Hösten får komma

Det är dags att släppa det krampaktiga taget om sommaren. Jag medger att jag har försökt hålla kvar sommaren, men nu får hon dra åt samma håll som tranplogarna över våra huvuden. På sätt och vis kommer hennes avfärd som en välkommen lättnad också. Inte minst för att jag hela sommaren har gått och väntat på ett tillfälle att måla tamburgolvet. Men med den mängd gästande fötter som det golvet har sett de senaste månaderna har ett målningsprojekt inte varit att tala om.

Men nu är golvet målat en första gång. På grund av de gamla golvtiljorna varit mörkblå och gröna (inte mitt val) så blir jag säkert tvungen att måla åtminstone i 2-3 omgångar till.





Sommaren har infriat sina löften, så det är nog inte enbart på grund av tidtabellen för mina målningsprojekt som jag välkomnar hösten. Jag har inga fler förväntningar utan är nöjd med sommaren om gått. Trots det fram till igår omålade golvet har jag överlag kommit längre i mina diverse projekt än väntat. Och dessutom har vi översköljts av inspiration, börjat och slutfört sånt vi egentligen hade tänkt vänta med. Och sommaren var fin. Vårt torp ligger i zonen lagom, så jag kan inte skriva under påståendet om att det bara skulle ha regnat hela tiden. Det har varit precis rätt.

Dessutom är det lätt att se framemot höst och vinter då jag vet att vi inte har lika stora projekt framför oss som förra vintern. Visst ska några träd fällas, men det handlar om 5 stycken istället för 50.