Simmande fladdermöss och ohyggliga skrik i natten

Trots att såväl sommarens som semesterns slut redan kan anas rymmer båda ännu stora fröjder. En sådan är en favorit som kommer i repris just den här tiden varje år. Nämligen solhatten (echinachea). Den är något av det absolut vackraste som finns, som dessutom inte faller Raseborgs partåiga hovdjur i smaken. Vi har bara några sorter (på bild nedan), men det lär bli fler.






Dessa blommor är inga solhattar, men nog tillräckligt vackra för att få en plats i denna spalt:



Jag fascineras av alla vilda djur som rör sig i environgerna runt vårt torp. T.o.m. hjortarna är fina trots att dom är förfärligt glupska. Jag råkade kika ner i botten på vår nästan tomma vattentunna i går och trodde först att det var en groda som glatt simmade runt, men det var det inte alls. Däremot var det en stackars liten fladdermus som desperat och med sista krafterna försökte hålla sig ovanför ytan. Torpets frivilliga undsättningskår skred till verket och vi stack en korg under vattenytan och lyfte upp den under fladdermusen, som tacksamt klängde sig fast vid något fast. Därefter ställde vi in den dyblöta krabaten med korg och allt i vedlidret. Efter en dryg timme hade han pustat ut och flugit för att sova bort den soliga och varma dagen. Är det nån som känner till vilken slags fladdermus detta är?



Lite hade vi hoppats på att han skulle hälsa på oss glatt i Raseborgsnatten, men icke. Däremot drog våra nattgäster upp täcket över öronen då de kort efter midnatt skrämdes halft från vettet att ett ohyggligt och nästan hjärtskärande skrik - som mest påminde om en vampyr som med sitt jaktläte skrämmer fart på sitt byte! (no kidding!) Jag trodde först det var våra gäster som noisade, men förstod snabbt att det kom utifrån. Jag medger att jag nog hade tyckt att ljudet var otäckt om jag sovit över på torpet ensam, men nu roades jag mest av att våra vänner (som sov på vinden) trodde. Ni som har hört vad som uppenbarligen var en mårdhund vet vad jag talar om.

Summary in English: These echinachea are among my favorites, and I'm glad they burst into bloom as the end of the Northern summer approaches. And I'm particularly happy about these blooms agreeing with the palate of the deer about as much as does broccoli on the taste buds of George W. Also, we have racoon dogs that scare the living shit out of anyone and everyone who is not accustomed to it's call in the night (which, btw, sounds like a vampire trying to scare prey out of hiding).