En sjungande skogsvaktare

Min nya hobby är att samla pusselbitar. Trots att jag inte vet hur pusselbitarna ser ut så vet jag att den färdiga bilden föreställer skogsvaktaren som en gång bodde på vårt torp. Vi har naturligtvis aldrig träffat honom eftersom han med stor sannolikhet ligger på någon gravgård och skuffar prästkragor upp ur marken. Men pusselbitarna finns kvar. Och varje gång vi träffar bybor är det någon som skjuter fram en bit till. Konturerna är nästan klara och vissa detaljer kan urskiljas.

Till exempel vet vi att skogsvaktaren hade två söner, uppenbarligen en hustru också, men om henne har vi ingenting hört. Hans arbetsgivare bodde på en stor gård på andra sidan den stora skogen. Dom flesta pratar om Wikstén, men det var nån som påstod att han nog hette Wikstedt.

Då apostlahästar antagligen var hans snabbaste fortskaffningsmedel tog han sig ofta genom skogen från ett ställe till ett annat. Ironiskt nog lär han ska ha varit rädd för älgar. Han lär alltid ska ha sjungit hela vägen genom skogen för att skrämma älgarna på språng. Jag tror att man kan anta att han själv haft en rendez-vous med en älghona som misstagit sig om hans intentioner och instinktivt gått till attack för att försvara sina kalvar. Det kan få vem som helst att vilja sjunga sig genom den minsta av skogar.

Vi har också räknat ut att det torde vara Wikstén som planterat en del träd på tomten. Det hör nog till ovanligheten att ett torp av samma kaliber som vårt har fullvuxna lindar, askar, ädelgranar, ekar och lärkträn att ståta med. Men jag ser framför mig skogsvaktaren Wikstén återvända hem i skymningen efter att ha planterat ekalléer skrålande på någon nätt liten visa och med en liten planta i näverryggsäcken. Vi tackar honom för det. Likaså kan vi tacka de förra ägarna som i Wiksténs anda planterat bland annat hästkastanj och flera lärkträn.

I något skede erbjöd Wiksténs arbetsgivare att sälja torpet till honom, men han lär ska ha tyckt att det var för dyrt. Hans barn och barnbarn lär dessutom ska ha hälsat på hos de tidigare ägarna i något skede, men så mycket mer vet vi inte om dem. Likaså saknas pusselbitarna som skulle avslöja vart Wikstén tog vägen då han flyttade från torpet. Jakten på nästa pusselbit är dock ofta minst lika tillfredsställande som att finna den.