En spegelkula i trädgården är detsamma som Mumindalen för mig. Jag kommer inte ihåg i vilken av muminböckerna som någon glömmer och drömmer sig bort från verkligheten då han stirrar in i speglade trädgårdens oändlighet, men jag har själv märkt tjusningen. Fast jag längtar inte bort från verkligheten. I varje fall så söker vår spegelkula fortfarande sin plats. Eftersom den lär ska skrämma småfåglar så kanske vinbärsbusken är rätt plats för kulan.
I helgen kunde vi lägga till storken bland fåglar som vi bongat på torpet. Jag behövde hjälp med att känna igen småfåglar, men de flesta stora fåglar kan jag. Storken flög dessutom ganska lågt över trädgården, så vi såg den bra.
Och apropås ingenting så har jag nu målat golvet i storstugan en andra gång. Jag hoppas att det räcker med två omgångar, men det vet jag först då jag åker ut till helgen.
4 kommentarer:
...Sent i november var boken, men låt oss glömma det så här i början av en (förhoppningsvis) lång sommar. Tänk att du fick tag på en spegelkula, gratulerar!
trevlig sommar önskar Cedric (som dyker upp någon annanstans i Muminvärlden ;-)
Just det, så var det! Just den boken har en speciell stämning, som alltid har tilltalat mig. Men nu måste jag läsa på för att hitta Cedric. =)
Ja, och den nytillverkade spegelkulan köpte jag på JL-Lasi i Riihimäki.
Jag skulle just till att kommentera att det är i början av Pappan och havet, men kanske det finns två kulor? Den som finns i början av Pappan och havet är vad jag kan minnas en blå glaskula, förresten.
Cedric är jag inte säker på, är det Muminpappans bravader, kanske? En vän döpte sin son till Cedric för några år sedan och då var frågan aktuell, men ack så fort man glömmer ...
(Jo, jag bekänner mig villigt till klubben för muminnördar som gladeligen dissekerar varje bok och jämför med serierna och ... You get the point.)
Skicka en kommentar