Efter bastun bänkar jag mig på farstubron. En tyst spänning råder, naturen väntar på sitt kvällsbad. Av mörka moln och det muller jag hör någonstans sydost om torpet att döma blir det ingen lång väntan.
Allt och alla väntar.
Det kommer ett sms från en kompis i stan som berättar att han ställt in kvällens krogrond på grund av skyfall.
Nästan samtidigt slår de första stora dropparna mot skifferstenarna på gården.
Och plötsligt brister alla fördämingar. Regnet öser ner och drar en ridå för kvällssolens sista strålar i väst.
Men skådespelet tar ingalunda slut. Tvärtom. Åskan är här. Och blixtarna. Helt hänförd av det magiska under framför mig drar jag mig till slut in i torpets trygga värme. Men ännu efter att jag lagt mig ser jag blixtarna bakom slutna ögonlock.
Det blev alltsomallt 45+ millimeter under natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror att vi trälare från stenbrott och saltgruvor får trösta oss med att regnet nog gjorde gott åt resten av naturen...
Skicka en kommentar