Vinter! Och mera skogsarbete

Vinterkylan har en helt egen speciell doft. Det är en fin doft. Jag vet, min gamle fysiklärare skulle säga att kylan inte kan ha någon doft eftersom det inte finns något sånt som kyla. Allt är värme. Ibland är det mera och idag var det mindre. Jag åkte iväg ut till skogsvaktarstugan idag långt före soluppgången. Hade nämligen anlitat en proffs för att såga upp den övertjocka björkstammen (på trädet som föll någon gång före självständighetsdagen) eftersom svärdet på min egen motorsåg inte är tillräckligt långt.

Förra veckoslutet fick vi kronan kapad. Då misstänkte jag att björken nog inte var så murken trots allt, men det var den visst det. Ju närmare roten stammen kapades ju finare var blommyllan som fanns inuti stammen. På Kekkilä hade man nog varit grön av avund.



Karln som sågade björkstammen tog en snabbtitt på de andra träden i närheten. En av de absolut finaste träden på tomten, en enorm ädelgran (Abies Sibirica), har en stor spricka, som åtminstone jag inte lagt märke till tidigare. Uppenbarligen tar de sydvästliga vindarna ganska hårt på träden i Västra Nyland för björken hade fallit mot nordost. Ädelgranen har pressats mot nordost av hårda och ihållande vindar. Och även om vi redan hade bestämt oss för att hugga lite fler träd på tomten, så hade den här ädelgranen gärna fått stå kvar. Nu ser det dessvärre ut som om vi måste kapa den. Eller vänta och se tills nån höststorm gör det.

Det var minus 10 grader ute vid skogsvaktarstugan. Nästan så det knäppte i trädtopparna, men inte riktigt. En riktigt vacker dag var det i varje fall. Här ser du solljuset reflekteras i sovrumsfönstrets iskristaller.