om.

Rock Garden

Men titeln för mesta frustationsmoment går ej till de hungriga hjortarna utan till pumpstrulet i maj och juni. Eller är det kanske den enorma björken som bestämde sig för att ge efter för förra vinterns stormvindar och dra med sig fyra-fem andra träd som tar hem priset? Jag hade åtminstone klarat mig bra utan det extra arbete som vi fick på grund av den fallna björken. Ja, man vill inte ens medge att det
fortfarande ligger några stubbar på 100+ cm i diameter och väntar på att åtgärdas. Jag misstänker att dom sega jävlarna kommer att rullas in under någon buske och tjäna som habitat för glupska mikro-organismer.

Som nybliven torpägare var jag för ett år sen full av idéer och tankar om hur jag till våren skulle göra det ena och det andra. Årets stora villfarelse har varit att "det blir färdigt på en vecka". Så gott som alla projekt tar mer blod, svett och tårar i anspråk än man kanske kunde tro. Ja, eller åtminstone tid. Ett typiskt exempel är röjandet och städandet av vinden. Jag hade tänkt att det skulle bli klart på några veckoslut, men det har tagit ett helt år och är inte riktigt klart ännu.

Nåväl, vi får skatta oss lyckliga över att ingenting håller på att rasa in, brista, falla eller braka. Dessutom har våra prioriteringar nog ändrat en aning under det år som gått. Av det vi ville göra för ett år sen men fortfarande är ogjort är det inte mycket som verkar angeläget längre, vilket får mig att hålla med rådet för nya husägare att inte göra mer än nödvändigt det första året man bor i sitt nygamla hus.

Det är alltså med stora förväntningar vi ser framemot torpåret 2008. Inte minst för att vi är nyfikna att se de 1000+ blomlökar spränga sig genom gräsmattan i vår och slå ut i blom. All den tid som vi har vistats på torpet har känts fin och speciell, värdefull. Vi lever ganska anspråkslöst på torpet, men upplever ändå tillvaron som lyxig. Jag medger att jag ibland har känt ett visst behov att åka in till stan och vara mera social, men varje gång överraskas jag av hur snart jag längtar tillbaks till torpet. Det är en längtan jag välkomnar, den känns bra. Här ser du en bråkdel av lökarna som planterades i höstas.

Narsissinistutusta

Jag lovade mig själv att jag skulle skriva den här bloggen i ett år. Det har jag nu gjort. Jag tror att jag fortsätter tillsvidare, inte minst för att jag gläder mig över den positiva feedback jag har fått av mina läsare. Tack för den, jag önskar dig vind under vingarna för år 2008!

Kurjet - Cranes

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack själv för årets eminenta anteckningar om torparliv! Det har varit en sann glädje att få läsa dina välskrivna och underfundiga texter - tack för alla goda skratt och igenkännande nickningar. Önskar dig förliga vindar och passligt med utmaningar för år 2008!

KSV-gruppen i Lypa sa...

Roligt att du fortsätter med bloggandet! Det är alltid ett nöje att läsa dig. Gott nytt år!