Årstidsväxlingar

Jag känner det i luften. Ljuset är annorlunda och solen orkar inte värma på samma sätt som bara för en månad sen. Taklöken som jag planterade då fåglarna ännu sjöng som intensivast har nästan försvunnit under täcket av torra björklöv, som även ligger över gräsmattan. Om morgonen ligger daggen kvar längre än jag vant mig vid och varje kväll tycks dimman krypa fram över hygget österom torpet lite tidigare. Tranorna, som hela sommaren trivts på åkern intill har försvunnit och då vi åkte iväg mot stan i går kväll såg vi flera tranplogar dra söderut. Hösten är snart här.

Det känns lite vemodigt. Men jag älskar årstiderna. Eller kanske ännu mer den ständiga övergången från årstid till nästa. Den sker dessutom ganska gradvis, vilket betyder att en aning sensommar försöker senarelägga sin avfärd. Och vi avnjuter frukterna av sommarens mödor.

Från grönsakslandet fick vi nog ingen stor skörd, men det vi fick var gott. Alltså känner vi oss uppmuntrade att nästa vår bredda på sortimentet. Ja, hela grönsakslandet kommer nog att utvidgas - i år blev det inte av eftersom det var så mycket annat vi måste och ville hinna med. Men jag har faktiskt redan byggt en drivbänk för nästa år, den väntar i vedboden.

Däremot belönar rabatterna oss betydligt rikligare. Vi har jättefina dahlior, tobaksblommor och krassar. Klockrankan som min sambo tagit så väl hand om är den finaste jag någonsin sett. Och inför nästa vår har vi redan 200 narcisslökar som väntar på att planteras.



Samtidigt är jag full av förväntan. Jag ser framemot soliga söndagar med hög himmel i september och oktober då vi krattar oss varma och äter sopplunch. Och att promenera till bastun längs stigen som är upplyst av endast stjärnorna. Och när vi kommer så långt ser jag tillbaka på vår första sommar på torpet och känner mig lycklig. Och ser framemot följande årstid.