In Memoriam

De osynliga krafterna har segrat. Överlevnadskampen för min murgröna slutade i förlust. Murgrönan är död. En liten tröst i sorgen är den att även ohyran måste ha frusit ihjäl.

Det brukar vara lätt för mig att avstå från världsliga ting. Kanske hade jag förstått att även murgrönan var inne på sista versen, men jag ville nog inte medge det för mig själv. Istället klängde jag mig fast vid murgrönan för att jag förknippar den med vissa känslomässigt viktiga minnen. Därför ville jag ge den en chans.

En lite större tröst (än ihjälfrusen ohyra) i sorgen är löftet om en prunkande ymnighet i vår trädgård i sommar. Min sambo har redan sått en del frön som ska fylla lustgårdens bäddar till bredden. Och jag misstänker att den nog blir en lebensarumskampf i rabatterna för min sambo har säkert tvåhundra fröpåsar som ska sås. Jag har redan sagt att jag inte kommer att plocka ogräs och pilla på kronblad hela sommaren, men visst uppskattar jag en prakten av en riktigt fin trädgård med frodiga rabatter och generösa trädgårdsland.

Min favorit bland trädgårdsgurur är Rosemarie Verey, en brittisk trädgårdsmysteriernas Miss Marple som dog år 2001. Om nån söker efter en lämplig vallfärdsort så rekommenderar jag hennes Barnsley House. Själv har jag bara blivit bekant med trädgården via 3 böcker som hon skrivit och som jag har hemma i bokhyllan. Google är bästa sättet att få info om såväl Verey som Barnsley House.