Om du är trädgårdsmänniska kan du relatera till följande: man går ut i trädgården för att vattna en nyplanterad perenn och fem timmar senare är man fortfarande ute i trädgården och arbetar för fullt. Det som börjar med "jag skulle bara..." fortsätter med att man vänder komposten, krattar gången, flyttar en buske till en mera fördelaktig plats, kapar några grenar från björken mitt på gården och klipper meterhögt gräs som skymmer irisarna nere vid bäcken...
I en trädgårdsbok som jag har kallas det här flow. Eller flyt på svenska.
Min semester började för en vecka sen och jag har varit ute i trädgården sen dess. Då det regnade gick jag omkring och klippte av lupinernas fröhus så att dom inte självsår. Det kan hända att det är dött försök, men jag ser gärna att dom inte erövrar mer rum i trädgården än dom redan har.
Men tillbaka till flow. Jag är helt säker på att det sker en fysiologisk och mätbar förändring i hjärnan då man kommer ut i trädgården och sticker fingrarna i jorden. Det är beroendeframkallande. Man kan inte slita sig från trädgårdsgörat, utan fortsätter att rensa, ansa och plocka kronblad trots att ryggen har protesterat redan länge. Personligen tycker jag den här årstiden bäst om ljuset i trädgården mellan klockan 19 och 22.
Och vet du vad som är det absolut bästa med fenomenet flow? Jo, det att man kan hålla på precis hur länge som helst för med en trädgård på över en hektar tar görat aldrig slut. Härligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
O, jag vet PRECIS. Det finns alltid något att göra i en trädgård, och en sak leder till en annan.
Vi har avgjort färre lupiner i år, efter att vi klippte bort dem när de ännu blommade. Vi har alltså haft en hel åker av dem ... Så nog lönar det sig att knipsa!
Bra, då ska vi definitivt fortsätta med att knipsa bort blommorna och fröhusen. Också där det finns som mest av dom. Hittills har vi koncentrerat oss på såna ställen där vi inte vill att dom ska breda ut sig.
Skicka en kommentar