Det är något speciellt med att åka ut till landet så här sent på hösten. Skogen var tung av regn och träden alldeles orörliga då vi steg ur bilen i morse. En korp hörde av sig från nånstans bakom trädtopparna. Allting är vissnat och dött, men vi hade nog inte varit på plats en timme innan min bättre hälft hade grävt ner tiotals tulpanlökar, ett dussin vintergäcksiris (Iris danfordiae), ett dussin jättelökar (Allium giganteum) och lika många berglökar (Allium Ostrowskianum). Med åtta plusgrader kan det hända och marken tung av allt regn kan det hända att detta otåliga trädgårdsexperiment lyckas. Jag hoppas det för entusiasmen för vår trädgård är stor.
Min Mamma hade åkt med oss för att för att besiktiga torpet. Vår förmiddag gick följdaktligen snabbt då jag stolt visade upp storstugan, sovrummet, pigkammaren och den stora öppna vinden. Belåtenheten var ömsesidig då dessutom diverse garn, tygstycken, stickpinnor, hattaskar och halvfärdiga handarbeten bytte ägare. Vi hittar nämligen hela tiden saker undanstuvade i skåp, på vinden och i olika skrymslen som man tycker att de förra ägarna rimligtvis skulle ha tagit med sig. Å andra sidan är vi väldigt nöjda över att inte behöva köpa allt nytt. T.ex. har vi alla kärl vi någonsin kommer att behöva. För att inte tala om alla dom sisådär 500 deckare (på engelska, svenska och finska), romaner och Kalle Anka pocketböcker som dom förra ägarna lämnat kvar med tanke på eventuella regniga dagar.
Det här med att röja sig igenom andra människors gamla saker är lite jobbigt, men samtidigt tillfredsställande. Det känns kul att verkligen se huset förvandlas till vår egen fritidsbostad. Men mera om det i nästa avsnitt.
För övrigt gav min Mamma oss fulla poäng för torpet, som förresten ser ut så här:
1 kommentar:
Grattis grattis grattis! Härligt att ni har fått komma in i ert hus. Lökarna kommer att klara sig fint, tror jag!
Skicka en kommentar