Savannens barn

Jag har alltid tyckt om en välklippt gräsmatta. Och det är ett omtycke som sitter djupt. Dessutom är jag uppenbarligen inte ensam. Försök googla på ”lawn lover” så ser du att de anglosaxiska herrarnas trädgårdsintresse har två huvudinriktningar. Den ena är dahlior och den andra är gräsmattor. Märk att man på just lawn lover hittar nästan 3 miljoner träffar! Det är säkert en ren händelse att bland de träffar som kommer överst finns böcker om skötsel av gräsmattor till salu hos bl.a. bokhandeln Barnes & Noble.

Min sambo påstår att min kärlek till en välhållen gräsmatta finns i generna. Våra förfäder som bodde på savannen kände sig uppenbarligen tryggare då de kunde se sin omgivning, medan den täta bushen inte var något för savannens barn.

Och kanske däri ligger en liten sanning. Jag har nämligen observerat att många av de som gästar oss på torpet drar sig för att gå i högt gräs. Det är rädslan för ormar och fästingar som får dom att hålla sig till den välklippta gräsmattan. Själv medger jag inte att jag skulle lida av liknande fobier. Förresten så har vi inga fästingar. Ormar nog, men jag har märkt att de är räddare för mig än tvärtom.



Däremot är en jämn och fin gräsmatta väldigt fin. Den känns skön under mina bara fötter, och det gör ingenting om några mossor trivs i gräsmattan. Bäst är gräsmattan några dagar efter att den klippts. Och det avklippta gräset ska naturligtvis avlägsnas.

Hur länge sen var det förresten som du gick barfota ute på gården eller i naturen? Gör det! Det är skönt och dessutom är jag övertygad om att det är hälsosamt!