På bilden ovan finns en islykta. Dess födelse var ej planerad. Tvärtom.
Islyktan har kommit till i bastun. Jag (eller kanske min sambo?) har nämligen i något skede glömt att tömma grytan. Trots att grytan inte var helt full så var jag säker på att den spruckit då jag först såg isen. I det här skedet började jag fundera på vad det egentligen var som fysikläraren Karlsson lärde oss i högstadiet. Vatten som fryser utvidgar sig. Eller var det så att is som smälter utvidgar sig? Karlsson brukade domdera att vi som är dumma i skallen (och inte följer med lektionen) kommer att lida av vår egen dumhet. Jag var nästan beredd att medge förlust, strö aska i håret, och ringa Karlsson för att be om ursäkt för att jag inte följde med på hans lektion.
Men om vi en gång förlorat grytan så kunde det väl inte skada att försöka få bort isen. Vad som helst är bättre än att isen smälter och smältvattnet rinner ner i askan och vidare ut på golvet för att söla ner hela bastun med askvälling.
Jag hackade isen med en liten yxa mycket försiktigt tills jag kom fram till vattenfickan som satt fast i isen. Därefter tömde jag fickan med en pappersmugg. Tanken var att jag skulle få ett handtag att lyfta upp isen med, men det var ett dödfött försök. Ingen orkar lyfta 40+ liter is ur en djup gryta, speciellt som isen har frusit fast i grytans något ojämna kanter. Jag var tvungen att sätta eld under grytan och hoppas på att få ut isen innan allt smältvatten rann ner i spisen och ut över golvet.
Jag har nu lärt mig att alla glömska dumskallar inte bestraffas med en gång. Åtminstone verkar vår gryta hålla vatten. Ganska snabbt fick jag ut isklimpen ur grytan. Då jag ställde den på en stubbe utanför bastun insåg jag genast att den blir en fin islykta. Ännu hinner man tända ljus i lyktan innan våren är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar